det här med krav

Det är en intressant känsla jag har i kroppen nu. Det är nämligen så att vi stod bara still i Örebro i 30 minuter. Vanligtvis hade det känts länge, men i jämförelse så är ju 30 minuter rätt lugnt. I övrigt har vi rullat på bra, är strax i Laxå. Strax, brax, lax.

I alla fall.

Känslan jag har är stolthet. Jag känner mej stolt över SJ för att de gör sitt jobb. Att det går bra. Att de är duktiga, som ser till att vi rullar. Transporterar oss. Ja, gör sitt jobb, alltså.

Vi är 4,5 timme försenade.

Jag är stolt.

jag längtar efter snön

16:09

Det är det klockslag då mitt tåg hem i dag skulle gå.

19:49

Det är det klockslag då tåget i verkligheten lämnade Västerås.

21:00

Det är det klockslag då vi får beskedet att vi blir stående i Örebro (av alla ställen, ödets fuckin' ironi) på obestämd tid eftersom de skottar bort snö i Hallsberg.

06:00

Det är det klockslag då jag ska vara klarvaken i morgon bitti för att se Sverige klämma finnar i OS-hockeyn.

08:15

Det är det klockslag då jag ska befinna mej på Sahlgrenskas Universitetssjukhus för att få ett radioaktivt spårämne insprutat i kroppen.

11:45

Det är det klockslag då jag igen ska befinna mej på SU. för att då göra en isotopundersökning på mitt ben. Det stressfrakturerade benet, alltså.

Jag undrar, jag. Om något av det där ska bli av. Med tanke på det här.