no matter how dumb you are - if you search enough, you will always find something

Hahahahahahaha...

Nånstans. Mittemellan skrattet. Hahaha. Ska jag hitta. Haha. Andetaget där jag kan.. Hahaha. Berätta för er om... haha. Den här dåren.

Hade jag varit nykter nog, välartikulerad nog, smart nog, okristlig nog, inspirerad nog, lång nog, pigg nog, lycklig nog, överfantastisk nog - då hade jag skrivit en lång krönika om denna uppenbart störda människa. Uppenbart. Störda. Människa. Ja, han är uppenbart störd.

Jag har ingenting emot troende människor. Eller, jo, nånting har jag nog emot dem, men inte officiellt. Men i alla fall. Jag har ingenting emot troende människor, men dessa fanatiska fullkomliga idioter - de har jag någonting emot. De som hyllar Carola när hon ger bort en parfym värd sex års skolgång och som säger att alla som svär åkallar djävulen. De. De har jag någonting emot.

Men. Jag är lite för full. Jag är för lång. Jag är inte tillräckligt smart. Jag är lite för ofantastisk. Jag svär lite för mycket. Jag tror inte på Jesus, inte på Gud, men lite på Buddha. Jag är inte GOD NOG helt enkelt. Så kanske har jag ingen talan.

Men, ni vet att, jag skiter i det? Jag känner AbsolutJohan, jag gillar Jonas Karlsson, jag tycker att Niklas Folkeson är snygg, jag tycker att Marie-Louise Broström är världens bästa mamma och jag tycker att Anders Bros Broström är världens skönaste pappa och Jakob och Steffe är två väldigt speciella bröder och Camilla och Jessica är två grymma vänner, min dator är den finaste som finns, min mobil likaså (även fast den är jättedålig) och jag kan egentligen få nästan vilken kille som helst om jag bara försöker, så jag kan väl få tycka vad jag vill om kristna människor som är dumma i huvudet?

Men jag tänker ju aldrig skriva långt om det. Aldrig en krönika.