the world spins madly on

Stockholms Central, en tisdagförmiddag, 11:05.

Människor - män och kvinnor, gamla och unga, svenskar och nysvenskar, familjer och singlar - går i olika rask takt i olika riktningar. Vissa är så stressade att de inte skulle märka om så Barack Obama stod och sålde Situation Stockholm, andra går lugnt med kaffet i ena handen och mobilen i den andra, lugna och skrattandes. Någon springer för att hinna med pendeln, någon annan springer för att pendeln han just gått av var sen. Det var i och för sej ingenting ovanligt, han borde lära sej någon gång, att han borde ta ett tåg tidigare. Det börjar bli pinsamt att vara sen till jobbet var och varannan dag.

Några lägger märke till att det snett nedanför Spottkoppen sitter en tjej i svart pälsväst och svarta lårhöga stövlar och skriver på en rosa dator. De kan inte se det på henne, men hon är oerhört förväntansfull. Nej, för dem ser hon nog ut som vilken annan Stockholmstjej som helst, bara det att hon inte är lika stressad, hon hinner ju till och med sitta med datorn i knät och dricka en chailatte.

Hon tittar bort mot skylten som anvisar var och när pendeltågen går och hon ser att hennes går om tio minuter. Hon funderar lite över om hon ska ta det eller om hon ska ta nästa. Tar hon det som går om tio minuter blir hon ju väldigt tidig och måste kanske vänta utomhus när hon är framme och det vill hon inte, det är ju fortfarande arktiskyla utanför dörrarna, ja, nästan inne på Centralen också, faktiskt. Så hon beslutar sej för att ta nästa tåg, det som går fem över halv. Då är hon framme tio i och behöver bara vänta i tio minuter. Det blir lagom.

Under tiden går hon in på Pressbyrån mittemot. Hon ska köpa sitt favoritgodis. Kanske kan hon bjuda någon på det?

Vi får se.

There is still gold in the world

Det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle bli att gå upp för en timme sen, trots bara ca fem timmars sömn. Jag överlevde, helt enkelt.

Jag har just haft visning av lägenheten här. Vi ska ju flytta, jag och mamma och Jakobi. Och får jag lov att säga att det par som var här var de två skönaste nya människor jag stött på på väldigt, väldigt länge. Jag vill typ bli kompis med dem. Så jävla grymma och trevliga. Me loves. Det känns bra att träffa på såna människor och veta att det fortfarande finns guldkorn kvar i världen.

Nu sitter jag och chittar i mej frukost ihop med ett avsnitt av Bonde söker fru. Ja, jag vet, det borde vara en omöjlighet att äta till det programmet, men det funkar. Faktiskt. Och om knappt en timme ska jag bege mej till jobbet. Mackan. Dressa, kötta, bröda, serva. Det ska bli kul, det var längesen sist.

Vad ska ni göra i dag? Är ni glada att jag är "tillbaka"? Det är jag...