fail

Jag sitter på balkongen, precis som i onsdags. I solen. Njuter av semivärmen, den blå himlen och lyssnar på musik. Just nu Ulf Lundells underbara Club Zebra. Läser bloggar, kollar facebook, läser nyheter av mer eller mindre värde på aftonbladet. Tvättar gör jag också. Men inte på balkongen. Jag trillade in hos Linda, min kära vän från Stockholm, och hon hade gjort samma grej som Märta-Li gjorde förra veckan. Jag har också gjort den tidigare, men det var så längesen, så jag kör igen. I brist på annat, liksom. Den här grejen;

1.Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom dina mottagna meddelanden.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga


1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?

Saknar dig med. Puss


2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?

Svimma låter sådär. :-S

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?

Du är underbar och har inget att skämmas för.


4. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?

Hahaha tack men jag tänkte typ lång mörk å vältränad typ...


5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?

Om du är nervös så gör det mig ännu mer nyfiken.


6. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?

Japp, ja har köpt en snöskoter.

7. Vad vill du höra mest av allt?

Du kan ringa när du vill, glöm inte det :)


8. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?

Usch kan inte sluta sakna dig.

9. Din romantiska replik?

Vad ville fröken Broström mig i natt? :)

10. Vad skulle du säga om du blev bestulen?

Faan, såg nu att ja hade ju fått ett MMS av dig förut idag.
 
 
Jaha? Det här var ju fan inte kul alls. Dags att rensa sms i min inkorg, för det är var ju rent av sövande.

en redig käftsmäll

Nej, det blev aldrig något Park Lane i afton. Alla är för trötta och vi blev kvar hemma istället. Hos Sara & co alltså. Jag är fortfarande kvar och ska slagga i lilla Tindras säng i natt. Dock inte med Tindra, det hoppas jag att ni förstår.

I dag hände förresten någonting väldigt dumt och tråkigt. 19-bussen som går från oss ner till stan, ja, den besöks sällan av några kontrollanter. Trots det brukar jag skicka sms-biljett, för jag är liiivrädd för kontrollanter. I dag skickade jag ingen. I dag besöktes bussjäveln av kontrollantjävlar och jag fick en bot på... wait for it... 1.200 spänn. Ett tusen två hundra kronor. Hur gillar ni den käftsmällen? Jävla anus, så kände jag. Det kan liksom inte bara få vara så att livet, mitt liv, kan få vara felfritt ett tag. Nej då. In med kontrollanthelvetena och sprid lite skit, så att Maria inte tror att livet är enkelt nu helt plötsligt. Troligt att jag skulle tro det, liksom.

Det hugget i magen, när man ser kontrollanterna och vet "Nu är det kört". Det hugget.

mycket hinner hända på 365 dagar

Jaha! Så blev det helt plötsligt för kallt för att sitta på balkongen. Vad är det för jävla stil? Vad ska jag nu göra? Har bara lite tvätt kvar i torkskåpet, disken är diskad och allt det där. Och nu sitter jag är som ett fån. Inomhus. Igen. Skittråkigt ju.

Nu kändes det helt plötsligt vedevärdigt långt kvar till sommaren.

Men! Nu kom jag på att det är handboll på tv i kväll. Semifinal nr två mellan Lugi och Sävehof. Damer. 20:00 på någon av SVT-kanalerna, tippar på 24:an. Så då får jag sitta där och njuta och våndas på samma gång. För bara ett år sedan spelade jag själv SM-semifinaler och gjorde det grymt bra. Och nu är jag inte ens handbollsspelare längre.

Har ni förresten hört om snillet som spelade cp-skadad och fick massvis med pengar av Försäkringskassan? Hahaha. Där sitter de på F-kassan och jagar folk dag ut och dag in och så kan de inte ens märka om någon är cp eller inte. Grattis!

alive, but just barely

Sitter i soffan. Slökollar på Wipeout. Filosoferar med mej själv. Är det värt att leva vidare nu när AIK åter är ett elitserielag i hockey? Tveksamt. Jag läser på Alex Schulmans blogg. Han älskar Amanda så sablarns mycket. Tänk när någon känner så för mej. Då kan jag dö lycklig. Jag har ont i mitt bakhuvud, det är en stor bula där huvudet slog i byrån i morse. Men byrån mår bra. Mamma har ryggskott och jag är ledsen för hennes skull. Hoppas hon blir bra snart. Och i dag skulle jag ju egentligen ha åkt till Norge, men det har jag inte gjort. Det blir av nästa vecka istället. Viktigt möte i morgon, nämligen.

Men nu har jag tråkigt. Vad göra?

"vi ses"

Jag har varit på ett nästan äckligt bra humör det senaste - trots sjukdom. Efter det här, så har livet känts som en befrielse igen, som att jag, trots all skit som tyvärr fortfarande finns där, känner en jävla massa hopp till motsats mot den vanliga hopplösheten som varit min bästa vän i många år.

När man är på äckligt bra humör har man en äckligt bra utstrålning och den utstrålningen drar till sej människor. Det är roligt. För då lär man känna såna man kanske inte hade lärt känna om man varit sitt deppiga, vanliga själv. Och det är, som sagt, roligt.

Så har det varit för mej nu. I ett par veckor. Skitroligt.

Så kom söndagen... Och Frölunda förlorade. Och mamma är inte här. Ingen är här... Och mjölken är nästan slut. Och godiset med. Och jag får se på Johan Falk ensam.

Söndagar och jag kommer aldrig bli bästa vänner. Aldrig.