himlen

Man skulle kunna säga att jag vaknade upp i himlen. För så vackert är det här. Stukaturerna i taket, de gamla möblerna, spegeln med guldram. Och så femte våningen med stora fönster och solen som dansar rakt in. Det ljuset jag möttes av när jag öppnade ögonen gjorde det nästan omöjligt att inte vilja vakna.

Nästan omöjligt.

Jag vill ju alltid sova lite till. Alltid. Men nu måste jag kliva upp, för klockan tio kommer det någon hem till oss och ska kolla kranen i köket. Den läcker. Så nu är det bara för mej att hoppa i gårdagens kläder och ta bussen hem. Och denna gången ska jag betala.

Moi önskar toi en sketansbra dag. Laterooo!

en redig käftsmäll

Nej, det blev aldrig något Park Lane i afton. Alla är för trötta och vi blev kvar hemma istället. Hos Sara & co alltså. Jag är fortfarande kvar och ska slagga i lilla Tindras säng i natt. Dock inte med Tindra, det hoppas jag att ni förstår.

I dag hände förresten någonting väldigt dumt och tråkigt. 19-bussen som går från oss ner till stan, ja, den besöks sällan av några kontrollanter. Trots det brukar jag skicka sms-biljett, för jag är liiivrädd för kontrollanter. I dag skickade jag ingen. I dag besöktes bussjäveln av kontrollantjävlar och jag fick en bot på... wait for it... 1.200 spänn. Ett tusen två hundra kronor. Hur gillar ni den käftsmällen? Jävla anus, så kände jag. Det kan liksom inte bara få vara så att livet, mitt liv, kan få vara felfritt ett tag. Nej då. In med kontrollanthelvetena och sprid lite skit, så att Maria inte tror att livet är enkelt nu helt plötsligt. Troligt att jag skulle tro det, liksom.

Det hugget i magen, när man ser kontrollanterna och vet "Nu är det kört". Det hugget.

god morgon eller god natt - whatever you want

Då var jag i Norge. Då. Trött som en utnyttjad gnu, må jag tale om. Sheisse. Jag hann ju knappt somna innan jag var framme i Sarpsborg. Lyckligtvis ringde jag kusin Johan direkt när jag klev av bussen. Han hade nämligen försovit sej. En kille som åkte med bussen undrade om han fick åka med mej till Fredrikstad och naturligtvis fick han det. Och när vi gick från hållplatsen till bensinstationen (för det är varmare på en bensinstation än i en busskur) så bar han min väska. Och när han gjorde det så trillade jag. Pang, boom bara. Jag typ dog.

Nu ska jag dö i sängen. Men. Först. The Grudge 2. Började titta på den på bussen, men min dator har börjat bli gammal och dör efter bara 45-50 minuter. Illa, illa.

God natt.

i'm leaving the country but just for a while

Rolig sak 1 som händer i dag; Lagfest.

Rolig sak 2 som händer i dag (eller i natt); Avfärd till Norge.

Vi börjar med sak 1. Lagfest alltså. Hemma hos Coach Sus. Det ska bli riktigt roligt, för jag har aldrig festat till det med mina lagkamrater tidigare. Givetvis kunde omständigheterna varit avsevärt bättre. Jag kunde ju till exempel ha varit hel och frisk och fortfarande spelat handboll och således varit ännu närmre mina lagkamrater och inte känt mej dum när jag kommer på lagfesten, men inte på alla träningar. Men nu är det som det är och jag känner mej mycket välkommen och omtyckt av mina lagkamrater ändå. För de är så rackarns gulliga.

Sak 2 då. Jag ska till Norge, närmare bestämt Fredrikstad. Det ligger ca fem mil sydost om Oslo, dvs nära gränsen till Sverige. Jag åker kl 01:55 med Swebus och är framme 04:25, i Sarpsborg. Där kommer min kusin Johan och hämtar mej och sen åker vi hem till honom och då jävlar, ska jag sova.
Vad ska jag göra i Norge då? Ja, jag vet inte riktigt om jag borde skriva det än. Hmm. Fortfarande i detta nu, nu alltså, när jag sitter och skriver, så vet jag inte om jag ska skriva det. Men det är spännande, åtminstone tycker jag det. Beroende på hur det går, så kanske jag skriver det i morgon. I vilket fall som helst så stannar jag i Norge till på tisdag morgon. Det ska bli mysigt och riktigt kul!

Nu ska jag hoppa in i duschen. Raka benen och sånt där. Det blir en långdusch. Gött.

Hur ser er helg ut? (Jag vet inte varför jag frågar, ni svarar ju aldrig ändå. Ja, förutom AbsolutJohan och Sune då.)

små problem och stora problem

Titta! Aj, aj, aj! Stackars lilla pysslingen. Tur man inte är rädd för sprutor.

Men. Vet ni vad jag är rädd för? Eller kanske inte rädd, men är allergisk mot? Det är jag mot att stå i 25 minuter i 300 minusgrader, ellervaddetnukanvara, och vänta på en buss som helst inte vill varken komma eller gå. Mina tår är seriöst blåa. Mina fingrar saknar känsel. Jag kunde inte ens slå portkoden när jag kom hem.

I övrigt går alla mina tankar just nu till min fantastiska farmor, som ligger på sjukhus igen. <3

Nu ska jag sova. Minst en timme.