en dag som bara försvann

Nu har jag sovit i princip hela dagen. Och vaknade nyss med dåligt samvete. Hur kan man göra det? Vakna med dåligt samvete när man är så dålig att man knappt orkar stå upp. När man vid minsta ansträngning får svett-attack och känner sej svimfärdig.

Det blir ingen trip till Karlskrona. Helt värdelöst. Och det är ju därför jag har dåligt samvete. Känns ju så jäkla tråkigt, alltså. Men det vore ju rätt ovärt att åka dit och smitta nån av killarna under den största helgen som hänt dem hittills i deras 14-15-åriga liv.

Nu försöker jag få tag på mamma så att hon ska hyra med sej film hem, men hon behagar inte svara, tyvärr. Dumt så det förslår, känner jag. Men hon har så klart sina anledningar. Nu ska jag i alla fall käka fiskbullar i äggsås. Och potatis då. För det finns kvar och sån god mat borde inte finnas kvar. Sån god mat borde ligga i maggelimaggen. Speciellt när man är sjuk.

Förresten, förresten, förresten. Heja Frölunda, för bövelen! Vinst med 4-3 mot Linköping i går och visst darrade Christian Engstrand betänkligt i LHC's mål och jämfört med två insläppta mål på 51 skott i måndags, så blev det fyra insläppa mål på 18 skott i går. Och Andreas Jämtin var ett svin, som vanligt, och han sågas av både Frölundas spelare och av Lasse Anrell. Det är nåt allvarligt fel på den grabben, alltså. På allvar.

Nu ringde mamma. De har pubkväll på jobbet. När hon sa det började jag grina. Jag har varit med på de senaste pubkvällarna där, det är så himla mysigt och roligt. Och nu missade jag det. Och alla frågar efter mej. Och här ligger jag och svettas för att jag gör en så simpel sak som att trycka på tangenter. Bu, jävla bu... Men hon ska åka hem om en timme. Och då ska hon hyra med sej film till mej. Great, freakin' great!

Ni får i alla fall ursäkta att jag är så satans tråkig. Kanske har samlat ihop lite bloggkraft till i kväll. Vi håller tummarna för det, va?

ni får mej att må bättre - i alla fall i hjärtat

Jag mår inte bra. Har ont i och lock för öronen, fasligt ont i halsen, hosta och snuva. Därtill mår jag dessutom lite illa, men jag vet inte om jag kanske inbillar mej det där illamåendet. Hoppas det. Jag har sovit max 20 minuter i natt och det är nog ändå i överkant. Håller på och tar tempen just i detta nu, samtidigt som jag letar upp numret till min vårdcentral, som tydligen heter "Din Klinik". Låter bra, tycker jag.

En sak som får mej att må lite bättre är era dundergulliga kommentarer till mitt förra inlägg. Ni som kommenterat är verkligen sanslöst fina. Tack, jag är så himla tacksam. Nu känns det lite, lite roligare att blogga igen.

I övrigt suger det verkligen att vara sjuk, för i morgon ska jag ju åka med till Karlskrona för att kolla på när Torslanda HK's pojkar-95 ska spela finalsteget i SM. Handboll alltså. Det är dem jag ska skriva en krönika om och i helgen är det tänkt att jag ska liverapportera där nerifrån. Sådär kul att göra det när man är sjuk. Så jag ser helst att jag blir frisk nu. Helst i går.

Jahopp. Lägg till feber till ovanstående problem, så har ni mej. Fy fan.

det var som om vi vann sm-guld fyra gånger i kväll

Om man säger så här... Jag var laddad i dag. Jag hade Frölunda-vinst på känn. Jag hade till och med på mej en matchtröja och det händer inte särskilt ofta. Den här matchen är det hemskaste och skönaste jag varit med om på mycket länge. Fan, jag var så engagerad att jag till och med fått feber igen.

Linköping tog ju ledningen ganska så tidigt i matchen, trots att Frölunda hade spelet. Och Frölunda fortsatte sedan vara bäst genom hela matchen. Det är bara det att det aldrig kändes riktigt farligt när de var i Linköpings zon. Inte ens när vi hade fem mot tre i två minuter åstadkom vi något riktigt farligt. Christian Bäckman är för långsam och Niskala skjuter för lite. När LHC kom in i Frölundas zon, då kändes det farligt - varje gång.

Så gjorde Linköping 2-0 genom svinet Jämtin. Trodde han. Trodde LHC. Men vi såg ju på reprisen på en gång att det inte skulle vara mål. Varför det tog domaren ungefär ett decennium att kolla med videodomaren är obegripligt och varför de beslutade att dubbelkolla skiten för att Magnus Johansson gnällde lite har jag ingen aning om, men jag antar att Magnus sa nånting om att "Jag var med i OS, det var inte du. Jag bestämmer.". Tyvärr får man ingen dispens för att man var i Vancouver och lallade, Mangan. Bättre lycka nästa gång. Första gången domaren dömer bort målet kommer SM-guld-vrål nummer ett. Andra gånger kommer SM-guld-vrål nummer två.

Jag sa flera gånger under matchen att "Vi kan ju bara inte låta Engstrand hålla nollan. Vi får inte det. En andramålis får inte hålla nollan. Det är bara Frölunda som lyckas med sånt.". Men jag trodde ändå att vi skulle göra mål. Med ca fem minuter kvar av matchen började lite folk här och var i Scandinavium gå hem och jag muttrade nåt i stil med "De som går hem nu behöver aldrig mer bemöda sej att komma tillbaka. Jävla medgångssupporters..." och med fyra minuter kvar konstaterade jag att det nog inte skulle bli nåt mål för mitt kära Frölunda.

Men. Så när klockan står på 19:32 så står jag och Vikto upp, eller egentligen hoppar vi väl mest. Och skriker. Och klappar händerna. Janne Niskala har satt kvitteringspucken bakom Christian Engstrand och där har vi SM-guld-vrål nummer tre. Min puls var uppe i 180 eller nåt.

Sen satt vi och pinade oss igenom förlängningen. Ja. Det var verkligen en pina. För så många chanser vi hade och så som den jädra Engstrand briljerade mellan stolparna. Herrejävlar, man blev ju gråhårig. Frölundas dominans var total, ändå kände man att snart kommer Hlavac, Hlinka eller Mårtensson och bajsar in en puck i mål och då börjar jag lipa. Men de gjorde inte det. För med bara 38 sekunder kvar av fjärde perioden gjorde han det igen. Niklas Andersson visade igen att gammal är äldst och seger för Frölunda - SM-guld-vrål numero fyra. Fantastiskt. Och vilken TV-puckshög killarna bjöd på. Mums, för Frölunda-hjärtat.

Sen började några nollor i LHC-klacken slåss med några nollor från Göteborg och när LHC-fansen sen slussats in i sin buss som stod inne på Svenska Mässan, bara några meter från sektion M, där de stod, så gick jag förbi tre killar som stod runt hörnet precis utanför Scandinavium. De såg ut att vänta på någon eller några, så jag sa att "Om ni väntar på Linköpings-klacken så gör ni det i onödan. De har redan gått på sin buss.". "Va? Är inte detta deras buss?" sa den ena av dem och pekade på en buss utanför. "Nej. Den står där inne och de sitter redan på den.". En diskussion uppstod, dock en väldigt lugn sådan, och när en av killarna sa "Du är för söt för det här, gå hem nu." sa jag som det var, att om de vill slåss så kan de väl vara snälla och gå på fotboll istället. "Vi har redan varit där och slagits.". Jamen, då så. Nöj er med det och gå hem då, jävla spån.

Ja. Vilken jävla kväll. Jag har tagit ut mej fullständigt. Så fullständigt att jag alltså har feber igen. Så nu är det läggdags. Ses i morgon.

it's not getting better. only worse.

Förresten så är jag fortfarande sjuk. I dag har jag ont i halsen också. Skoj.

Och jag har en lite skum och jobbig känsla nu. För det faktum att jag är sjuk gör ju att jag "har rätt" att ligga i sängen hela dagen. Bara ligga och softa med datorn. Inte göra nåt speciellt.

Men det gör jag ju varje dag!

Så, nu känner jag inte att jag förtjänar att ta det lugnt när jag är sjuk. Precis som Märta-Li skrev om lördagarna som man inte förtjänar för att man inte gör något på vardagarna. Precis så.

Jag förtjänar inte att vara sjuk och ta det lugnt. Jag vill träna.

när man inte är på hockey får man trösta sej med... andra saker.

I takt med att Frölunda utökat sin ledning mot Linköping har...

...vi ätit fruktsallad med lättglass (och grädde). Varför inte ta gräddglass istället för att vara fejk-nyttiga?

...vi druckit coca-cola (jag) och rödvin (mamma).

...jag sagt att "Nu ska jag prova att dricka cola med vaniljglass i! Det ska vara gott, har jag hört. Det var därifrån de fick idén till Vanilla Coke. Kommer du ihåg Vanilla Coke, mamma?".

...jag hunnit bli skeptisk till hela idén.

...jag bestämt att göra det med ett leende.

...jag konstaterat att det inte var nån hit eftersom jag nära nog spottade tillbaka glassen i glaset igen. Men det skulle jag förstås aldrig göra. Man missbrukar inte glass på det viset. Glass ska behandlas med respekt.

...vi kunnat konstatera att jag överlevde den traumatiska vaniljcola-upplevelsen med blotta förskräckelsen och att det enda som dog var ca en dl cola med vaniljskum, som hälldes ut i vasken. Givetvis efter att jag ätit upp själva glassen.

När allt är gjort...

Mamma; "Ska vi göra negerbollar!?"

Hälsovecka? Nicht. Men jag undrar om hon tror att negerbollarna gör sej själva, för hon håller på och provar kläder nu.

breast implant in ONE breast only

Det sämsta med att ha feber är att man missar Frölundas första kvartsfinal mot Linköping, där man skulle jobbat i producentbussen igen. Det suger.

Det bästa är att ens mamma kommer hem och meddelar att "nu blir det fruktsallad och glass med kesella lime- & jordgubbssmak".

(Och vad fan är det som hänt mitt vänstra bröst, ja, alltså det som är i det högra hörnet? Vad. Fan?)

honey, why you're calling me so late?

Hinder - Lips of an Angel



Jag är fullt medveten om att låten inte är direkt ny, men för mej är den det. Vi körde den på Rock Band i lördags och jag totalfastnade. Lyssnar på den hela tiden nu och den har kommit att bli en av mina favvisar.

Nu måste jag fortsätta tvätta här. Lite småjobbigt, för jag känner mej febrig. Kul? Nicht.

in the head of an ölburk - part two

Nu kör vi. Liveblogg igen. Oh ja. Vi kör på en gång. Dvs nu.


Mads letar efter Daniel. Jag, med min bristfälliga norska, tror att han letar efter DAMER

I Gotta Feeling - Black Eyed Peas

Folk pratar och jag fattar precis INGENTING

Monday, Tuesday, Wedensday and Thursday

Lediga killar stöter på upptagna tjejer

Lediga tjejer stöter på upptagna killar

Lediga stöter icke på lediga.

Shut up - Black Eyed Peas

Lediga killar tar hand om upptagna tjejer som är för fulla

Saxofon

Sunset Beach-feelings

"Jag önskar natt jag också hade det så där"-feelings towards människor som har ett förhållande och som verkligen älskar varandra

Låt jag ej kan namnet på, men som är djävulskt skön

Tjej i minimalisk, svart, paljettig klänning - snygg

Ett glasbord som snart icke har mer plats för burkar och glas

Scatman

Nä. Tyvärr. Jag orkar fan inte. Vi ses i morgon. Puss.

(Aha - Take on me)

Tidernas tråkigaste blogginlägg?

Jag skrev om det i går också, men jag skriver det igen. Jag är så sanslöst trött nu för tiden och jag vet bannemej inte hur jag ska ta mej ur det här. I dag är jag dessutom lite febrig igen, det är inte kul alls.
Om drygt en timme ska jag dock bege mej iväg till hallen och träna småtjejerna. I kväll ska de få spela match på träningen. De behöver lära sej det, för på lördag ska de spela matcher på riktigt. Hela dagen, 9-18.

Tyvärr kan jag bara vara med på de två första matcherna, för sen ska jag åka med laget till Jönköping och se Champions League-matchen mellan Alingsås och Ciudad Real (som är världens bästa klubblag i handboll). Därifrån ska vi sen åka ner till Lund och sova där för på söndag är det match mot Lugi. Så så ser min helg ut. Handboll. Bara handboll. Skadad? Ja, visst. Men ändå. Handboll.

I övrigt var jag lite småledsen i kväll. Ville flytta hem och allt det där. Men det ska jag inte. Inte än i alla fall.