den som frågar får veta

Förra veckan fick jag massa roliga frågor från någon som var anonym. Frågorna och svaren från den gången hittar ni här. Nu har jag fått massa nya frågor från någon som heter/kallar sej Nellie och jag ska naturligtvis svara även på dem. Det här är ju jätteskoj, gott folk! Ni får lära känna er mer och jag får känna mej jätteviktig i mitt lilla huvud. Skoj!

Här kommer frågorna. Och svaren;

Måste först skriva att jag tyckte om dig i dating in the dark. Du är sjukt fin både till utseendet och sättet. Våga inte tro annat!

Jag har lite frågor till dig.

 1: Du skrev på den förra anonymas fråga att den första du var kär i, inte ville ha något förhållande just då. Har han ett nu, eller ska du försöka få ett förhållande med honom till slut? Tänkte på att du skrev Mr Big. Mr Big ska ju vara en återkommande kärlekssaga.
Svar; Han har ett förhållande nu, så även om jag skulle vilja något med honom så skulle jag aldrig säga det till honom. Jag vill inte förstöra för någon annan. Men han finns i mitt bakhuvud och någonting säger mej att jag finns i hans. Men ja, som sagt. Jag kommer inte agera på det och det är heller ingenting som hänger över mej. Jag gillar honom, that's all.




2: Du tycks känna mer kärlek till din mor, än till din far. Någon särskild anledning?
Svar; Oj, det var verkligen en rak fråga. Jag känner inte mer kärlek till min mamma än till min pappa, men vi har helt olika relationer. Jag och mamma är varandras bästa vänner och vi kan göra precis vad som helst tillsammans. Pappa och jag har mer en far-dotter-relation, men vi kan fortfarande gå ut och festa ihop. Jag har en mycket bra och avslappnad relation till båda mina föräldrar och det är jag grymt glad över. Jag hoppas och tror inte att pappa är avundsjuk på mej om mamma.




3: Kan du vara kompis med killar du är intresserad av? Om ja, hur?
Svar; Jag inte bara kan, jag är expert på det. Jag har varit kompistjejen i hela mitt liv, vare sej jag velat eller inte. Jag ser på det som så att jag inte vill sluta umgås med någon bara för att han kanske inte känner samma sak, jag kan ju fortfarande tycka om honom. Till slut försvinner ju kärleks-känslorna. Eller så utvecklas hans känslor. Jag har varit med om båda. Men visst är det jobbigt när man är hemligt kär i en kompis och han är kär i någon annan. Då tar jag ett steg tillbaka.




4: Om du nu är kompis med killar du är intresserade av, vet de om det?
Svar; Just nu umgås jag inte med någon kille som jag är intresserad av på något annat sätt än som en vän.




5: Vad är det du älskar hos dig själv. Utseendemässigt, personlighet, egenskap och andra småsaker.
Svar; Hade du frågat detta för ett halvår sedan hade jag inte svarat någonting. Nu kan jag säga att jag älskar mina nya, smalare ben. Jag älskar mina ögon och mitt hår. Sen älskar jag att jag vågar visa känslor, att jag 99,9% av tiden är fullständigt mej själv och vågar stå för vad jag tycker, även om jag vet att jag kommer få skit för det efteråt. Jag älskar att jag skrattar mycket och att jag vågar tro på kärleken. Jag älskar att jag är rädd, men att jag vågar göra saker ändå. Det och mycket mer.




6: Vad har du för fobier?
Svar; Jag är pinsamt rädd för getingar, ormar och pirater. Getingar efter att ha trampat i ett jordgetingbo när jag var liten och till en följd av det blivit stucken över hela kroppen, bl.a. på läppen. Då var jag inte vacker. När det kommer till ormar kan jag inte ens tänka på ormar utan att lyfta upp fötterna från golvet. Ruskigt vidrigt. Usch. Pirater. Haha. Ja, de lär jag ju aldrig behöva stöta på, men skulle jag göra det skulle jag förmodligen hellre ta livet av mej än att bli tillfångatagen. Pirater har ingenting att förlora, såna människor är farliga.




7: Vilka personer fångar ditt intresse som vänkrets?
Svar; Jag vet inte riktigt om jag förstår frågan rätt, men jag antar att du menar vilken typ av personer jag gärna umgås med? I så fall är det ändå svårt att svara på den. Jag gillar inte att sätta folk i fack och jag har vänner ur alla kategorier människor. Men de som jag har allra närmst bör inte ha problem med öppna kort och ärlighet och ska kunna bjuda på sej själva och inte vara så up tight. Glada människor med mycket humor.




8: Vad för typer av folk stör du dig på. Nämn några exempel.
Svar; Jag har i allmänhet svårt för falska, egoistiska och snåla människor. Falska människor genomskådar jag på två sekunder och även om jag kan härda ut och vara vän med dem ändå, så kommer jag aldrig lita på dem. Annars stör jag väl mej på folk som inte har självdistans, som inte tycker att man kan skämta om saker bara för att just de kanske har problem med det. Man kan skämta om nästan precis allt, vid rätt tid och plats, förstås. PK-människor som jämt letar fel överallt för att ha något att gnälla på stör jag mej också något brutalt på. Gnällande människor över huvud taget, faktiskt. Haha.




9: Vad använder du för schampo, balsam?
Svar; Det är lite olika. Vanligtvis använder jag Head & Shoulders, eftersom jag har problem med mjäll emellanåt, men just nu använder jag TRESemmé. Det funkar skitbra, faktiskt.




10: Nämn en tjejkompis eller en tjej överhuvudtaget som du avundas?
Svar; Det finns många. Jag har en kompis i Stockholm, Vickan, som jag spelade handboll med för några år sedan. Hon är perfekt i mina ögon. Fantastisk personlighet och ett fördelaktigt yttre. Även fast jag vet att även hon har problem önskar jag ibland att jag var hon. Om jag ska välja någon känd så säger jag Heidi Klum. Hon verkar inte ha några problem över huvud taget. Hennes man, hennes barn, hennes kropp - allt är perfekt. Så vitt jag vet.




11: Hur är ditt morgonhumör?
Svar; Fullständigt uselt. Haha. Fråga min mamma. Får jag inte kill på armarna är jag tjurigare än tjurigast. Skulle vilja tro att jag blivit bättre med åren, men det vete tusan om det är sant. Jag känner typ för att dö vissa morgnar när jag måste gå upp tidigt.




12: Om du fick välja vilket etnisk bakgrund som helst, vilket hade du föredragit att vara själv? Förutom det du redan är. Motivera varför.
Svar; Vilken rolig fråga. =) Min första tanke var latino av något slag, men sen ändrade jag mej till ryska. Några av världens vackraste kvinnor är ryska.




13: Så du gillar filosofi? Kan du mycket om olika filosofer?
Svar; Njaa, jag kan inte påstå att jag gillar filosofi. Men jag gillar att filosofera. Det är två olika ting, enligt mej. Om sakämnet filosofi kan jag ytterst lite.




Nu kan vissa frågor tänkas vara alltför personliga. Men svara så gott du kan och om du vill förstås.


//Nellie som såg dig på Dating in the dark.

Kram
 
Tack för grymma frågor, Nellie. Jätteroligt att svara på dem. Om någon annan har en eller hundra frågor är ni alltid välkomna att ställa dem. Ha nu en hejdundrandes trevlig kväll. Allihop!

alive, but just barely

Sitter i soffan. Slökollar på Wipeout. Filosoferar med mej själv. Är det värt att leva vidare nu när AIK åter är ett elitserielag i hockey? Tveksamt. Jag läser på Alex Schulmans blogg. Han älskar Amanda så sablarns mycket. Tänk när någon känner så för mej. Då kan jag dö lycklig. Jag har ont i mitt bakhuvud, det är en stor bula där huvudet slog i byrån i morse. Men byrån mår bra. Mamma har ryggskott och jag är ledsen för hennes skull. Hoppas hon blir bra snart. Och i dag skulle jag ju egentligen ha åkt till Norge, men det har jag inte gjort. Det blir av nästa vecka istället. Viktigt möte i morgon, nämligen.

Men nu har jag tråkigt. Vad göra?

är du idol 2010?

Jag är ganska less på mej själv just nu. Inte för att jag gjort någonting jag ångrar och inte för att jag inte hade hur kul som helst i går och i natt, utan för att jag inte gjorde något i dag, som jag bestämt mej för, bara för att det, för stunden, var skönare att ligga kvar i sängen.

I går var jag och skulle söka till Idol. Jag stod och frös i tre timmar bara för att få veta att det var för mycket folk och att alla inte skulle få komma in. Istället skulle vi få komma tillbaka i dag, klockan tio. Det var jag fast besluten att göra. Det gjorde jag inte. Och nu är jag skitledsen över det. Så jävla, jävla korkat.

Som mamma just sa till mej, så är det som om jag struntar i allt annat om jag bara får ha det gött för stunden. Det stämmer. Och det är verkligen inget jag är stolt över.

Just exakt i detta nu fick jag ett sms från en av killarna jag snackade med när jag var där i går och han skrev att det nog inte är för sent att komma dit. Så nu åker jag fan.

Bye! Puss. Wish me luck.

det är premiär i dag

Premiär för mina sommarklackar. Wiiiiiiie! Glädjen som ringde.

Nu blir det sol, öl och finmamma.

Och i morgon... Då händer det grejer. Stora grejer. Ni får veta då.

Ha en grymgrym kväll! Pyss.

med gårdagens smink och rufsigt hår

Jaha! Hej! Här sitter jag, nyss hemkommen från staden. Bakom mej ser ni ett starkt ljus, ett ljus som är starkt till följd av att det som kallas sol har kalas utanför väggarna. Egentligen kom jag hem bara för att byta kläder och hämta lite pengar, för man kan bara inte sitta inne en dag som denna. Därför räknar jag inte med att någon levande själv läser detta inlägg.

Om ca en timme eller så ska jag ner till stan igen och träffa mamma. Uteserveringshäng står på schemat. Det är sommar nu, mina vänner. Hör ni det? Det är sommar. Nåt annat lyssnar jag inte på.

Ingen som vill hångla? Jag vill. Så här;

cry like a baby

Ligger just nu och gråter hejdlöst.

Till Biggest Loser.

Något av det jobbigaste jag sett på mycket länge. Dan, 197 kg tung och 19 år gammal, ställdes i utröstningen mot Jerry, 155kg tung och 63 år gammal. Ingen av deltagarna ville skicka hem någon av dem, men de var tvungna.

Jag, mamma, Jakob - alla grinar.

Så fick Jerry åka hem. Dan behövde stanna mer än honom. Och nu har Jerry gått ner 38 kg. På egen hand.

Imponerande. Motiverande. Helt jävla underbart. Heja!

flytt på g

Fortsatt monsterhosta och snuva. Det är nu två veckor sedan jag blev sjuk och nu är jag inte sjuk längre, bara förkyld, men ändå. Oh well, jag får definitivt skylla mej själv för att jag inte kurerat mej ordentligt.

Träningen i dag lär jag få skjuta upp ännu en dag. Crap. Däremot blir något annat roligt av i dag. Jag, mamma och lillebror ska iväg och kolla på en lägenhet på Vasaplatsen och om vi vill ha den (vilket vi vill, jag lovar) så är triangelbytet 100% och flytt kommer bli av. Jag. Klagar. Inte. Nu kommer jag dock inte vara roomie med mamma längre, utan bara med lillebror. Det kommer bli krig, det tvivlar jag inte på. Men vi får kämpa helt enkelt.

Vasaplatsen. Den tackar vi för.

färgen är tillbaka

Blev visst inte så nervöst ändå, angående det där andra. Så jag kan andas ut ett tag till. Åtminstone till i morgon. Gytt.

Jag tycker att dagen har varit bra. Jag förväntade mej inte det efter nattens melt down, men de där två telefonsamtalen gjorde susen och jag fick tillbaka åtminstone lite tro på mej själv. I morgon ska jag prova att gå utanför dörren också. Det kan vara värt det. Och i morgon är förhoppningsvis mitt halsont helt borta, så då kan jag dra och träna hos morsan. Jag måste skärpa till mej med träningen nu alltså, det här håller inte. Ball att göra tåhävningar morgon (haha, morgon) och kväll när jag borstar tänderna liksom. Har hört att man får snygg mage av det.

Nu har jag just ätit en kiwi och druckit ett glas jävligt god O'boy. Jag har spenderat kvällen i högklassigt sällskap i form av mamma (IRL) och sköna vänner (på msn) och världen är redan mer färgglad än i går.

Kanske vände det någonstans i morse, runt halv sex, när jag inte kunde sova. Jag hörde fåglarna kvittra utanför och kunde inte göra annat än att kliva ur sängen och gå ut och ställa mej på balkongen, med bara täcket virat om mej. Där stod jag sen och blundade och låtsades att jag var i Thailand. På balkongen i Kata... På stranden på Phi Phi... Utanför bungalowen på Railay Beach... Jag var där. I sinnet var jag där. Fridfullt, var det.

en dag som bara försvann

Nu har jag sovit i princip hela dagen. Och vaknade nyss med dåligt samvete. Hur kan man göra det? Vakna med dåligt samvete när man är så dålig att man knappt orkar stå upp. När man vid minsta ansträngning får svett-attack och känner sej svimfärdig.

Det blir ingen trip till Karlskrona. Helt värdelöst. Och det är ju därför jag har dåligt samvete. Känns ju så jäkla tråkigt, alltså. Men det vore ju rätt ovärt att åka dit och smitta nån av killarna under den största helgen som hänt dem hittills i deras 14-15-åriga liv.

Nu försöker jag få tag på mamma så att hon ska hyra med sej film hem, men hon behagar inte svara, tyvärr. Dumt så det förslår, känner jag. Men hon har så klart sina anledningar. Nu ska jag i alla fall käka fiskbullar i äggsås. Och potatis då. För det finns kvar och sån god mat borde inte finnas kvar. Sån god mat borde ligga i maggelimaggen. Speciellt när man är sjuk.

Förresten, förresten, förresten. Heja Frölunda, för bövelen! Vinst med 4-3 mot Linköping i går och visst darrade Christian Engstrand betänkligt i LHC's mål och jämfört med två insläppta mål på 51 skott i måndags, så blev det fyra insläppa mål på 18 skott i går. Och Andreas Jämtin var ett svin, som vanligt, och han sågas av både Frölundas spelare och av Lasse Anrell. Det är nåt allvarligt fel på den grabben, alltså. På allvar.

Nu ringde mamma. De har pubkväll på jobbet. När hon sa det började jag grina. Jag har varit med på de senaste pubkvällarna där, det är så himla mysigt och roligt. Och nu missade jag det. Och alla frågar efter mej. Och här ligger jag och svettas för att jag gör en så simpel sak som att trycka på tangenter. Bu, jävla bu... Men hon ska åka hem om en timme. Och då ska hon hyra med sej film till mej. Great, freakin' great!

Ni får i alla fall ursäkta att jag är så satans tråkig. Kanske har samlat ihop lite bloggkraft till i kväll. Vi håller tummarna för det, va?

"du måste fylla ditt hjärta med grönsaker!!!"

Jag är ganska missnöjd med min kropp för tillfället. Förkyld som fan, men det får jag skylla mej själv för. Det som stör ordentligt är dock mitt vänsterknä. Jag vet inte vad som hänt, men helt plötsligt gör det mer ont än någonsin förut och det är dessutom väldigt svullet. Nu har jag fått linda det jättehårt för att kunna gå ordentligt över huvud taget. Ja, för i går när jag och mamma nästan var hemma efter att ha firat storebror på Star Bowling (fråga mej inte hur det gick), så undrade mamma om jag var full eller nåt. En befogad fråga i fredags eller lördags, dock inte i går, så jag undrade vad hon menade. "Ja, du går ju helt snett" sa hon och härmade mej. Så bra kan jag gå för tillfället. Kul värre.

Tyvärr har jag inte fått tag på Herr Roos än, så det blir inget lära-mej-att-bli-producent i kväll. Istället får jag se matchen med Vikto, från sektion K. Minst lika bra det. Då kan jag skrika hur mycket som helst utan att skämmas. (Vikto kanske får skämmas, men det kan inte hjälpas.) Har vi riktig (o)tur så hamnar vi på jumbotronen, precis som sist. "Give us a kiss"... Haha. Gapskrattet som ringde.

Nu ska jag väl klämma i mej lite käk. Har inte känt någon hunger på väldigt länge nu, så det är lätt att glömma av maten ibland. Synd bara att det inte syns nånting på min kropp. Oh well. Later!

det är som om jag dött eller nåt, men det har jag inte

Bara lite apropå det här, som jag skrev om Fredrik Norrena häromdagen.

Tjurskalle, trippar motståndare, skäller på medspelare och domare och slår motståndare på käften. Vilken jävla dåre.

Men jag bara tackar och tar emot. Nu blir det svårt, svårt för LHC att vinna matchserien mot Frölunda. Norrena är ganska mycket viktigare för LHC än Jens Karlsson för tillfället är för oss. Sedan Jensa kom tillbaka från Borås, ja, jag vet inte riktigt vad som hänt med honom, men han är inte den Jensa han varit tidigare. Tyvärr.

Själv hoppas jag på att få jobba på Scandinavium i kväll. Ska bara få tag på Herr Roos. I övrigt har de senaste dagarna och kvällarna varit alldeles, alldeles superba. Min mamma är alldeles fantastisk. Hela den här grymma helgen är hennes förtjänst. Puss.

110%

Nu har jag slängt i mej frukost. Fyra rostade mackor (två med ost och två med kaviar) och ett ägg. Plus två megastora glas mjölk.

Jag och morsan ligger i vardagsrummet, som två utslagna hjältar, och vi har just bevittnat herrarnas skiathlon i världscupavslutningen i Falun. Hellner kom fyra. Vi svenskar och våra jävla fjärdeplatser. Naturligtvis vann Petter Northug. När ska de börja ha individuell start även i skiathlonet? Fan.

Nu är det dags för skidskytte. Och det är väl ungefär dessa aktiviteterna vi klarar av för tillfället.

Hej.

när man inte är på hockey får man trösta sej med... andra saker.

I takt med att Frölunda utökat sin ledning mot Linköping har...

...vi ätit fruktsallad med lättglass (och grädde). Varför inte ta gräddglass istället för att vara fejk-nyttiga?

...vi druckit coca-cola (jag) och rödvin (mamma).

...jag sagt att "Nu ska jag prova att dricka cola med vaniljglass i! Det ska vara gott, har jag hört. Det var därifrån de fick idén till Vanilla Coke. Kommer du ihåg Vanilla Coke, mamma?".

...jag hunnit bli skeptisk till hela idén.

...jag bestämt att göra det med ett leende.

...jag konstaterat att det inte var nån hit eftersom jag nära nog spottade tillbaka glassen i glaset igen. Men det skulle jag förstås aldrig göra. Man missbrukar inte glass på det viset. Glass ska behandlas med respekt.

...vi kunnat konstatera att jag överlevde den traumatiska vaniljcola-upplevelsen med blotta förskräckelsen och att det enda som dog var ca en dl cola med vaniljskum, som hälldes ut i vasken. Givetvis efter att jag ätit upp själva glassen.

När allt är gjort...

Mamma; "Ska vi göra negerbollar!?"

Hälsovecka? Nicht. Men jag undrar om hon tror att negerbollarna gör sej själva, för hon håller på och provar kläder nu.

the end of an era

Ni var då ena särdeles tråkiga människor (förutom Sune) som tror att jag sitter här och ljuger för er. Det skulle jag väl aldrig göra? Men om jag nu skulle göra det och sen avslöja att jag gjorde det så skulle jag nog använda en bild som den nedan för att visa att Sune hade fel och att ni andra hade rätt.

Jag har inte klippt av mej allt mitt hår. Jag är väl inte galen heller. Det är bara det att det hade lika gärna kunnat vara så här kort, för så känns det. Det känns som att jag är skalperad. Länsad på hår. Som att min kvinnlighet bestulits på bara några sekunder och att mitt hår aldrig mer kommer svalla vinden, bli strävt av havets sälta, att min fläta kommer vara för evigt kort.

Ni kanske inte ser det så. Men jag gör det. Fan.

(Men tack, mamma, för att du klippte mej! Du är jätteduktig.)

varför jag undviker att borsta mitt hår i torrt tillstånd

Mamma är färdigfärgad. Nu är det min tur att bli färgad. Och sen klippt. Inte en total makeover, men nästan. Bra att få in lite nytt, det behövs. Känns fräscht.

Ut med det gamla, in med det nya. Som man säger.

att stå på andra sidan

Jag känner mej som norra Europas sämsta människa. Utan tvekan. Samtidigt som jag känner mej rakryggad och ärlig. Jobbig kombination, men den går, tro mej. Det här är något jag aldrig mer vill utsätta mej själv eller någon annan för. Jag vill aldrig mer vara på denna sidan. Jag står hellre utan valmöjligheter, utan chans och med bara en väg att gå, än där jag stod i dag. En av de absolut jobbigaste stunderna i hela mitt liv.

Tur att jag har mamma, som mötte upp mej och tog med mej för att köpa hårfärg och sen vidare till en grekisk restaurang där jag fick häva i mej en kopiös mängd med musslor i en limespetsad soppa. Ett glas vitt till det och jag kände mej, om inte som en ny människa, så åtminstone som en bättre version av den trasiga människa jag var en stund tidigare. Och nu ska vi färga håret på varandra och jag, jag ska klippa mej. Gah!

Det var jobbigt. Det är jobbigt. Men det kommer bli bättre. Kram.

is it a banana? is it a cucumber? no, it's a cucumber-banana!

Förra helgen var jag i Norge, som ni kanske minns? Jag var ju på jobbintervju. Det gick jättebra, eller det kändes i alla fall så. Han sa ju att jag skulle fixa norskt personnummer och allt sånt där, vilket jag ju gjorde. Men. De har fortfarande inte hört av sej, så jag börjar bli lite lagom orolig nu. Jag vill ju ha det där jobbet!

Nåväl. Jag lär väl få veta snart och får jag jobbet så kommer jag dra nästan på en gång. Jobba deltid under våren och sen heltid i sommar. Eller, ja. Mer än heltid. Snarare helatiden. Men det är lugnt. Jag behöver pengarna, om man säger så. Tänk, vad man kan göra då. Med alla pengar... Betala räkningar... Betala tillbaka skulder till familjemedlemmar... Vänner... Betala lägenheten själv... Möjligheterna är oändliga!

Det har varit en bra dag. Solsken, "värme", gym, mamma, tacos, banangurka (se bild) Camilla, Svenska Hollywoodfruar. Ja. Guld.

tönt + håkans bar

Det här, mina vänner, det är humor (klicka på bilden för att se en större version). Efter att jag börjat redovisa här på bloggen hur folk hittar hit ibland, så har det kommit såna här grejer ibland. Ungefär som att jag skulle ta illa upp av det. Det gör jag inte. Jag tycker att det är lite sorgligt att någon tror att jag skulle göra det och sen bestämmer sej för att göra så. Men det vet vi ju redan, att det finns några tråkiga stackare som läser här med jämna mellanrum. Och vi ser ju även vad besökstiden här ovan visar - att de tråkiga stackarna tycker om att läsa här. I snitt i 17 minuter och 29 sekunder. Gulligt! =)

I övrigt så har mamma och jag kört skiten ur oss på gymmet i dag. Förhoppningsvis lyckas jag på något vis gnaga av mej mina ben i sömnen i natt, för den träningsvärk jag kommer ha i morgon, ja, jag vill helst inte möta den. När vi kom hem fixade vi till lite tacos, fast bara med köttfärsen och grönsakerna, och nu kollar vi på Håkans Bar. Underhållning på Håkan-nivå. Löjligt pinsamt, men kan man sluta titta? Svar; nej.

Extra kuriosa är att baren Håkan driver är baren jag står i på bilden;

Och hotellet gubbarna i programmet bor på är ju vårt hotell, för bövelen. Det här hotellet;

Coolt.

jag drömde att jag var en regnbågsforell... med hästsvans och sånt

Jag har visst en blogg, ja. I den ska man skriva, ja. Har varit lite busy, busy det senaste dygnet.

I går var jag och morsan och gymmade på hennes jobb, första träningspasset på 2-3 veckor för min del. Illa. Men jäkligt skönt att komma igång lite igen. Efteråt gick vi och mötte upp Emma och sen gick vi till Targa's och åt så djävulskt god mat att min mage nästan sprack. Roligast där var dock att jag och Emma fick visa leg när vi beställde vin. Hahaha. I still got it. Yeah.
Efter maten åkte jag hem till en vän och det var jättetrevligt! Mycket snack och roliga klipp på youtube gjorde att tiden flög iväg och när jag sen skulle ta bussen hem så gick den mitt framför ögonen på mej, trots att det var fyra minuter kvar tills den skulle gå. Det var bara för mej att sova kvar. Men det gjorde ju inte så mycket.

Nu håller jag på och tvättar och sen ska jag med Jessica och Anna ut och göra stan. Hur man nu gör det med typ 150 spänn på fickan...

Här har ni ett litet smakprov från i går;

the answers to everything you ever wanted to know

Häromdagen, när min blogg inte funkade så värstans bra, så utlyste jag ju en liten frågestund. Som vanligt var uppslutningen usel, men här kommer i alla fall svaren!

Sune...the girl; Du är fast på en öde ö och du har med dig EN person, vem?

Svar; Jag skulle utan tvekan ta med mej mamma. Min mamma är min bästa vän och utöver det är hon den människa i världen som vet mest. Kanske inte mest om något, men hon vet mycket om det mesta. Hon är otroligt bra att ha, helt enkelt. I synnerhet på en öde ö.

Sune igen;  Om du nu skulle kunna spela handboll igen men är tvungen att byta färger på era matchtröjor, vilka två färger skulle du då föredra att det var på dom? :)

Svar; Haha, nu har jag ju typ spelat i alla tröjfärger som finns. Men jag tycker grönt och svart är jädrigt fresh faktiskt, dvs Önnereds färger. Sen är vita tröjor jäkligt cleant också.


AbsolutJohan; Är du längre än jag är bred Maria eller är jag bredare än du är lång?

Svar; Mycket befogad fråga. Jag hoppas att jag är längre än du är bred, annars har jag inte mycket att komma med. Jag hoppas.

 Anonym; Varför lämnade du Västerås?

Svar; Ja, jag antar att det är dags att svara på den frågan nu. Redan efter förra säsongen kände jag att jag ville lämna IVH, för att jag och min tränare inte kom överens. Och då menar jag inte på ett personligt plan, utan handbollsmässigt. Jag tyckte inte att jag fick den speltid jag förtjänade, helt enkelt. Jag blev lovad en ändring och jag stannade kvar.
Redan på försäsongen, på en turnering på Åland, märkte jag dock att någon förändring inte alls var på g. Jag blev dåligt behandlad av min tränare, vilket bekräftades av vår ass-tränare när vi var tillbaka i Västerås. Ett möte genomfördes och jag sa att om det hände igen, så skulle jag dra hem. 
Något ingen av de inblandade sa sej vilja.
I november hade vi match borta mot Lugi och jag åkte naturligtvis med, trots att jag var skadad och inte skulle spela. Åtta-nio timmar i buss - enkel resa. För att jag ville stötta mitt lag. Vi hade en väldigt tunn trupp då och det medförde att det fanns tre lediga platser på bänken. För mej var det självklart att jag skulle sitta med på bänken under matchen, men min tränare meddelade mej att jag skulle se matchen från läktaren. Bänken var till för "laget". Ett lag jag tydligen inte var en del av, kände jag då.
Jag uttryckte mitt missnöje på bloggen och efter ett möte med tränarna, där jag stod på mej, ändrade de sej tvärt och ville visst ha med mej på bänken. När jag sen efter matchen fick ytterligare skit, obefogad sådan, så bestämde jag mej för att det fick räcka.

Det är svårt att återge allt, det skulle ta för lång tid. Men jag ville lösa ett problem som min tränare inte erkände fanns, trots att de flesta omkring såg det. De som höll med mej och som stöttade mej där uppe vågade dock inte stå fast vid det när det blåste och det får stå för dem. Jag är stolt över mitt beslut och är glad att jag är hemma igen.

Hoppas att du är nöjd med mitt svar.

Anonym; Vad tar du i bänkpress?

Svar; Haha, det är inte imponerande, men jag sa ju att jag skulle svara på allt. 47,5 kg. Mäktigt.

Anonym; Har du legat med Johan?

Svar; Ja, men hallå? Det är ju bara att läsa här. Klart jag har. Förmodligen.