jag har flyttat

Så här är det.

Om ni är här för första gången i dag, så föreslår jag att ni scrollar ner lite och läser de inlägg jag skrivit i dag innan ni läser klart här. Ni vill ju inte missa nåt, liksom. Men sen kan ni klicka här. Då kommer ni tillbaka till min gamla blogg på metrobloggen. Det är där jag kommer blogga i fortsättningen, nämligen.

Ja. Det är fulare där. Men det är mindre ensamt. Här är det som om jag står mitt ute på savannen. Inte en levande själ finns i närheten. Inte ens giraffer och sånt där. Men på metrobloggen, där är det som vårt gamla radhus på Runslingan, i Torslanda. Dörrarna står öppna och man kan hälsa på hos varandra när man vill. Man behöver inte ringa först. Det är ett grannskap. Här bor man på landet. Och jag vill inte bo på landet, jag vill ha spontana besök från folk som bara råkar trilla in. Så blir det på metrobloggen. Inte här.

Det kanske inte är definitivt och kanske inte för all framtid, men just nu är det stället jag vill "bo" på. Några av er kanske tycker det är dumt, men flera av er vet jag blir glada. Det är ju mycket lättare att kommentera där. Och när ni kommenterar så blir ju jag glad. Fin cirkel, det där.

Vi ses! På metrobloggen. Puss!

den som frågar får veta

Förra veckan fick jag massa roliga frågor från någon som var anonym. Frågorna och svaren från den gången hittar ni här. Nu har jag fått massa nya frågor från någon som heter/kallar sej Nellie och jag ska naturligtvis svara även på dem. Det här är ju jätteskoj, gott folk! Ni får lära känna er mer och jag får känna mej jätteviktig i mitt lilla huvud. Skoj!

Här kommer frågorna. Och svaren;

Måste först skriva att jag tyckte om dig i dating in the dark. Du är sjukt fin både till utseendet och sättet. Våga inte tro annat!

Jag har lite frågor till dig.

 1: Du skrev på den förra anonymas fråga att den första du var kär i, inte ville ha något förhållande just då. Har han ett nu, eller ska du försöka få ett förhållande med honom till slut? Tänkte på att du skrev Mr Big. Mr Big ska ju vara en återkommande kärlekssaga.
Svar; Han har ett förhållande nu, så även om jag skulle vilja något med honom så skulle jag aldrig säga det till honom. Jag vill inte förstöra för någon annan. Men han finns i mitt bakhuvud och någonting säger mej att jag finns i hans. Men ja, som sagt. Jag kommer inte agera på det och det är heller ingenting som hänger över mej. Jag gillar honom, that's all.




2: Du tycks känna mer kärlek till din mor, än till din far. Någon särskild anledning?
Svar; Oj, det var verkligen en rak fråga. Jag känner inte mer kärlek till min mamma än till min pappa, men vi har helt olika relationer. Jag och mamma är varandras bästa vänner och vi kan göra precis vad som helst tillsammans. Pappa och jag har mer en far-dotter-relation, men vi kan fortfarande gå ut och festa ihop. Jag har en mycket bra och avslappnad relation till båda mina föräldrar och det är jag grymt glad över. Jag hoppas och tror inte att pappa är avundsjuk på mej om mamma.




3: Kan du vara kompis med killar du är intresserad av? Om ja, hur?
Svar; Jag inte bara kan, jag är expert på det. Jag har varit kompistjejen i hela mitt liv, vare sej jag velat eller inte. Jag ser på det som så att jag inte vill sluta umgås med någon bara för att han kanske inte känner samma sak, jag kan ju fortfarande tycka om honom. Till slut försvinner ju kärleks-känslorna. Eller så utvecklas hans känslor. Jag har varit med om båda. Men visst är det jobbigt när man är hemligt kär i en kompis och han är kär i någon annan. Då tar jag ett steg tillbaka.




4: Om du nu är kompis med killar du är intresserade av, vet de om det?
Svar; Just nu umgås jag inte med någon kille som jag är intresserad av på något annat sätt än som en vän.




5: Vad är det du älskar hos dig själv. Utseendemässigt, personlighet, egenskap och andra småsaker.
Svar; Hade du frågat detta för ett halvår sedan hade jag inte svarat någonting. Nu kan jag säga att jag älskar mina nya, smalare ben. Jag älskar mina ögon och mitt hår. Sen älskar jag att jag vågar visa känslor, att jag 99,9% av tiden är fullständigt mej själv och vågar stå för vad jag tycker, även om jag vet att jag kommer få skit för det efteråt. Jag älskar att jag skrattar mycket och att jag vågar tro på kärleken. Jag älskar att jag är rädd, men att jag vågar göra saker ändå. Det och mycket mer.




6: Vad har du för fobier?
Svar; Jag är pinsamt rädd för getingar, ormar och pirater. Getingar efter att ha trampat i ett jordgetingbo när jag var liten och till en följd av det blivit stucken över hela kroppen, bl.a. på läppen. Då var jag inte vacker. När det kommer till ormar kan jag inte ens tänka på ormar utan att lyfta upp fötterna från golvet. Ruskigt vidrigt. Usch. Pirater. Haha. Ja, de lär jag ju aldrig behöva stöta på, men skulle jag göra det skulle jag förmodligen hellre ta livet av mej än att bli tillfångatagen. Pirater har ingenting att förlora, såna människor är farliga.




7: Vilka personer fångar ditt intresse som vänkrets?
Svar; Jag vet inte riktigt om jag förstår frågan rätt, men jag antar att du menar vilken typ av personer jag gärna umgås med? I så fall är det ändå svårt att svara på den. Jag gillar inte att sätta folk i fack och jag har vänner ur alla kategorier människor. Men de som jag har allra närmst bör inte ha problem med öppna kort och ärlighet och ska kunna bjuda på sej själva och inte vara så up tight. Glada människor med mycket humor.




8: Vad för typer av folk stör du dig på. Nämn några exempel.
Svar; Jag har i allmänhet svårt för falska, egoistiska och snåla människor. Falska människor genomskådar jag på två sekunder och även om jag kan härda ut och vara vän med dem ändå, så kommer jag aldrig lita på dem. Annars stör jag väl mej på folk som inte har självdistans, som inte tycker att man kan skämta om saker bara för att just de kanske har problem med det. Man kan skämta om nästan precis allt, vid rätt tid och plats, förstås. PK-människor som jämt letar fel överallt för att ha något att gnälla på stör jag mej också något brutalt på. Gnällande människor över huvud taget, faktiskt. Haha.




9: Vad använder du för schampo, balsam?
Svar; Det är lite olika. Vanligtvis använder jag Head & Shoulders, eftersom jag har problem med mjäll emellanåt, men just nu använder jag TRESemmé. Det funkar skitbra, faktiskt.




10: Nämn en tjejkompis eller en tjej överhuvudtaget som du avundas?
Svar; Det finns många. Jag har en kompis i Stockholm, Vickan, som jag spelade handboll med för några år sedan. Hon är perfekt i mina ögon. Fantastisk personlighet och ett fördelaktigt yttre. Även fast jag vet att även hon har problem önskar jag ibland att jag var hon. Om jag ska välja någon känd så säger jag Heidi Klum. Hon verkar inte ha några problem över huvud taget. Hennes man, hennes barn, hennes kropp - allt är perfekt. Så vitt jag vet.




11: Hur är ditt morgonhumör?
Svar; Fullständigt uselt. Haha. Fråga min mamma. Får jag inte kill på armarna är jag tjurigare än tjurigast. Skulle vilja tro att jag blivit bättre med åren, men det vete tusan om det är sant. Jag känner typ för att dö vissa morgnar när jag måste gå upp tidigt.




12: Om du fick välja vilket etnisk bakgrund som helst, vilket hade du föredragit att vara själv? Förutom det du redan är. Motivera varför.
Svar; Vilken rolig fråga. =) Min första tanke var latino av något slag, men sen ändrade jag mej till ryska. Några av världens vackraste kvinnor är ryska.




13: Så du gillar filosofi? Kan du mycket om olika filosofer?
Svar; Njaa, jag kan inte påstå att jag gillar filosofi. Men jag gillar att filosofera. Det är två olika ting, enligt mej. Om sakämnet filosofi kan jag ytterst lite.




Nu kan vissa frågor tänkas vara alltför personliga. Men svara så gott du kan och om du vill förstås.


//Nellie som såg dig på Dating in the dark.

Kram
 
Tack för grymma frågor, Nellie. Jätteroligt att svara på dem. Om någon annan har en eller hundra frågor är ni alltid välkomna att ställa dem. Ha nu en hejdundrandes trevlig kväll. Allihop!

sommaren har kommit till mej

Min slemmiga hals i kombination med att jag visst hade tvättid i dag gjorde att promenaden uteblev och jag istället slog mej ner på balkongen med en burk makrill i tomatsås och en shaker full med iskallt vatten. Iklädd - bikinitopp och sommarshorts. För på min balkong är det nämligen sommar nu. Titta bara;

I högtalarna dånar Markoolio och Tomas Ledin. Tvättäkta sommarmusik i alla fall. Man kan säga att jag tjuvstartat lite. Jag är på gott humör, för livet har vänt. Som fan också. Det här ska bli en så jädra bra sommar. I'll tell you why;

1. Jag kommer för första gången i mitt liv ha tid och friheten att göra vad jag vill med min fritid. Visst saknar jag handbollen, ibland så mycket att jag börjar grina på stående fot, men just sommaren ska bli skön att få ha "i fred".
2. Jag kommer i och för sej inte kunna göra vad jag vill på dagarna, eftersom jag kommer jobba. Först på Intersport och sen på Skatteverket. Men jobb innebär ju pengar, något som det varit bristvara på det senaste halvåret (eller vad sägs om hela mitt liv?). Nu kommer jag kunna somna om nätterna och kunna slappna av och leva på riktigt igen.
3. Jag kommer för första sommaren sedan 2003 att spendera hela sommaren i Göteborg. Förstår ni? Det är sju år sedan. Sju år. Nu kommer jag ju inte bara vara hemma i två veckor och varva fyra dagars festande med stenhård träning. Nu kan jag ta allt lite pö om pö och hinna träffa alla jag vill träffa.
4. Jag har gjort ett avtal med min vän Solen och den kommer medverka hela sommaren. Därmed kommer alla människor omkring mej vara superglada och solkyssta mest hela tiden och glada människor är ju det kanske bästa som finns, håller ni inte med?
5. Grillkvällar, båtturer, uteserveringar, vänner, jobb, kärlek - vi ses!

you'll get by with a little help from your friends

Halvbrådis. Lunch med en hjärtekrossad vän som ju står mej så nära. Kramar och tröstord i massor är vad som väntar.

Hörs senare!

om man inte frågar får man inget veta

Jag fick en kommentar häromdagen. I torsdags, närmare bestämt. Här på bloggen, alltså. Det var en lång, lång kommentar, med massvis av frågor i. Sånt gillar vi, visst? Frågorna var många och intressanta, därför besvarar jag dem i ett helt eget inlägg, så att de inte göms i något kommentarsfält långbortiingenstans. Hoppas att den anonyme inte misstycker.

Då kör vi;

1 Hur många gånger har du varit kär och vad fick dig att bli kär i just dom killarna?
Svar; Jag har varit förälskad många gånger, men riktigt kär kan jag, så här i efterhand, nog säga att jag bara varit två gånger. Det går aldrig att sätta fingret på varför jag faller för någon, men den ene av dem var väldigt självsäker och fri i sinnet och det fann jag attraktivt. Den andre var egentligen raka motsatsen och var väldigt öppen med sina känslor och det var lika fint det.


2 Varför funkade det inte med någon av dom?
Svar; Den förste ville inte ha något förhållande, så även om han tyckte väldigt mycket om mej, så visste jag inom mej hela tiden att det aldrig skulle bli någonting. Han är nog fortfarande lite av min Mr Big. Den andre var jag tillsammans med i två år och åtta månader och det som hände där var väl helt enkelt att vi växte ifrån varandra och ville olika saker till slut. Sånt händer.


3 Har du kontakt med någon av dom killarna än, trots fortsatta känslor?
Svar; Jag har kontakt med båda i dag, men det finns inga kärlekskänslor med i bilden. Mitt ex kan jag dessvärre inte höra av mej till när jag känner för det numera, eftersom hans nya flickvän har problem med det. Men jag är av den åsikten att så länge man fortfarande tycker bra om varandra och ingen mår dåligt av det, så tycker jag att man kan hålla kontakten. Man har ju fortfarande spenderat en stor del av livet tillsammans och har mycket gemensamt.


4 Hur gick det med lägenheten på vasaplatsen?
Svar; Det undrar jag med. Det är upp till killen som har lägenheten där. Vi håller fortfarande tummarna. Lägenheten var verkligen grym.


5 I vilket område i din utveckling har förbättrats de senaste två åren?
Svar; Väldigt bra och intressant fråga. Jag skulle nog säga att jag blivit tryggare i mej själv. Tidigare var jag livrädd för att vara ensam/själv. Nu för tiden är jag fortfarande livrädd för att känna mej ensam, men jag tycker om att vara själv. Jag behöver inte alltid ha någon annan för att må bra. Det är viktigt för mej. Sen har jag fått mycket bättre självförtroende när det gäller det yttre.


6 Du sa på tv att dina tjejkompisar är sötare. Tycker du dig verkligen vara mindre söt?
Svar; Ja. Jag blev mobbad mycket när jag var yngre och sånt där hänger kvar. Jag vet att jag är vacker för somliga, men jag är fortfarande inte kommersiellt snygg, dvs är inte en person som majoriteten av killarna tycker är snygg. Inte i min verklighet i alla fall. Tror att det är fler tjejer än killar som tycker att jag ser bra ut.


7 Hur är ditt självförtroende från skala 1 till 10?
Svar; Mitt självförtroende är bra, så jag skulle svara en 9:a på det. Däremot är min självkänsla fullständigt usel.


8 Finns det några beslut som fått dig att ångra det idag? I sådana fall vilka?
Svar; Jag har skrivit om det för längesedan, på min gamla blogg. Jag ångrar aldrig någonting jag gör, för alla val jag gjort i mitt liv har fått mej att hamna där jag är i dag och det finns ingen anledning att önska att saker vore annorlunda. Däremot kan jag ångra något jag inte gjorde och det är att jag inte tog tillvara på gymnasietiden och skaffade bättre betyg.


9 Skulle du vilja delta i fler dokumentärer och i fler avsnitt?
Svar; Jag är inte främmande för att vara med i tv igen. Det är nog ingen hemlighet för folk som känner mej eller läser den här bloggen att jag tycker om uppmärksamhet. Jag sökte ju till Idol i helgen, till exempel. Jag skulle kunna tänka mej att vara med i Robinson. Det vore den ultimata utmaningen för mej som människa.


10 Är göteborg staden du nu och i framtiden kommer att vara bosatt i?
Svar; Jag har alltid sett mej själv bilda familj i Göteborg, för det är staden i mitt hjärta. Men sånt där är så svårt att styra när man alltid följer sitt hjärta, som jag gör. Jag skulle kunna hamna nästan var som helst i världen om det bara kändes rätt. Men tills vidare utgår jag ifrån att det är i Göteborg jag i framtiden kommer fostra mina barn.


11 Hur ofta tränar du nuförtiden?
Svar; Haha. Fan. Alldeles för sällan. Varannan vecka typ. Det skulle blivit mer om jag fick lov att springa (vilket jag fortfarande inte får pga min stressfraktur), men nu är jag för lat för att ta mej till gymmet. Jag har lagt om min kost istället. Har slutat äta godis och annan skit, samt äter väldigt lite kolhydrater över huvud taget. Därför är min kropp snyggare nu än den varit på många år, trots att jag inte tränar. Det är jag glad för. Haha.


Du var otroligt bra på Dating in the dark. Inga pinsamheter alls! Tycker om dina raka frågor, något många saknar i egenskap. Vilket jag fann väldigt sött hos dig var den när du satte ett pekfinger på din näsa när du skulle ställa frågorna! Urgulligt!


Jag tackar för en fin kommentar och många intressanta frågor. Hoppas att du som skrev dem är nöjd med svaren och hoppas att alla ni andra också fann nöje i att läsa mina svar.

Tjofaderittan lambo!

crazy nervous

I kväll spelas en otroligt viktig match i hockeyns slutspel. Eller två egentligen, men bara en jag bryr mej om. Frölunda möter Linköping i Cloetta Center i en sjunde och avgörande match. Vinnarna går till semi, förlorarna får ta semester.

Tre år i rad har Linköping förlorat i den sjunde matchen. Tre år i rad har de dessutom gjort det på hemmaplan. Ändå känns det långt ifrån säkert för Frölunda i kväll. Jag vet inte vad jag ska tro.

Jag vet att jag hade en känsla i så väl fredags som söndags att Frölunda inte skulle vinna. De har varit som allra bäst när de har varit tvungna att vara bäst i det här slutspelet. I sudden. I tredjeperioderna. Därför känns det om att jag vågar tro på seger i kväll, för i kväll handlar det verkligen om att vara bäst när det gäller.

Snälla, Frölunda. Visa den killerinstinkten ni visat i sudden-perioderna och i sistaperioden hemma i söndags. Visa er "våga vinna"-mentalitet. Cp-åk på varje puck, slappna aldrig av. Ge precis allt. Dutta inte med pucken på blå, tryck till i tacklingarna, ta inte onödiga utvisningar. Då vinner vi. Då slipper jag gråta. Då kan vi hoppa in en ring av glädje istället. Så gör som jag säger nu, tack.

Honken - Du kanske skulle kunna passa på och hålla din första nolla för säsongen? Skulle uppskattas.

look into your heart and you'll find love, love, love, love

Jason Mraz - I'm yours (fast i min version)



Vi kan väl börja dagen med den här. Bara för att lugna ner oss lite. För vi gillar ju den här låten, visst?

a year passes by so fast

Jag hade helt missat det. Men för tre dagar sedan, dvs den 16:e mars, var det exakt ett år sedan jag och Ivve gjorde slut. Ett år.

Ni som hängt med i bloggen ett längre tag känner ju till Ivve. Har sett honom på bild och allt det där. Han var ju litegranna en del av bloggen. Hur känner ni? Visst har året gått fort? Jag tycker att det har gått skitfort. Samtidigt som det känns som att det var hur längesen som helst sedan vi var ett par.

Ivve och jag trodde att vi var über-rätt för varandra i början. Jag tror vi märkte redan efter ett halvår-ett år att så inte var fallet. Ändå höll vi ihop i två år och åtta månader. Jag tror att det är ganska vanligt att man är ihop med sin partner "för länge", om ni förstår hur jag menar? En nära vän sa till mej en gång för många år sedan att "När man gjort slut med någon, så har förmodligen sista halvan av förhållandet varit dåligt. T.ex. om du varit ihop med någon i tre år, så har förmodligen sista 1,5 året varit dålig.". Så här i efterhand tycker jag nog att han hade rätt i det. I alla fall när det kom till mej och Ivve.

Jag höll ju för öronen och blundade, ville inte inse alla problemen. Jag älskade ju honom så mycket och ville verkligen att allt skulle bli bra igen, så att vi kunde gå vidare mot framtiden tillsammans. Ivve såg alla problem, men sa ingenting. Han ville inte såra mej. Vilket han naturligtvis gjorde genom att hålla käft.

Till slut bestämde jag mej för att det fick räcka och tog själv steget att göra slut. Det är förstås det jobbigaste beslut jag tagit i hela mitt liv och jag hatade mej själv ett tag, för att jag inte höll för öronen lite till, kämpade lite till. Men nu kan jag se att det jobbigaste beslut jag tagit också var det bästa. Vi var ju inte rätt för varandra. Vi drev varandra till vansinne. Vi höll fast vid den första bilden vi hade av varandra och intalade oss själva att det var såna vi var - egentligen.

Jag tror att det är oerhört vanligt i förhållanden där man blir ihop lite för snabbt. Man lär känna nya sidor - sämre sidor - hos sin partner först en bit in i förhållandet, men man avfärdar dem, låtsas inte om dem, för man tror att man ju hittat den perfekta människan för just en själv. Men man kan bara blunda for so long...

Jag är glad att både jag och Ivve gått vidare i dag, mot en framtid som är mer rätt för oss båda. Jag är glad att vi inte hann skaffa barn, något vi pratade om ganska omgående i vårt förhållande (ännu ett bevis på att vi gick alldeles för fort fram). Jag är glad att han har hittat en ny tjej som han tycker väldigt mycket om. Och jag är glad att jag kommit till insikten att jag inte behöver någon annan för att må bra. Jag hade aldrig kommit till den insikten om jag fortfarande hängt upp mitt liv på Ivve.

Det tog bara 24 år och exakt sju månader. Men bättre sent än aldrig.

jag har slagit mej fri

De senaste dagarna har varit ganska omtumlande för mej och jag har lärt mej väldigt mycket om mej själv.

Jag har lärt mej att jag inte måste ha någon annan för att vara hel, utan jag är ju perfectly fine on my own. Jag har ju alltid velat vara två. Alltid. Alltid trott att någon del av mej saknas. Men jag känner inte så längre. För första gången i mitt liv, bortsett från månaderna precis efter uppbrottet från Ivve, så känner jag att jag inte vill ha någon pojkvän. Jag vill inte behöva bry mej om någon annan.

Det här har jag sagt tidigare, men jag har aldrig menat det. Inte på riktigt. Jag har sagt det för att jag tror att det leder till att killarna vill ha en, för de vill ju alltid ha det de inte kan få. Men jag menar det denna gången. För första gången. Jag ser så mycket fram emot att få åka till Norge och leva mitt liv. Där jag bara behöver bry mej om mej och ingen annan. Göra det för min skull.

Maria för något år sen, eller bara för några månader sen, hade släppt precis alla planer om hon träffat en kille som kanske, kanske(!), vill ha henne. Hon hade grusat sina planer. För kärlekens skull. Men det blir inget mer sånt där nu. Nu ska Maria vara en nöjd, nej, inte bara nöjd utan förbannat lycklig, singel. Bekymmersfri. Killar finns där alltid ändå. Man måste ju inte vara ihop för att mysa ibland. Det är ju så, det vet ni också.

Jag närmar mej fortfarande 25 och jag vill fortfarande att "livet ska börja", men jag tänker inte gå och vänta på att någonting händer som rycker mina fötter från jordens yta, utan jag sätter igång det själv nu. Inte på det sättet jag trodde, inte ens i närheten. Jag har slagit mej fri.

Jag tror fortfarande på kärleken. Men den äger inte mej längre.

Jag har slagit mej fri.

att stå på andra sidan

Jag känner mej som norra Europas sämsta människa. Utan tvekan. Samtidigt som jag känner mej rakryggad och ärlig. Jobbig kombination, men den går, tro mej. Det här är något jag aldrig mer vill utsätta mej själv eller någon annan för. Jag vill aldrig mer vara på denna sidan. Jag står hellre utan valmöjligheter, utan chans och med bara en väg att gå, än där jag stod i dag. En av de absolut jobbigaste stunderna i hela mitt liv.

Tur att jag har mamma, som mötte upp mej och tog med mej för att köpa hårfärg och sen vidare till en grekisk restaurang där jag fick häva i mej en kopiös mängd med musslor i en limespetsad soppa. Ett glas vitt till det och jag kände mej, om inte som en ny människa, så åtminstone som en bättre version av den trasiga människa jag var en stund tidigare. Och nu ska vi färga håret på varandra och jag, jag ska klippa mej. Gah!

Det var jobbigt. Det är jobbigt. Men det kommer bli bättre. Kram.

det kan bara inte få vara skitbra

Jag har, bortsett från Dating in the Dark, en ganska jobbig kväll med mycket, mycket tankar som flyger genom huvudet. Det är jobbigt, för jag har sluppit det ett litet tag nu. Man kan säga att jag kommit till insikt med en sak och att det är lite smått otrevligt.

Man brukar ju använda uttrycket "genom sej själv känner man andra". Det känner ni till, va? Just nu gäller dock det motsatta. "Genom andra känner jag mej själv". Jag har märkt saker hos någon som jag undrar finns även hos mej själv. Nu ska jag inte skriva för mycket, men i korta drag så känns det inte bra. Det känns jobbigt. Ledsamt. Fan. =(

Intressant att se saker och ting från den andra sidan, men det är nästan så att jag hellre hade varit utan det.

Jag börjar undra om det finns något som kan gå rätt i mitt liv?

andnöd

Hahaha. Jag har under den senaste timmen skrattat så mycket att jag knappt fått luft här borta. Dating in the Dark, alltså. Fanimej det roligaste programmet jag sett på mycket länge.

Kollade ni? Och framför allt - vad tycker ni? Vad hade ni gjort om ni tyckt jättebra om någon i mörkret och sen höll på att kräkas när ni såg personen i ljuset? Jag har inte en aning om hur fan jag hade reagerat alltså.. Shit.

how to feel good

Donavon Frankenreiter - It Don't Matter



Seriöst. Gunget. Känner ni det? Känner ni hur endorfinerna frigörs? Hur fjärilarna får glädjefnatt i ert inre? Hör ni fågelkvittret utanför fönstret? Ser ni hur snön smälter allt fortare? Gör ni det?

Jag gör det. En speciell en skickade den här låten till mej i natt och det är jag mycket glad för. Lyssna. Nu. Varsågoda, igen!

ibland måste man få vara glad också

Klockan är 01:23 och låten som spelas just nu heter Better Than Me och de som gjort den heter Hinder. (Klicka här om ni har Spotify och vill höra.) Onödig info.

Jag facebookar som aldrig förr, men jag skäms inte för det. It's for a good cause, so to speak. Det är till och med så att jag dissar Torchwood på tv. Och det vet ni ju, vad jag tycker om Torchwood.

Jag vill egentligen bara meddela att allt är bra. Att det varit en bra dag och en ännu bättre kväll. Men det kanske ni förstod av förra inlägget?

Ja, ja. Lika bra att vara övertydlig. Passa på när det går bra, liksom. Det har vi ju inte varit bortskämda med här på Som en öppen blogg. Sen om ni tycker att det är mer spännande och intressant att läsa när livet mer liknar ett rövhål än en sommardag, så får ni ju gärna tycka det, förstås. Men ni lär bli besvikna. Det lär ni.

Och jag bara ler. Vad är hemligheten, mamma?

can't you see that when i find you, i'll find me

Jag har haft en så otroligt, jädra bra dag. Emma, mamma. Tack. Ni är så fina.

Jag är så glad att livet börjar ta form. Att jag trivs med de val jag gör, att jag gör valen för att jag trivs med dem. Att jag ler mer. Att mina steg är så mycket lättare och att snön smälter. Jag skrattar högre, fastän jag måste prata tyst för att inte väcka mamma. För att jag ser möjligheterna nu. Jag behöver inte välja. Jag kan få båda. Allt måste inte vara så inrutat och uppstyrt. Man har alltid den fria viljan och med lite extrapengar på fickan går det att fixa det mesta.

Jag är så fast besluten nu, att lyckas med det jag tar mej för. Att uppnå mina mål. Det ska bli så, det kommer bli så. Och då kan jag titta tillbaka på alla val jag någonsin gjort under min livstid och nicka och säga "Det där gjorde jag bra.". För ni vet väl att man aldrig ska ångra något? Allting leder till det som komma skall. Och hade ni gjort en enda sak annorlunda för 14 år sen så kanske ni inte hade varit med er älskade i dag. Ni kanske inte hade tjänat de där goa pengarna som ni vet att ni förtjänar. Ni kanske inte hade köpt den grymma lägenheten med det underbara burspråket. Allting hade kunnat vara annorlunda.

Så för Guds skull. Ångra er aldrig.

Allt blir bra till slut.

någon bad mej skriva 25 grejer om mej själv som skulle få folk att lära känna mej bättre. så jag gjorde det.

1. Jag älskar mjölk. Dricker minst en liter om dagen. Jag dricker mjölk till allt. Helst till chips och popcorn. Ni vet, ta en näve, mosa in den i käften, ta en klunk mjölk och bara gosa runt allt. Fräscht och gott. Mycket gott.

2. Jag måste ha smör ända ut på kanterna på mackan och när jag har ost på, så måste jag pussla på den. Det får inte vara dubbelt nånstans och ingenting får hänga utanför.


3. Jag älskar att dra kallt papper mellan fingrarna. Jag kan liksom inte förklara varför det är skönt, men det är det.

4. Jag älskar ännu mer att pilla i pillvänligt hår. Helst kallt hår. Åhh. Jag vill göra det nu. Nu!


5. När jag var liten ville jag bli känd. Det spelade ingen roll hur, jag ville bara bli känd.

6. Jag har sjungit nationalsången på Frölundamatcher fem gånger. Som mest var det 12282 människor i publiken. Sista gången jag sjöng var i Frölundaborg och då fick jag en tupp i halsen och kom av mej. Jag sa "Förlåt!", sen fortsatte jag sjunga. Det var inte pinsamt alls.


7. Jag är lika mycket bisexuell som Magnus Betnér. Jag har aldrig varit med någon av samma kön, jag heller, men det måste man visst inte ha varit.


8. När jag var liten brukade jag följa med min mormor och spela bingo och en gång, förmodligen första gången, fattade jag inte riktigt hur det gick till. När man skulle ha två rader, så fick jag en. Då skrek jag "BINGO!" och allt stannade upp. De såg snabbt att jag ju inte alls hade fått bingo eftersom man skulle ha två rader, inte en. Sen fortsatte vi och snart fick jag två rader, så jag skrek "BINGO!" igen. Men då skulle man bannemej ha tre rader. Och så fortsatte det. Tror nog de var ganska trötta på mej till sist.


9. Första gången jag var i Alperna var jag ca ett halvår och jag åkte i svart backe. Pappa hade mej nämligen i en ryggsäck där bak. Och jag älskade det.


10. Är för jämställdhet, men tycker att det finns något fint och roligt i traditionella könsroller. Män vill känna sej manliga och kvinnor vill känna som ompysslade, så varför kan det inte få vara så ibland?


11. Känner ett starkt förakt mot människor som snackar jävligt mycket, men som aldrig vågar stå för det. Exempel - vänner som inte alls borde vara vänner, men som är det för att de "ser bra ut ihop" och "alltid varit vänner". Eller anonyma fegjävlar som spyr ur sej galla på nätet, men som förmodligen aldrig vågar öppna käften IRL.


12. Den första låten jag kunde sjunga, förutom nationalsången, var Set On You med George Harrison. Jag kom varje dag med LP-skivan till mamma eller pappa och sa "Sätt on jo!". Jag var knappt två år.


13. När min lillebror föddes var jag oerhört avundsjuk på honom och satte mina naglar i huvudet på honom när han sov och skrek på honom när han skrek. Nånstans mellan då och nu lärde jag mej att älska honom och nu finns det kanske ingen i världen jag kan ha så sjukt kul med som honom.


14. Jag har en jobbig personlighetsstörning som innebär att jag känner ett tvång att alltid vara ärlig och jag har en förkärlek till sarkasm och ironi. Störningen? Jo, jag är också en av de snällaste och mest empatiska människor jag vet. Dessa egenskaper krockar litegranna med varandra, som ni kan förstå.


15. Jag tycker att mina ögon är det finaste som finns på min kropp och jag tycker även bra om mitt hår och min rumpa och midja. Jag är mindre nöjd med mina stortår, min avsaknad av synliga ögonbryn och ögonfransar samt att jag inte har de vackraste händerna i världen.


16. Jag är en hopplös romantiker och tror att Hollywood-filmer faktiskt kan hända i verkligheten. Jag blir lika besviken varje gång det inte blir så, men hur mycket jag än försöker bli mer realistisk, så går det inte. Så jag lär bli bränd många gånger till. Till slut tror jag dock att det är värt det.


17. Tycker att det är tråkigt att världen är full av människor som inte vill ge. Exempel - Människor som tänker snälla saker, men inte säger dem rakt ut för att de ska vara lite "svåra" och "mystiska". Människor som under inga omständigheter bjuder på sej själva. Människor som spelar spel, för att de tror att man måste vara svår och mystisk för att få kärlek, när det är precis tvärtom.


18. Har förmodligen lyckats fånga ett av norra Europas bästa självförtroende i samma kropp som Universums sämsta självkänsla. En svårslagen kombination som gör att jag beter mej i det närmaste manodepressivt under perioder. Men jag jobbar på det och med lite självdistans fixar man ju det mesta, eller hur?


19. Jag tror att Hugh Grant skulle älska mej. Mitt problem är bara att jag inte vet hur jag skulle träffa honom. Trodde samma sak om Andreas Carlsson från Idol-juryn, men när jag väl träffade honom så dissade han mej. Rätt hårt också.


20. Jag är en av de mest analytiska människor jag vet. Analyserar precis allt. En blick. En hostning. En rörelse. Allt. En mycket, mycket jobbig egenskap som jag hellre hade varit utan.


21. Tror att jag skulle vara en minst lika bra expertkommentator som Niklas Wikegård om jag bara fick chansen.


22. Jag är oerhört spontan, på gott och ont. Men jag ångrar aldrig beslut jag tagit, för varje beslut har lett mej dit jag är i dag och det vore sannerligen oklokt att grubbla över vart man kunde varit istället för att acceptera vart man är och göra det bästa av det man har.


23. Trots att jag snart är 25 och inte gjort någonting vettigt i mitt liv förutom att spela handboll och förstöra min kropp (vettigheten i det?) så tror jag fortfarande att jag kommer bli rik och köra stadsjeep och ha lägenhet i Spanien och barn som skulle kunna få vad de vill, men som inte kommer få det (om ni förstår?). Det löser sej, liksom. Tror jag.


24. Jag höll på att komma med i Paradise Hotel när jag var 18. Jag var med till sista gallringen. Så här i efterhand kan jag väl säga att jag är nöjd med det faktum att jag inte var tillräckligt intressant för programmet. Det hade varit svårt att försvara det så här i efterhand.


25. Om jag skulle ha obegränsat med pengar så skulle jag resa mycket, men inte bara för nöjes skull, utan för att volontärjobba. Det är en av mina största drömmar. Även om jag vet att jag skulle gå sönder inombords för att jag aldrig kan göra tillräckligt, så är det vad jag vill göra. Och det är ingenting jag bara säger, jag menar det verkligen.

dating in the dark

Ja, i kväll börjar ju ett av de kanske roligaste programmen, ever. Grymt kul koncept, ni känner nog till det redan? Tre tjejer och tre killar dejtar alltså varandra i komplett mörker. Röra, prata, smaka - ja, allt utom se. Är kärleken blind?

Här har ni en liten tjuvtitt till från första programmet, som alltså sänds i kväll, kl 20:00 i Kanal 5.

i don't wanna stay here, but i have nowhere else to go

I am a total wreck. Jag är så skadad, så fel, så tung, så i en obrytbar bubbla, att jag inte vet vad jag ska ta mej till. Det finns ingen väg ut längre, så känns det. Som att det är för sent för allting. Som att jag snart är 25 och har kommit precis ingenstans. Jag är skyldig så många så mycket, men det enda jag gör är att ta. Jag vill så gärna ge, men jag har ingenting att ge. Jag har min kärlek, men den vill ingen ha.

Min identitet är borta och jag måste hitta en ny. Det är lättare sagt än gjort, för det har ingenting med ett pass eller id-kort att göra. Jag vill inte vara avundsjuk längre, jag vill göra. Uppleva. Leda. Styra. Men det känns så otroligt långt bort att jag inte ens vet om det är möjligt att göra det till en verklighet. Är det möjligt?

Jag har nog aldrig känt mej så här hopplös tidigare. I hela mitt liv.

Det suger.

stora saker för mej

Jag försvann visst där ett tag, ja.

Befinner mej just i detta nu hos min kusin och hennes familj i deras underbara hus i Torslanda. Detta är ett av de ställen i världen där jag trivs allra bäst.
Vi har just sett filmen The Ugly Truth och jag fetdiggade den. Gerard Butler, liksom. GE MEJ! Sen att jag känner att jag bara vill ha en kille (nu!!!) som jag kan leka lite med, det är en helt annan grej. Såna där filmer är inte bra för mej...

Någonting som är fullständigt underbart är att mitt lag i dag spöade mitt gamla lag med 24-22. Helt fantastiskt! Är så stolt över mina lagkamrater. Jag visste att de skulle vinna. Wehoo!

Men nu. Nu ska jag nog gå och lägga mej i soffan och titta på Bröllopsfotografen med mitt kusinbarn och hennes kompis. Klockan är faktiskt fyra minuter över tolv, så det är snart läggdags. Fredagkväll. Jeezez.

Hur ska jag nånsin träffa en karl...

grant my last request and just let me hold you, don't shrug your shoulders, lay down beside me

Jag kom innanför dörren ganska nyss. Eller för kanske 40 minuter sedan. Jag öppnade lite post, jag drack lite mjölk, slog på tvn, läste lite på Engla´s Showroom och kollade en video på facebook. Och där. Där sprack det. Där kom floden. Allt som hållits inom mej sedan i torsdags runt tolv... Det kom ut nu.

Men jag orkar inte gråta. Jag orkar verkligen inte. Jag tycker inte att det är skönt, bara jobbigt. Den här gången hjälper det inte alls, det känns inte bättre. Det blir inte bättre.

Mina fina, glittrande örhängen ligger på soffbordet här bredvid mej. De är verkligen fina och jag köpte dem av en särskild anledning, för att jag skulle vara fin för någon. Och jag var det. Jag var jättefin för någon, men det räckte inte. Det känns som ett mönster, ett mönster som går igen och igen och igen. Det räcker aldrig. Jag räcker aldrig.

Det är alltid något som fattas.

Jag önskar att jag inte behövde vara ensam nu...