en citatmaskin av högre rang

Jag älskar programmet Svenska Hollywoodfruar, för det får mej att skratta. Och. Det får mej att känna mej smart.

Uttalanden som "Minus one... Celsius... Är det kallt? Jag måste kolla med Sara om det är kallt..." och "Dammet försvinner in i dammsugaren... Simsalabim!" gör att jag känner att min intelligens typ borde räcka till att bygga en mindre rymdraket. Seriöst, alltså. Jag tänker att de måste vara smarta någonstans eftersom de "lyckats" om man ser till att de ju kan köpa precis vad fan de vill och aldrig behöver oroa sej på det viset, men de döljer det väl, det gör de.

Jag funderar över om jag kan hitta nån sån där karl som går med på att shoppa till mej när vi egentligen skulle shoppa till honom, men så kommer jag på att jag varken är tillräckligt blond, smal, snygg eller glatt blåst för det. Jag får nog se till att tjäna mina egna pengar, helt enkelt.

Skit också.

"det finns inte en pinal här som man liksom kan mysa med..."

(Fortfarande bildkrångelsskiiiiiit.)

Don't you just hate it när man går hela dagen och väntar på att klockan ska bli nio så man får se dårarna i Håkans Bar och när klockan äntligen är nio och man slår på femman och det är CSI istället för Håkans Bar så går man in på tv.nu och kollar och då ser man att programhelvetet började klockan åtta... Don't you just hate it?

I hate it.

Nu får jag titta på Svenska Hollywoodfruar istället. Ja, ja. Dårar som dårar.