en dag som bara försvann

Nu har jag sovit i princip hela dagen. Och vaknade nyss med dåligt samvete. Hur kan man göra det? Vakna med dåligt samvete när man är så dålig att man knappt orkar stå upp. När man vid minsta ansträngning får svett-attack och känner sej svimfärdig.

Det blir ingen trip till Karlskrona. Helt värdelöst. Och det är ju därför jag har dåligt samvete. Känns ju så jäkla tråkigt, alltså. Men det vore ju rätt ovärt att åka dit och smitta nån av killarna under den största helgen som hänt dem hittills i deras 14-15-åriga liv.

Nu försöker jag få tag på mamma så att hon ska hyra med sej film hem, men hon behagar inte svara, tyvärr. Dumt så det förslår, känner jag. Men hon har så klart sina anledningar. Nu ska jag i alla fall käka fiskbullar i äggsås. Och potatis då. För det finns kvar och sån god mat borde inte finnas kvar. Sån god mat borde ligga i maggelimaggen. Speciellt när man är sjuk.

Förresten, förresten, förresten. Heja Frölunda, för bövelen! Vinst med 4-3 mot Linköping i går och visst darrade Christian Engstrand betänkligt i LHC's mål och jämfört med två insläppta mål på 51 skott i måndags, så blev det fyra insläppa mål på 18 skott i går. Och Andreas Jämtin var ett svin, som vanligt, och han sågas av både Frölundas spelare och av Lasse Anrell. Det är nåt allvarligt fel på den grabben, alltså. På allvar.

Nu ringde mamma. De har pubkväll på jobbet. När hon sa det började jag grina. Jag har varit med på de senaste pubkvällarna där, det är så himla mysigt och roligt. Och nu missade jag det. Och alla frågar efter mej. Och här ligger jag och svettas för att jag gör en så simpel sak som att trycka på tangenter. Bu, jävla bu... Men hon ska åka hem om en timme. Och då ska hon hyra med sej film till mej. Great, freakin' great!

Ni får i alla fall ursäkta att jag är så satans tråkig. Kanske har samlat ihop lite bloggkraft till i kväll. Vi håller tummarna för det, va?

ni får mej att må bättre - i alla fall i hjärtat

Jag mår inte bra. Har ont i och lock för öronen, fasligt ont i halsen, hosta och snuva. Därtill mår jag dessutom lite illa, men jag vet inte om jag kanske inbillar mej det där illamåendet. Hoppas det. Jag har sovit max 20 minuter i natt och det är nog ändå i överkant. Håller på och tar tempen just i detta nu, samtidigt som jag letar upp numret till min vårdcentral, som tydligen heter "Din Klinik". Låter bra, tycker jag.

En sak som får mej att må lite bättre är era dundergulliga kommentarer till mitt förra inlägg. Ni som kommenterat är verkligen sanslöst fina. Tack, jag är så himla tacksam. Nu känns det lite, lite roligare att blogga igen.

I övrigt suger det verkligen att vara sjuk, för i morgon ska jag ju åka med till Karlskrona för att kolla på när Torslanda HK's pojkar-95 ska spela finalsteget i SM. Handboll alltså. Det är dem jag ska skriva en krönika om och i helgen är det tänkt att jag ska liverapportera där nerifrån. Sådär kul att göra det när man är sjuk. Så jag ser helst att jag blir frisk nu. Helst i går.

Jahopp. Lägg till feber till ovanstående problem, så har ni mej. Fy fan.

det var som om vi vann sm-guld fyra gånger i kväll

Om man säger så här... Jag var laddad i dag. Jag hade Frölunda-vinst på känn. Jag hade till och med på mej en matchtröja och det händer inte särskilt ofta. Den här matchen är det hemskaste och skönaste jag varit med om på mycket länge. Fan, jag var så engagerad att jag till och med fått feber igen.

Linköping tog ju ledningen ganska så tidigt i matchen, trots att Frölunda hade spelet. Och Frölunda fortsatte sedan vara bäst genom hela matchen. Det är bara det att det aldrig kändes riktigt farligt när de var i Linköpings zon. Inte ens när vi hade fem mot tre i två minuter åstadkom vi något riktigt farligt. Christian Bäckman är för långsam och Niskala skjuter för lite. När LHC kom in i Frölundas zon, då kändes det farligt - varje gång.

Så gjorde Linköping 2-0 genom svinet Jämtin. Trodde han. Trodde LHC. Men vi såg ju på reprisen på en gång att det inte skulle vara mål. Varför det tog domaren ungefär ett decennium att kolla med videodomaren är obegripligt och varför de beslutade att dubbelkolla skiten för att Magnus Johansson gnällde lite har jag ingen aning om, men jag antar att Magnus sa nånting om att "Jag var med i OS, det var inte du. Jag bestämmer.". Tyvärr får man ingen dispens för att man var i Vancouver och lallade, Mangan. Bättre lycka nästa gång. Första gången domaren dömer bort målet kommer SM-guld-vrål nummer ett. Andra gånger kommer SM-guld-vrål nummer två.

Jag sa flera gånger under matchen att "Vi kan ju bara inte låta Engstrand hålla nollan. Vi får inte det. En andramålis får inte hålla nollan. Det är bara Frölunda som lyckas med sånt.". Men jag trodde ändå att vi skulle göra mål. Med ca fem minuter kvar av matchen började lite folk här och var i Scandinavium gå hem och jag muttrade nåt i stil med "De som går hem nu behöver aldrig mer bemöda sej att komma tillbaka. Jävla medgångssupporters..." och med fyra minuter kvar konstaterade jag att det nog inte skulle bli nåt mål för mitt kära Frölunda.

Men. Så när klockan står på 19:32 så står jag och Vikto upp, eller egentligen hoppar vi väl mest. Och skriker. Och klappar händerna. Janne Niskala har satt kvitteringspucken bakom Christian Engstrand och där har vi SM-guld-vrål nummer tre. Min puls var uppe i 180 eller nåt.

Sen satt vi och pinade oss igenom förlängningen. Ja. Det var verkligen en pina. För så många chanser vi hade och så som den jädra Engstrand briljerade mellan stolparna. Herrejävlar, man blev ju gråhårig. Frölundas dominans var total, ändå kände man att snart kommer Hlavac, Hlinka eller Mårtensson och bajsar in en puck i mål och då börjar jag lipa. Men de gjorde inte det. För med bara 38 sekunder kvar av fjärde perioden gjorde han det igen. Niklas Andersson visade igen att gammal är äldst och seger för Frölunda - SM-guld-vrål numero fyra. Fantastiskt. Och vilken TV-puckshög killarna bjöd på. Mums, för Frölunda-hjärtat.

Sen började några nollor i LHC-klacken slåss med några nollor från Göteborg och när LHC-fansen sen slussats in i sin buss som stod inne på Svenska Mässan, bara några meter från sektion M, där de stod, så gick jag förbi tre killar som stod runt hörnet precis utanför Scandinavium. De såg ut att vänta på någon eller några, så jag sa att "Om ni väntar på Linköpings-klacken så gör ni det i onödan. De har redan gått på sin buss.". "Va? Är inte detta deras buss?" sa den ena av dem och pekade på en buss utanför. "Nej. Den står där inne och de sitter redan på den.". En diskussion uppstod, dock en väldigt lugn sådan, och när en av killarna sa "Du är för söt för det här, gå hem nu." sa jag som det var, att om de vill slåss så kan de väl vara snälla och gå på fotboll istället. "Vi har redan varit där och slagits.". Jamen, då så. Nöj er med det och gå hem då, jävla spån.

Ja. Vilken jävla kväll. Jag har tagit ut mej fullständigt. Så fullständigt att jag alltså har feber igen. Så nu är det läggdags. Ses i morgon.

lyxlirare

Nu, till exempel, är jag glad att jag inte är ihop med Ivve längre, för då hade jag aldrig fått äta negerbollar till middag.

Tolv stycken bollar gjorde jag, sen tänkte jag "det blandas ju ändå i magen", så jag åt upp resten med sked.

Världsklass.

(Körde efter det här "receptet" och lyxade till det lite med toblerone-kaffe istället för vanligt sket-kaffe.)

att stalka tobias viklund

Vikto, han är snäll han. Han gav mej en länk som skulle göra mej gladare när jag är sjuk och visst hade han rätt i det. Jag blev gladare. Jag fick ju läsa en oändligt lång intervju med den enda killen jag kan tänka mej att vara två med. Ja, men Tobias Viklund, så klart.

Men det står fel där, i slutet. När han ska välja mellan blondin och brunett. Det står att han valde blondin, när han egentligen valde brunett och det står att hans flickvän heter Elisabeth. Det vet vi ju alla, att så inte är fallet. Men det är ju lätt hänt, att man säger fel ibland. Ingen skada skedd. Nädå.

VEM FAN ÄR ELISABETH!!???

(För nytillkomna läsare - på denna blogg brukas ironi samt skämt. Polisanmälan undanbedes.)

it's not getting better. only worse.

Förresten så är jag fortfarande sjuk. I dag har jag ont i halsen också. Skoj.

Och jag har en lite skum och jobbig känsla nu. För det faktum att jag är sjuk gör ju att jag "har rätt" att ligga i sängen hela dagen. Bara ligga och softa med datorn. Inte göra nåt speciellt.

Men det gör jag ju varje dag!

Så, nu känner jag inte att jag förtjänar att ta det lugnt när jag är sjuk. Precis som Märta-Li skrev om lördagarna som man inte förtjänar för att man inte gör något på vardagarna. Precis så.

Jag förtjänar inte att vara sjuk och ta det lugnt. Jag vill träna.

när man inte är på hockey får man trösta sej med... andra saker.

I takt med att Frölunda utökat sin ledning mot Linköping har...

...vi ätit fruktsallad med lättglass (och grädde). Varför inte ta gräddglass istället för att vara fejk-nyttiga?

...vi druckit coca-cola (jag) och rödvin (mamma).

...jag sagt att "Nu ska jag prova att dricka cola med vaniljglass i! Det ska vara gott, har jag hört. Det var därifrån de fick idén till Vanilla Coke. Kommer du ihåg Vanilla Coke, mamma?".

...jag hunnit bli skeptisk till hela idén.

...jag bestämt att göra det med ett leende.

...jag konstaterat att det inte var nån hit eftersom jag nära nog spottade tillbaka glassen i glaset igen. Men det skulle jag förstås aldrig göra. Man missbrukar inte glass på det viset. Glass ska behandlas med respekt.

...vi kunnat konstatera att jag överlevde den traumatiska vaniljcola-upplevelsen med blotta förskräckelsen och att det enda som dog var ca en dl cola med vaniljskum, som hälldes ut i vasken. Givetvis efter att jag ätit upp själva glassen.

När allt är gjort...

Mamma; "Ska vi göra negerbollar!?"

Hälsovecka? Nicht. Men jag undrar om hon tror att negerbollarna gör sej själva, för hon håller på och provar kläder nu.

breast implant in ONE breast only

Det sämsta med att ha feber är att man missar Frölundas första kvartsfinal mot Linköping, där man skulle jobbat i producentbussen igen. Det suger.

Det bästa är att ens mamma kommer hem och meddelar att "nu blir det fruktsallad och glass med kesella lime- & jordgubbssmak".

(Och vad fan är det som hänt mitt vänstra bröst, ja, alltså det som är i det högra hörnet? Vad. Fan?)

honey, why you're calling me so late?

Hinder - Lips of an Angel



Jag är fullt medveten om att låten inte är direkt ny, men för mej är den det. Vi körde den på Rock Band i lördags och jag totalfastnade. Lyssnar på den hela tiden nu och den har kommit att bli en av mina favvisar.

Nu måste jag fortsätta tvätta här. Lite småjobbigt, för jag känner mej febrig. Kul? Nicht.

skulle ni hjälpa någon att dö?

Har ni läst i Aftonbladet om kvinnan som är fullständigt förlamad och inte ens kan andas själv? Hon vill dö. Hon vill att de ska stänga av alla livsuppehållande maskiner. Och jag kan inte annat än att tycka att det är precis vad som borde göras. De borde följa hennes önskan.

Att det finns människor som tycker annorlunda är skrämmande för mej. Människor som tycker att det kvinnan befinner sej i är ett liv. Det är inte ett liv. Inte för henne. Hon är bara ett skal av den människan hon var, enligt henne själv alltså. Att någon annan ska bestämma ifall om måste fortsätta vara fången i sin egen obrukbara kropp känns, för mej, helt absurt och fullständigt, fullständigt omänskligt. Hade hon kunnat hade hon förmodligen tagit livet av sej på egen hand. Nu kan hon inte det, hon vill ha hjälp. Att neka henne det är som att förbjuda självmord. Och vad vet jag, det kanske är olagligt med självmord, men vad fan ska man göra åt saken?

Jag hoppas verkligen att ett vettigt beslut tas i den här frågan och att kvinnan får det värdiga slut hon önskar och är värd. Det slut alla människor är värda. Jag lider verkligen med henne och hennes anhöriga, för när man kommit dit att det inte längre finns något hopp, när ingen annan utväg finns, när allt lidande känns omöjligt att ta sej förbi - då har det gått långt. Så. Jag hoppas. Och om beslutet inte går hennes väg hoppas jag att någon tar saken i egna händer och beviljar hennes önskan ändå.

Hur ser ni på aktiv dödshjälp?

there's not enough crap, or what?

En dag kan bara inte få passera mitt liv utan att någon skit ska infiltrera det. Ännu en anhörig på sjukhus. Va fan.

Kvällen har annars spenderats på att äta kyckling med potatisgratäng, dricka mjölk, titta på det bästa från OS, diska, vara inredningsrådgivare åt en go jävel, titta på sporten på SVT och TV4, American Idol (still going) och snacka allt och inget med The German Kid. Tyskungen, för er som skolkade från engelskan.

American Idol, alltså. Underhållning på hög nivå. Helt otroligt att vissa kan sjunga sej igenom varenda tonart som finns i en enda låt. Sanslöst. Kul.

prutt

Den här dagen går inte åt det håll som jag vill. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på den här lägenheten, men var och varannan morgon när jag vaknar så har jag ont i halsen och är förkyld i ena näsborren. Inte så bra. Men oftast går det över efter någon timmes vakenhet, så då är det ingen danger on the roof. I dag har det inte gått över och då känner jag lite så här;

"Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan."

I kväll var det meningen att vi skulle starta med spinning på Träningsverket och sen åka hem till Friday och kolla på handbollen och ha lagfest. Ja, de andra ska ju fortfarande utföra allt detta roliga, men jag får sitta hemma. Fy fan, fy fan, fy fan. Coach hade visst också blivit förkyld efter i går, måhända var det bussen som var lite elakt. Eller El Maco??

I vilket fall som helst så är jag inte sugen på att vara förkyld och krasslig nästa vecka, för då händer ju alldeles för roliga grejer. Denna helgen offras därmed så att förkylningen inte blir värre.

Men det är ju fortfarande fredag och ni är säkert jätteglada över det, visst?

Mars 2009

Nu var ju Thailand-resan bokad och jag hade totala sönder-cravings.

Jag testade på ett litet experiment på bloggen. Ett framgångsrikt sådant.

Björn, Bön, The Björn hade etsat sej fast i min hjärna efter vårt möte och jag drömde sjuka drömmar om honom.

Jag gick loco och beställde hem massa grejer till Thailand-resan. Sen tog jag kort på mej själv iförd dessa grejer.

Efter en hjärnskakning fick jag äntligen tid hos en läkare och fick frågan av en läsare om handbollen blivit för tuff.

Min och Tele2:s kärleksfulla relation tog ännu ett steg.

För första gången i mitt liv köpte jag en biljett till Frölunda. De mötte Luleå i SM-kvartsfinal och jag gick dit med Vikto. Ja, han heter Vikto, inte Viktor. Han ä fån Småland. Man använde inte bokstaven r dä. Sen blev det fest efteråt och jag förgyllde/förstörde Viktos Tomi Kallio-signerade Frölunda-tröja. En av årets roligaste kvällar, definitivt.

Jag och mamma gick på grekisk restaurang och sen på Män som hatar kvinnor. Jag var lite besviken på filmen. I alla fall. Då såg jag ut på det här viset.

Jag hade inget vidare flyt, utan blev sjuk direkt när jag kom tillbaka från hjärnskakningen. Trots det lyckades jag kamma ännu en jobb-intervju i hamn.

Jag dumpade Tele2 och skaffade 3 istället. (Men fick förstås fortsätta betala för Tele2.)

Frölunda slog ut Luleå ur SM-slutspelet och jag gjorde så här fint.

Vi spelade borta mot Sävehof och förlorade, så klart. Sen stannade fin-Fia och Ankan kvar med mej i Göteborg och vi hade roligt, roligt.

Sen kom allt det där jobbiga. Och jag kunde inte blogga runt det. Ja, jag och Ivve gick alltså isär efter en tids problem och den som hjälpte mej fortast var fina Helena, men även alla ni läsare hjälpte mej massvis. Tack!

Men solen gick visst upp ändå. Fastän jag mest bara ville sova.

Det gjorde så ont. Men som tur var kom pappa och tröstade mej.

Vi vann mot Skånela med 30-19, på hemmaplan.

Det fortsatte göra väldigt ont.

Vi losade borta mot Önnered i seriespelets sista match.

Jag lärde känna en söt och vacker liten själ och vi stöttade varandra.

Jag började jobba med "de gamla".

Frölunda åkte ur i semi mot HV och jag grinade, så klart.

Mina dagar var nattsvarta, men det var ändå dags för SM-slutspel och kvartsfinal mot Lugi. Och den första matchen, på bortaplan, den vann vi med 23-21.

Sen fortsatte vi hjälpa varandra, jag och lilltjejen. Och jag försökte se något positivt med mitt liv.

Och det behövdes sannerligen under den jobbigaste månaden 2009. Som ni själva märkte, så var det inte mycket glöd i den månaden. Mest aska efter något som var och aldrig mer kommer bli.

Årtiondets tråkigaste inlägg

Känns som att jag är i klimakteriet för tillfället. Svettoman ena stunden och isgris nästa. Inte helt kry, nä.

I morgon kräver jag dock friskhet då vi först ska se Avatar klockan halv tolv och sen ska jag tamejtusan träna handboll på kvällen. Så är det, ser ni. Och de som ska på bio är jag, mamma, Challe-Balle och lillsyrran Emelie.

Vad jag ska göra nu? Nu ska jag radera bilder på facebook. Ivve-och-Maria-bilder. De har legat där alldeles för länge.

En dålig start innebär att det bara kan bli bättre, väl?

Har någon kört en toaborste i min hals eller? Det känns så. I morse när jag vaknade kunde jag inte prata över huvud taget och nu sitter jag och nyser och hostar mest hela tiden. Det suger, kan jag tala om. För i dag skulle jag ha spelat träningsmatch med mitt nya lag. Och det kunde jag inte. En stor fet sån här är på sin plats; =(

Är med mamma och Challe hemma hos den sistnämnda, för vi sov här i natt. Skönt att inte vara ensam när man är sjuk. De har precis ätit pizza, men jag var duktig nog att ta en räksallad istället. Det här året ska nämligen bli bra. Det ska inte var fullt av pizza och godis och öl och vin, utan av träning och sallad och handboll och andra kvalitativa ingredienser. Det ska bli ett bra år.

Nu ska jag spela Guitar Hero, för det tycker jag är kul.

Det enda som är bra med måndagar är att det är så långt kvar som möjligt till nästa måndag

Måndagar är ju inte på något sätt bättre. Vaknade för ca en timme sen med ont i halsen och lite feber. Precis så man vill starta en ny vecka. Får inte tag på nån på jobbet heller. Stressheten...
Jag blir så jädra trött.

Kan det vända nån gång? Tack.

BFF brings pancakes

Ursäkta mej. Men. När man är sjuk å så. Som jag är i dag. Finns det då många saker som är bättre än en vän som säger "Nu kommer jag till dej! Har du ätit? Eller ska vi göra pannkakor?". Finns det det? Jag ska ge er mitt svar på frågan.

Nej. Det finns inte många saker som är bättre.
En resa till Prag skulle naturligtvis inte vara alldeles åt helvete, men bortsett från det, så är nog pannkakor och en vän lite av number one på listan över det bästa som kan hända när man är sjuk och ynklig.

Erkänn att ni önskar att ni också var sjuka nu? Eller ni kanske inte har en snäll Jessi-Pessi, som jag har?

Sjuk sysselsättning

Håll i er nu, för det jag ska berätta för er kan få er att trilla omkull av häpnad.

Jag har varit vaken och uppe ur sängen i nästan två timmar redan.

Hur gick det? Slog ni er hårt i huvudet? Hoppas inte det, hoppas ni höll i er.

Varför denna idioti då? Varför är jag vaken i ottan? Jo, jag tvättar, förstår ni. Och att tvätta, när man inte har något jobb, är ett helt dagsprojekt ska ni veta. När man inte har så mycket att göra så blir det så. Typ "måndag - kolla jobb, tisdag - tvätta, onsdag - gå till banken" osv, osv, osv. Ja, ni fattar?

I dag, alltså, tvätt. Jag tyckter att det är förhållandevis kul att tvätta. Ser det som lite av en utmaning att vika kläderna så snyggt som möjligt och, den kanske största utmaningen av alla, att få in allt man önskar få in i torkskåpet. Detta pusslande... Roligt!

Nu är det dock inte så jättekul i dag, för jag är sjuk. Ruggigt ont i halsen har jag. Och jag välkomnar verkligen inte detta eftersom jag ju ska till Västerås och gå på Lars Winnerbäck i morgon. Man kan säga att jag är lite sur över mitt halsont. Men det kan väl gå över, kanske? Jag vill det.

Ok. So long.