ett, två, tre

Nu ska jag springa iväg till bussen och åka till Backaplan. Ska till Intersport. See ya latero.

dumtsåinibomben

Jag tycker det är tråkigt. Att sitta själv nu. Efter en hel kväll av spel och hån och tjafs (sånt vi älskar, men hatar att medge det). Och vara skitpigg. Och vilja göra mer saker.

Skittråkigt.

Bu.

din dumma sill

Det är med 1:a april är väl rätt onödigt ändå? I alla fall för min del. Jag menar... Det är ju inte direkt som att det krävs en speciell dag för att blåsa mej?

Det gör ju folk året runt.

have i gone insane?

Jorden är platt!

Himlen är grön!

Mjölk är svart!

Kärleken är enkel!

Champagne är jättegott!

SJ är skiiiitbra!

Det är miljövänligt att flyga!

Jag är snygg utan smink!

Jesus har funnits!

dinner time

Jahopp. Bloggen fortsätter vägra ta till sej mina bilder.

Nu tänkte jag egentligen visa er min middag på bild (Lindts Seasalt-choklad).

Men nu bidde det inte så.

Synd för er.

(Värsta goda middagen, btw...)

red cross

Här tänkte jag att jag skulle visa min mäklarutstyrsel, för jag har just haft en minivisning av lägenheten här hemma, men tror ni inte att bloggen jävlas och istället för att visa mina bilder, så visar den ett rött kryss. Och jag ser inte ut som ett rött kryss. Inte alls.

Nu blev jag putt.

Får gå och handla mjölk istället, då blir jag glad. Ska handla med enkronor i dag, för jag har många såna. Och jag behöver inte många såna. Jag behöver mjölk.

Så. Hej så länge.

hån mot mej själv

Jamenbuuuuuu. Prutt. Haha. (Jag tänker inte ta bort det hära... Sådeså.)

hej bullen

Ingen feber i dag! Yippie-kay-yaaay! Nu har jag visserligen inte klivit upp ur sängen än, kanske får jag ett värmeslag då, som jag fick i går. Men jag hoppas och tror inte det.

Däremot mår jag dåligt på annat sätt. Känner mej smutsig. Äcklig.

Under en tid har jag haft en obsession. Nånting jag inte är stolt över. Som jag vill sluta med, för det är inte försvarbart. Ungefär som att peta i näsan och äta upp skatterna man hittar. Vet ni vad det är för obsession jag har? I'll tell you. Jag läser Kissies blogg.

*paus för reaktion*

(Bild lånad från kissies.se)

Ok. Tidigare kikade jag in där då och då, men nu är jag besatt. Människan har skaffat tuttar som är större än Lysekil. Läppar som är större än Höör. Och hon har ett ego som är större än hela mellansverige. Det är så förbannat tragiskt underhållande, så jag kan inte låta bli. Sen uppdaterar hon ju heeeela tiden. Så det finns alltid nåt nytt att läsa.

Men.

Det är ändå överkomligt. Det är många som läser Kissies blogg för att de inte kan låta bli. Det är sjukt, jag vet, men överkomligt.

Vad som inte är ok är det jag gjorde i går. Och alldeles nyss. Då staplade jag på förvirrat sinne in på Dessies blogg. Dessie. Den 15-åriga, förvirrade, lilla tösen, som tror att hon är Kissie. Det, mina vänner, är inte överkomligt. Jag funderar på att amputera den del av min hjärna där minnet lagras.

Nä. Det här är mer än jag kan hantera. Något drastiskt måste ske nu.

Kära Bullen, vad är det för fel på mej?

då gick vi!

things i don't need

Shit, ni är ju nästan läskigt bra på att kommentera......

Jag håller på och rensar lägenheten, källaren och vinden på krims-krams, kläder, böcker, smycken, filmer, skivor, jaa, allt som går att sälja. För i helgen är det jag och morsan som står på Kommersen vid Masthuggstorget och säljer grejer! Fasen, vad roligt det ska bli och då är jag inte ens ironisk.

Hade jag inte vetat bättre hade jag lagt upp lite grejer här på bloggen, men ni vill ju ändå aldrig köpa nåt, så jag skiter i det.

Nä, back to work! Och ni! Ni skärper till er nu.

har känt i flera dagar att jag vill skriva "wowsers!", så nu gör jag det - wowsers!

Ibland påminns jag av att precis vilken människa som helst på denna jord, som har tillgång till internet, kan kliva in här och läsa varenda liten tanke jag delat med mej av. Ja, man behöver ju inte ens knacka för att komma in här och läsa om allt det viktiga och mindre viktiga i mitt liv. Konstigt nog så glömmer jag av det ibland, att man kan göra så.

Vissa människor är inte bloggmänniskor. Alltså, de inte bara inte bloggar, utan de läser inte ens bloggar. Och då tänker jag att den personen aldrig kommer läsa det jag skriver och då kan det hända att det blir lite genant när den personen helt plötsligt meddelat att den personen gjort det ändå. Då kan det hända att det känns lite pinsamt och att jag tar mej för pannan och tänker "Jösses, nu måste jag läsa igenom allt jag skrivit det senaste och kolla att jag inte skrivit nåt dumt.".

Oftast har jag ju inte skrivit nåt dumt, för jag häver ju väldigt sällan ur mej nåt dumt. Ni vet, jag är ju en ovanligt briljant människa. Men ibland kan det hända att någon liten ogenomtänkt sak slinker igenom och ofta händer det ju att jag är ledsen här på bloggen, så, ja, genant var ordet.

Men sen, efter ett tag, när jag vet att någon speciell läser bloggen, så tänker jag inte på det längre. Jag glömmer inte bort det, så klart, men jag censurerar inte mej själv längre, för det händer nämligen till och med här, att det införs censur. Tro det eller ej. Den som läser får väl helt enkelt se denna kärleksfulla(?) blogg som ett hjälpmedel i målet att lära känna mej. Som om det nu vore något svårt... =) (Ja, titta. En smiley. Vet inte hur den hamnade på smileyfria bloggen, men där är den likväl.)

Det finns ingen bra punchline med det här inlägget. Det här var ett dåligt inlägg. Lite dumt, till och med. Ja, ja. Även solen har sina fläckar?

(puss.)

juliette och jonathan, den kärleken är sann

Jag har diskat, plockat i ordning lite och packat väskan, till tonerna av Lotta Engberg. Nu ska jag bara ta mina livsviktiga vitaminer och sen ska jag åka till träningen. Mitt ben har gjort ont de senaste dagarna, så jag vet inte hur mycket skyddet hjälper egentligen, men det får bära eller brista. Jag kör.

Vi hörs i kväll, ska vi säga så?

om jag ger er så kan väl ni ge mej?

Hemma på en fredagkväll. Ingen ångest. Ingen längtan ut. Visserligen en för-jävla-härligt-skitbra-grym fest i morgon att se fram emot, men ändå. Lugn som en filbunke. Tjockt bra.

Ifall ni undrade liksom. På söndag är jag tillbaka på heltid. Under tiden kan ni väl lämna nåt skoj här. En kommentar, en fis, en käftsmäll, en blomma, ja, whatever you like. Så att jag har nåt att läsa när jag kommer tillbaka.

Puss.

tröttheten ringde, jag svarade inte

Säger vi.

Klockan är precis just nu 00:07 och jag börjar fundera över om det kanske är dags för mej att bli trött nu med tanke på att jag ska upp 06:00 i morgon bitti. Men där har vi ju den lilla, lilla nackdelen med att sova till halv tolv på förmiddagen - man är inte så där sketanstrött när klockan är tolv på natten.

I kväll lyckades jag tyvärr missa Paradise Hotel. Mamma satte på Medium efter att vi hade kollat på Spårlöst och halvvägs in i programmet bara känner jag hur något är fel. Någonting står inte rätt till. Så kikar jag in på facebook och ser alla statusuppdateringar om PH. Fasen i helsikes bajs, hur kunde jag glömma det? Nåväl. Nu fick jag kika klart på Medium istället, för det var ju så sablarns spännande. Tror ni att man fick se upprinnelsen? Näh. "To be continued...". Värt. Fuckers. Ja, ja, jag vet ju i alla fall att Kristoffer Levik hånglade lite och att Andreas kom tillbaka. Det var väl det stora, liksom.

Vi hörs i morgon. Puss.

som en virrig höna

I dag har jag flängt runt som en jädra dåre.

Först provat outfits och packat här hemma, sen sprungit på stan och letat smink, skor och kläder, samt lunchat med Jessi-Pessi, sen tränat och sen packat lite till. Men nu är jag färdighandlad, färdiglunchad och färdigpackad. Så nu sitter jag väl egentligen bara och väntar på att klockan ska bli 07:42 i morgon, så att jag kan hoppa på tåget och bege mej. Gaaaah, förväntansfull.

För att få tiden att gå tittar jag och mamma på Spårlöst på TV4, det har blivit lite av en tradition det senaste.

Men näää. Det här går ju inte, för bövelen. Jag kan inte blogga runt saker! Fan.

De är så fina

Jag är hemma hos den här sötanosen nu. Alexandla is her name. Melinskan är också här och snart kommer Jessi-Pessi och Gynning.

Säger vi gubbar! Ha en go kväll så sett.

Vadå då?

Skicka hem äckliga Rabih från Let's Dance. Nu, alltså. Jag kräks.

I alla fall. Ber om ursäkt för min dåliga närvaro, men jag har liksom träffat mina vänner och då finns det inte riktigt utrymme för bloggande alla gånger. Men nu har jag precis slagit ner mej i soffan, bredvid mamma, efter att ha kommit hem från träningen, så nuuuu kan jag blogga.

Tyvärr har jag ingenting att säga.

Twitter-like

Nu har jag och mamma gjort mat. Thai. Fläskfilé och sånt där gojs. Nu ska vi väl förtära det också. Sen ska jag på dejt. Hej svej!

Inte ens värt en rubrik

Nu går jag och mamma ut på promenad. Så spännande är det.

Ciao.

Hur meningslöst som helst

Now, I'm kiling iväg. Träning först, sen Singstar-kväll och middag. Först måste jag bara kuta förbi Jessi-Pessi. Ha en bra kväll, finingar.