en lördag i februari plus lite av en söndag

Ha! Nu är filmen klar. Men inte hockeyn, för det blev förlängning. Vilket innebär att jag fått se filmen plus att jag får se avgörandet. Hur gytt är inte det då? Välplanerat, liksom. Mamma, däremot, hon har somnat för längesen. Lite pill i håret på henne så är hon så gott som död.

Jag har ju inte talat om det för er, men gårdagen spenderades i Vänersborg. Det var därför jag inte bloggade. Min kusin, som bor i London, hade flugit hit med sin familj, hem till mor och far (min morbror med fru), för att döpa sin son. Det var alltså dop som gällde. Dundergulligt, förstås. Superdupergulligt. Den biologiska klockan tickade vidunderligt högt, det var nästan pinsamt. Inte lika pinsamt som allt Jesus-snack i kyrkan, but still. Pinsamt.

I alla fall. Där var vi, alltså. Mat, barn, bebis, släkt, kramar, vin, Melodifestivalen, Anna Bergendahl, tårta, cider, mer kramar och mer bebis. En himla fin dag. Och när dagen var slut och det nästan var natt så åkte vi bilen hem till Göteborg igen. Och då åkte jag hem till Matilda-finingen. Och så gick vi ut. Och jag såg ut så här;

Nu ska jag titta på hockeyn. Och förresten så har jag namnsdag i dag. Jag och typ resten av världen.

hjärndödheten som ringde

Melodifestivalen. Pauline var bra och hade kvällens, i särklass, sötaste klänning. Manboy-killen var ganska duktig. Andreas Jonsson är alltid en favorit. Och Lady Gaga-tjejen var inte helt värdelös. Helt värdelösa var dock resterande artister. Herregud. Hur dåliga är de låtar som inte kommer med?

OS. Backhoppning? Glädjen över att OS startat dog ju nästan på en gång. Damkronorna? Mycket upphetsande. Men snart, snart. Om 30 minuter, knappt. Då är det OS på riktigt. Skidskytte. Gillar't!

Jag och mamma är något sargade. Det tar på skallen att stå och pruta uppåt en hel dag. Får se om jag återkommer här senare. Det är ju knappast så att ni bryr er ändå.