Titta! Aj, aj, aj! Stackars lilla pysslingen. Tur man inte är rädd för sprutor.
Men. Vet ni vad jag är rädd för? Eller kanske inte rädd, men är allergisk mot? Det är jag mot att stå i 25 minuter i 300 minusgrader, ellervaddetnukanvara, och vänta på en buss som helst inte vill varken komma eller gå. Mina tår är seriöst blåa. Mina fingrar saknar känsel. Jag kunde inte ens slå portkoden när jag kom hem.
I övrigt går alla mina tankar just nu till min fantastiska farmor, som ligger på sjukhus igen. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar