den som frågar får veta

Förra veckan fick jag massa roliga frågor från någon som var anonym. Frågorna och svaren från den gången hittar ni här. Nu har jag fått massa nya frågor från någon som heter/kallar sej Nellie och jag ska naturligtvis svara även på dem. Det här är ju jätteskoj, gott folk! Ni får lära känna er mer och jag får känna mej jätteviktig i mitt lilla huvud. Skoj!

Här kommer frågorna. Och svaren;

Måste först skriva att jag tyckte om dig i dating in the dark. Du är sjukt fin både till utseendet och sättet. Våga inte tro annat!

Jag har lite frågor till dig.

 1: Du skrev på den förra anonymas fråga att den första du var kär i, inte ville ha något förhållande just då. Har han ett nu, eller ska du försöka få ett förhållande med honom till slut? Tänkte på att du skrev Mr Big. Mr Big ska ju vara en återkommande kärlekssaga.
Svar; Han har ett förhållande nu, så även om jag skulle vilja något med honom så skulle jag aldrig säga det till honom. Jag vill inte förstöra för någon annan. Men han finns i mitt bakhuvud och någonting säger mej att jag finns i hans. Men ja, som sagt. Jag kommer inte agera på det och det är heller ingenting som hänger över mej. Jag gillar honom, that's all.




2: Du tycks känna mer kärlek till din mor, än till din far. Någon särskild anledning?
Svar; Oj, det var verkligen en rak fråga. Jag känner inte mer kärlek till min mamma än till min pappa, men vi har helt olika relationer. Jag och mamma är varandras bästa vänner och vi kan göra precis vad som helst tillsammans. Pappa och jag har mer en far-dotter-relation, men vi kan fortfarande gå ut och festa ihop. Jag har en mycket bra och avslappnad relation till båda mina föräldrar och det är jag grymt glad över. Jag hoppas och tror inte att pappa är avundsjuk på mej om mamma.




3: Kan du vara kompis med killar du är intresserad av? Om ja, hur?
Svar; Jag inte bara kan, jag är expert på det. Jag har varit kompistjejen i hela mitt liv, vare sej jag velat eller inte. Jag ser på det som så att jag inte vill sluta umgås med någon bara för att han kanske inte känner samma sak, jag kan ju fortfarande tycka om honom. Till slut försvinner ju kärleks-känslorna. Eller så utvecklas hans känslor. Jag har varit med om båda. Men visst är det jobbigt när man är hemligt kär i en kompis och han är kär i någon annan. Då tar jag ett steg tillbaka.




4: Om du nu är kompis med killar du är intresserade av, vet de om det?
Svar; Just nu umgås jag inte med någon kille som jag är intresserad av på något annat sätt än som en vän.




5: Vad är det du älskar hos dig själv. Utseendemässigt, personlighet, egenskap och andra småsaker.
Svar; Hade du frågat detta för ett halvår sedan hade jag inte svarat någonting. Nu kan jag säga att jag älskar mina nya, smalare ben. Jag älskar mina ögon och mitt hår. Sen älskar jag att jag vågar visa känslor, att jag 99,9% av tiden är fullständigt mej själv och vågar stå för vad jag tycker, även om jag vet att jag kommer få skit för det efteråt. Jag älskar att jag skrattar mycket och att jag vågar tro på kärleken. Jag älskar att jag är rädd, men att jag vågar göra saker ändå. Det och mycket mer.




6: Vad har du för fobier?
Svar; Jag är pinsamt rädd för getingar, ormar och pirater. Getingar efter att ha trampat i ett jordgetingbo när jag var liten och till en följd av det blivit stucken över hela kroppen, bl.a. på läppen. Då var jag inte vacker. När det kommer till ormar kan jag inte ens tänka på ormar utan att lyfta upp fötterna från golvet. Ruskigt vidrigt. Usch. Pirater. Haha. Ja, de lär jag ju aldrig behöva stöta på, men skulle jag göra det skulle jag förmodligen hellre ta livet av mej än att bli tillfångatagen. Pirater har ingenting att förlora, såna människor är farliga.




7: Vilka personer fångar ditt intresse som vänkrets?
Svar; Jag vet inte riktigt om jag förstår frågan rätt, men jag antar att du menar vilken typ av personer jag gärna umgås med? I så fall är det ändå svårt att svara på den. Jag gillar inte att sätta folk i fack och jag har vänner ur alla kategorier människor. Men de som jag har allra närmst bör inte ha problem med öppna kort och ärlighet och ska kunna bjuda på sej själva och inte vara så up tight. Glada människor med mycket humor.




8: Vad för typer av folk stör du dig på. Nämn några exempel.
Svar; Jag har i allmänhet svårt för falska, egoistiska och snåla människor. Falska människor genomskådar jag på två sekunder och även om jag kan härda ut och vara vän med dem ändå, så kommer jag aldrig lita på dem. Annars stör jag väl mej på folk som inte har självdistans, som inte tycker att man kan skämta om saker bara för att just de kanske har problem med det. Man kan skämta om nästan precis allt, vid rätt tid och plats, förstås. PK-människor som jämt letar fel överallt för att ha något att gnälla på stör jag mej också något brutalt på. Gnällande människor över huvud taget, faktiskt. Haha.




9: Vad använder du för schampo, balsam?
Svar; Det är lite olika. Vanligtvis använder jag Head & Shoulders, eftersom jag har problem med mjäll emellanåt, men just nu använder jag TRESemmé. Det funkar skitbra, faktiskt.




10: Nämn en tjejkompis eller en tjej överhuvudtaget som du avundas?
Svar; Det finns många. Jag har en kompis i Stockholm, Vickan, som jag spelade handboll med för några år sedan. Hon är perfekt i mina ögon. Fantastisk personlighet och ett fördelaktigt yttre. Även fast jag vet att även hon har problem önskar jag ibland att jag var hon. Om jag ska välja någon känd så säger jag Heidi Klum. Hon verkar inte ha några problem över huvud taget. Hennes man, hennes barn, hennes kropp - allt är perfekt. Så vitt jag vet.




11: Hur är ditt morgonhumör?
Svar; Fullständigt uselt. Haha. Fråga min mamma. Får jag inte kill på armarna är jag tjurigare än tjurigast. Skulle vilja tro att jag blivit bättre med åren, men det vete tusan om det är sant. Jag känner typ för att dö vissa morgnar när jag måste gå upp tidigt.




12: Om du fick välja vilket etnisk bakgrund som helst, vilket hade du föredragit att vara själv? Förutom det du redan är. Motivera varför.
Svar; Vilken rolig fråga. =) Min första tanke var latino av något slag, men sen ändrade jag mej till ryska. Några av världens vackraste kvinnor är ryska.




13: Så du gillar filosofi? Kan du mycket om olika filosofer?
Svar; Njaa, jag kan inte påstå att jag gillar filosofi. Men jag gillar att filosofera. Det är två olika ting, enligt mej. Om sakämnet filosofi kan jag ytterst lite.




Nu kan vissa frågor tänkas vara alltför personliga. Men svara så gott du kan och om du vill förstås.


//Nellie som såg dig på Dating in the dark.

Kram
 
Tack för grymma frågor, Nellie. Jätteroligt att svara på dem. Om någon annan har en eller hundra frågor är ni alltid välkomna att ställa dem. Ha nu en hejdundrandes trevlig kväll. Allihop!

om man inte frågar får man inget veta

Jag fick en kommentar häromdagen. I torsdags, närmare bestämt. Här på bloggen, alltså. Det var en lång, lång kommentar, med massvis av frågor i. Sånt gillar vi, visst? Frågorna var många och intressanta, därför besvarar jag dem i ett helt eget inlägg, så att de inte göms i något kommentarsfält långbortiingenstans. Hoppas att den anonyme inte misstycker.

Då kör vi;

1 Hur många gånger har du varit kär och vad fick dig att bli kär i just dom killarna?
Svar; Jag har varit förälskad många gånger, men riktigt kär kan jag, så här i efterhand, nog säga att jag bara varit två gånger. Det går aldrig att sätta fingret på varför jag faller för någon, men den ene av dem var väldigt självsäker och fri i sinnet och det fann jag attraktivt. Den andre var egentligen raka motsatsen och var väldigt öppen med sina känslor och det var lika fint det.


2 Varför funkade det inte med någon av dom?
Svar; Den förste ville inte ha något förhållande, så även om han tyckte väldigt mycket om mej, så visste jag inom mej hela tiden att det aldrig skulle bli någonting. Han är nog fortfarande lite av min Mr Big. Den andre var jag tillsammans med i två år och åtta månader och det som hände där var väl helt enkelt att vi växte ifrån varandra och ville olika saker till slut. Sånt händer.


3 Har du kontakt med någon av dom killarna än, trots fortsatta känslor?
Svar; Jag har kontakt med båda i dag, men det finns inga kärlekskänslor med i bilden. Mitt ex kan jag dessvärre inte höra av mej till när jag känner för det numera, eftersom hans nya flickvän har problem med det. Men jag är av den åsikten att så länge man fortfarande tycker bra om varandra och ingen mår dåligt av det, så tycker jag att man kan hålla kontakten. Man har ju fortfarande spenderat en stor del av livet tillsammans och har mycket gemensamt.


4 Hur gick det med lägenheten på vasaplatsen?
Svar; Det undrar jag med. Det är upp till killen som har lägenheten där. Vi håller fortfarande tummarna. Lägenheten var verkligen grym.


5 I vilket område i din utveckling har förbättrats de senaste två åren?
Svar; Väldigt bra och intressant fråga. Jag skulle nog säga att jag blivit tryggare i mej själv. Tidigare var jag livrädd för att vara ensam/själv. Nu för tiden är jag fortfarande livrädd för att känna mej ensam, men jag tycker om att vara själv. Jag behöver inte alltid ha någon annan för att må bra. Det är viktigt för mej. Sen har jag fått mycket bättre självförtroende när det gäller det yttre.


6 Du sa på tv att dina tjejkompisar är sötare. Tycker du dig verkligen vara mindre söt?
Svar; Ja. Jag blev mobbad mycket när jag var yngre och sånt där hänger kvar. Jag vet att jag är vacker för somliga, men jag är fortfarande inte kommersiellt snygg, dvs är inte en person som majoriteten av killarna tycker är snygg. Inte i min verklighet i alla fall. Tror att det är fler tjejer än killar som tycker att jag ser bra ut.


7 Hur är ditt självförtroende från skala 1 till 10?
Svar; Mitt självförtroende är bra, så jag skulle svara en 9:a på det. Däremot är min självkänsla fullständigt usel.


8 Finns det några beslut som fått dig att ångra det idag? I sådana fall vilka?
Svar; Jag har skrivit om det för längesedan, på min gamla blogg. Jag ångrar aldrig någonting jag gör, för alla val jag gjort i mitt liv har fått mej att hamna där jag är i dag och det finns ingen anledning att önska att saker vore annorlunda. Däremot kan jag ångra något jag inte gjorde och det är att jag inte tog tillvara på gymnasietiden och skaffade bättre betyg.


9 Skulle du vilja delta i fler dokumentärer och i fler avsnitt?
Svar; Jag är inte främmande för att vara med i tv igen. Det är nog ingen hemlighet för folk som känner mej eller läser den här bloggen att jag tycker om uppmärksamhet. Jag sökte ju till Idol i helgen, till exempel. Jag skulle kunna tänka mej att vara med i Robinson. Det vore den ultimata utmaningen för mej som människa.


10 Är göteborg staden du nu och i framtiden kommer att vara bosatt i?
Svar; Jag har alltid sett mej själv bilda familj i Göteborg, för det är staden i mitt hjärta. Men sånt där är så svårt att styra när man alltid följer sitt hjärta, som jag gör. Jag skulle kunna hamna nästan var som helst i världen om det bara kändes rätt. Men tills vidare utgår jag ifrån att det är i Göteborg jag i framtiden kommer fostra mina barn.


11 Hur ofta tränar du nuförtiden?
Svar; Haha. Fan. Alldeles för sällan. Varannan vecka typ. Det skulle blivit mer om jag fick lov att springa (vilket jag fortfarande inte får pga min stressfraktur), men nu är jag för lat för att ta mej till gymmet. Jag har lagt om min kost istället. Har slutat äta godis och annan skit, samt äter väldigt lite kolhydrater över huvud taget. Därför är min kropp snyggare nu än den varit på många år, trots att jag inte tränar. Det är jag glad för. Haha.


Du var otroligt bra på Dating in the dark. Inga pinsamheter alls! Tycker om dina raka frågor, något många saknar i egenskap. Vilket jag fann väldigt sött hos dig var den när du satte ett pekfinger på din näsa när du skulle ställa frågorna! Urgulligt!


Jag tackar för en fin kommentar och många intressanta frågor. Hoppas att du som skrev dem är nöjd med svaren och hoppas att alla ni andra också fann nöje i att läsa mina svar.

Tjofaderittan lambo!

raka ryggar

Än en gång. Än. En. Gång. Är det bevisat. Jag och tjejer (över lag) = dålig idé.

Det krävs ibland bara att jag råkar finnas till, så går det åt helvete alltihopa. Oavsett hur mycket eller hur lite jag gjort, det spelar ju ingen roll när människor (tjejer) hittar på saker rakt precis ur tomma intet. Hur skyddar man sej mot sånt? Det går ju inte.

Jag orkar inte skydda mej och jag orkar inte lösa någonting heller. Det handlar ändå inte om mej. Ändå kom allt att handla om mej. Nej. Jag orkar inte. Lös det själva.

En vacker dag kan jag vara vän med vem fan jag vill, tjej eller kille, och ingen ska bry sej.

Säger vi! Ha de!

i kväll vill jag ha honom

Vem fixar?

placera ett kärnkraftverk i Bjästa och hoppas på det bästa

Ni har säkert hört om "Linnea" och "Jennifer" i Bjästa, som blev våldtagna av samma kille? En kille som fick stöd av hela byn efteråt. Som hyllades med applåder. I kyrkan. Som hyllades av prästen, som tyckte det var starkt gjort att komma till skolavslutningen.

Ja, verkligen... "Stackars kille".

Jävla idioter. Aldrig har en utplåning av en hel by känts så rättfärdigad. Fy fan, man mår ju illa.

jag är inget psycho. promise.

Ni kanske tycker att det blir mycket sånt här nu, men alltså, jag kan inte låta bli att tycka att det är så himla in i bomben roligt att titta på hur folk hamnat här på bloggen.

Sedan jag började skriva om ögongodiset Tobias Viklund har ett flertal sökningar lett till att folk (tjejer, naturligtvis) i olika delar av Sverige (Uddevalla, Umeå och Göteborg, för att nämna några städer) hamnat här hos mej.

De senaste dagarna har följande sökord guidat tjejerna hit;

Den sista sökningen där kom i dag, för bara några minuter sedan och jag börjar undra om det kanske är Elisabeth själv som är här och kikar, för personen i fråga är uppe i åtta sidvisningar i skrivande stund. Och därför är det kanske dags för mej att vara lite seriös.

Jag tycker förvisso att Tobias är en mycket fager människa, men det har bara blivit till en rolig grej här på bloggen. Jag är inget psycho, jag stalkar honom inte på riktigt och jag skulle aldrig någonsin ta kontakt med honom i verkligheten. Vi skulle förmodligen inte kunna spendera många timmar ihop eftersom vi är sällsynt omatchade som personer. Han är liksom bara fin att titta på, precis på samma sätt som jag tyckte om Brian i Backstreet Boys när jag gick i sexan.

Ingen fara på taket alltså. Men jag kommer fortsätta skriva om honom. Ibland. Basånivet.

a year passes by so fast

Jag hade helt missat det. Men för tre dagar sedan, dvs den 16:e mars, var det exakt ett år sedan jag och Ivve gjorde slut. Ett år.

Ni som hängt med i bloggen ett längre tag känner ju till Ivve. Har sett honom på bild och allt det där. Han var ju litegranna en del av bloggen. Hur känner ni? Visst har året gått fort? Jag tycker att det har gått skitfort. Samtidigt som det känns som att det var hur längesen som helst sedan vi var ett par.

Ivve och jag trodde att vi var über-rätt för varandra i början. Jag tror vi märkte redan efter ett halvår-ett år att så inte var fallet. Ändå höll vi ihop i två år och åtta månader. Jag tror att det är ganska vanligt att man är ihop med sin partner "för länge", om ni förstår hur jag menar? En nära vän sa till mej en gång för många år sedan att "När man gjort slut med någon, så har förmodligen sista halvan av förhållandet varit dåligt. T.ex. om du varit ihop med någon i tre år, så har förmodligen sista 1,5 året varit dålig.". Så här i efterhand tycker jag nog att han hade rätt i det. I alla fall när det kom till mej och Ivve.

Jag höll ju för öronen och blundade, ville inte inse alla problemen. Jag älskade ju honom så mycket och ville verkligen att allt skulle bli bra igen, så att vi kunde gå vidare mot framtiden tillsammans. Ivve såg alla problem, men sa ingenting. Han ville inte såra mej. Vilket han naturligtvis gjorde genom att hålla käft.

Till slut bestämde jag mej för att det fick räcka och tog själv steget att göra slut. Det är förstås det jobbigaste beslut jag tagit i hela mitt liv och jag hatade mej själv ett tag, för att jag inte höll för öronen lite till, kämpade lite till. Men nu kan jag se att det jobbigaste beslut jag tagit också var det bästa. Vi var ju inte rätt för varandra. Vi drev varandra till vansinne. Vi höll fast vid den första bilden vi hade av varandra och intalade oss själva att det var såna vi var - egentligen.

Jag tror att det är oerhört vanligt i förhållanden där man blir ihop lite för snabbt. Man lär känna nya sidor - sämre sidor - hos sin partner först en bit in i förhållandet, men man avfärdar dem, låtsas inte om dem, för man tror att man ju hittat den perfekta människan för just en själv. Men man kan bara blunda for so long...

Jag är glad att både jag och Ivve gått vidare i dag, mot en framtid som är mer rätt för oss båda. Jag är glad att vi inte hann skaffa barn, något vi pratade om ganska omgående i vårt förhållande (ännu ett bevis på att vi gick alldeles för fort fram). Jag är glad att han har hittat en ny tjej som han tycker väldigt mycket om. Och jag är glad att jag kommit till insikten att jag inte behöver någon annan för att må bra. Jag hade aldrig kommit till den insikten om jag fortfarande hängt upp mitt liv på Ivve.

Det tog bara 24 år och exakt sju månader. Men bättre sent än aldrig.

jag har slagit mej fri

De senaste dagarna har varit ganska omtumlande för mej och jag har lärt mej väldigt mycket om mej själv.

Jag har lärt mej att jag inte måste ha någon annan för att vara hel, utan jag är ju perfectly fine on my own. Jag har ju alltid velat vara två. Alltid. Alltid trott att någon del av mej saknas. Men jag känner inte så längre. För första gången i mitt liv, bortsett från månaderna precis efter uppbrottet från Ivve, så känner jag att jag inte vill ha någon pojkvän. Jag vill inte behöva bry mej om någon annan.

Det här har jag sagt tidigare, men jag har aldrig menat det. Inte på riktigt. Jag har sagt det för att jag tror att det leder till att killarna vill ha en, för de vill ju alltid ha det de inte kan få. Men jag menar det denna gången. För första gången. Jag ser så mycket fram emot att få åka till Norge och leva mitt liv. Där jag bara behöver bry mej om mej och ingen annan. Göra det för min skull.

Maria för något år sen, eller bara för några månader sen, hade släppt precis alla planer om hon träffat en kille som kanske, kanske(!), vill ha henne. Hon hade grusat sina planer. För kärlekens skull. Men det blir inget mer sånt där nu. Nu ska Maria vara en nöjd, nej, inte bara nöjd utan förbannat lycklig, singel. Bekymmersfri. Killar finns där alltid ändå. Man måste ju inte vara ihop för att mysa ibland. Det är ju så, det vet ni också.

Jag närmar mej fortfarande 25 och jag vill fortfarande att "livet ska börja", men jag tänker inte gå och vänta på att någonting händer som rycker mina fötter från jordens yta, utan jag sätter igång det själv nu. Inte på det sättet jag trodde, inte ens i närheten. Jag har slagit mej fri.

Jag tror fortfarande på kärleken. Men den äger inte mej längre.

Jag har slagit mej fri.

det här med google och bloggar

Haha, alltså. WTF? Ja, ni vet ju att jag tycker att det är kul att se hur folk hamnat här på bloggen. Ibland är det meningen och ibland är det, som kära Leah skrev, slumpen. Men jag undrar verkligen vad personen som googlat "isabelle gulldén rakad" letade efter? Nån som vet? Haha, oerhört roligt.

"jessie pessie + göteborg" är ju sjukt intressant, för det är bara jag, så vitt jag vet, som kallar Jessica för Jessi-Pessi. Lurt, lurt och alltså sjukt intressant.

"naken blogg blogspot". Ja. Det dröjde ett par dagar efter det att jag för första gången använde ordet "naken" tills någon letade efter "naken". Där ser man.

"tobias viklund flickvän". För den som googlade för att se om Tobbe har flickvän, så, tyvärr... Han har det, ja. Han är ihop med mej. Avis?

det händer ingenting i mitt liv. där ljög jag.

När jag hade lämnat tjejerna utanför Park Lane i natt för att bege mej mot bussen så sprang jag in på Rose & Crown en snabbis. Oklart varför egentligen, men jag antar att jag ville se om den råfräsche bartendern jobbade. Det gjorde han inte. Däremot jobbade den där andra, som är rätt rolig.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett lite dumt drag av mej att kila in där. Vad som hände? Jo. Jag stod lutadframåt (hahaha) över bardisken och pratade med bartendern och vips, så var någon framme och drog mej i håret. Jag fattade ingenting, men tydligen hade mitt hår börjat brinna och hon som drog mej i håret gjorde det helt enkelt för att jag inte skulle brinna upp, hela jag. Och det var ju snällt. Men fan, vad gott bränt hår luktar. Och faan, vad snyggt det är att ha kort hår på ena sidan och långt på andra.

Sen begav jag mej neråt, jag gick alltså, med min lilla rullväska. Ungefär i höjd med Bältespännarparken sprang jag ihop med fyra killar från, håll i er nu, Bollebygd. De var lika gamla som min lillebror, men det hindrade dem inte från att ragga hårt på mej. Allihop. En gick och höll i mej, så att jag inte skulle halka (vart var han när jag behövde honom i Norge?), en annan drog min väska. De ville absolut att vi skulle bli vänner på facebook och vi tummade på att jag skulle adda dem. Nu kommer jag inte ihåg ens en bokstav i deras namn.

Väl på bussen kom jag inte ihop mitt bokningsnummer, jag var ju dritfull. Men jag fick åka med ändå. Och det var ju snällt! Så ringde jag Måns och han var på efterfest med Let's Dance-gänget. Han är ju bästis med EMD-Matte. Nåja, näst-bästis. Han är ju bäst-bästis med mej, förstås. Men han hörde inte så mycket vad jag sa, så jag fick gapa. Och då blev de andra på bussen rätt arga. De sa inget, så klart. Det gör man inte i mellanmjölks-Sverige. Men de tittade argt. Så gör man.
Så jag satte på en film istället. The Grudge 2. Go rulle. Men jag hann bara se en halvtimme innan datorn dog. Så då sov jag. Och sen var jag framme. Och då träffade jag den där killen som frågade om han fick åka med oss. Han var förresten från Marocko, men han pratade ganska bra svenska. Och så trillade jag (har faktiskt ont i axeln i dag). Och så gick vi in på bensinmacken där den söta killen jobbade. Och så köpte busskillen en bukett med rosor och gav en till mej. Det är den ni ser på bilden.

I dag har vi varit ute på stan. På Vinmonopolet. Och på Coop. Där kostar en Cider 32 spänn. Norska spänn. Jag trodde att det var 32 spänn för ett sexpack, men icke. Det är inte billigt här i Norge. Det är det inte.

Slut meddelande.

tv-jobb

Klockan 15:00 är det dags för det här igen. But this time, it's much bigger.

I kväll spelar Frölunda-Södertälje och jag är med i Canal+-produktionen. Need I tell you that it's gonna be jättespännande? I think not.

Jag måste göra mej i ordning nu, så att jag är snygg om Herr Viklund comes along.

Vad ska ni göra i dag/i kväll?

Förresten så kom nyss lillebror hem. Han har varit och dragit ut en visdomstand. Inte så värst kaxig nu, vill jag lova. Min lilla downie...

la-la-la-la-la-la-la life is wonderful

 Fiiiiiiin.

Den här kvällen är en av de bästa i mitt liv. Mina drömmar om att bli sportjournalist har definitivt fått sej en skjuts framåt, I tell you.

I kväll fick jag vara med om att sitta i bussen och hjälpa till att producera Frölunda-HV71, som visades på Canal+ PPV. Jag var alldeles hänförd. Jag satt bara och log. Kom med inputs, försökte hjälpa till mer än jag var i vägen. Jag drack till och med kaffe! TVÅ KOPPAR! Vart är världen på väg? Haha. Jag hade en sån där bricka där det stod "TV-produktion" på. Kände mej så oerhört viktig, ska ni veta.

Som ni ser, så kan jag inte ens återge detta i en vettig skrift, så stort var det. Människorna jag jobbade med var supertrevliga och de tyckte att det var kul att ha en tjej med, för såna fanns det tydligen inte mycket av. Extra kul att jag kunde imponera med lite kunskap också, tror att de gillade det. Haha.

Nåväl. De gillade mej i alla fall tillräckligt mycket för att be mej vara med även på torsdag. Då är det riktig Canal+-sändning, dvs på huvudkanalen. Då ska jag vara där redan klockan 15 för att sätta igång. Jag längtar redan.

Förstår ni hur stort det här är?

(Största ögonblicket kan ändå ha varit när jag, i spelargången, gick en halvmeter bredvid Tobias Viklund. Då trodde jag att mitt hjärta skulle gå sönder. Gosh. Strax därefter gick Joel Lundqvist förbi och bara "Hallå!". "Hej!" sa jag och log. Producent Roos sa "Känner du honom?". "Ja, lite." sa jag, med illa dold förtjusning. Haha. Det var en bra kväll...)

Ja, just det. Matchen? Den vann Frölunda, med 7-3. Fullständigt överlägsna! Oh yeah.

dating in the dark

Ja, i kväll börjar ju ett av de kanske roligaste programmen, ever. Grymt kul koncept, ni känner nog till det redan? Tre tjejer och tre killar dejtar alltså varandra i komplett mörker. Röra, prata, smaka - ja, allt utom se. Är kärleken blind?

Här har ni en liten tjuvtitt till från första programmet, som alltså sänds i kväll, kl 20:00 i Kanal 5.

stora saker för mej

Jag försvann visst där ett tag, ja.

Befinner mej just i detta nu hos min kusin och hennes familj i deras underbara hus i Torslanda. Detta är ett av de ställen i världen där jag trivs allra bäst.
Vi har just sett filmen The Ugly Truth och jag fetdiggade den. Gerard Butler, liksom. GE MEJ! Sen att jag känner att jag bara vill ha en kille (nu!!!) som jag kan leka lite med, det är en helt annan grej. Såna där filmer är inte bra för mej...

Någonting som är fullständigt underbart är att mitt lag i dag spöade mitt gamla lag med 24-22. Helt fantastiskt! Är så stolt över mina lagkamrater. Jag visste att de skulle vinna. Wehoo!

Men nu. Nu ska jag nog gå och lägga mej i soffan och titta på Bröllopsfotografen med mitt kusinbarn och hennes kompis. Klockan är faktiskt fyra minuter över tolv, så det är snart läggdags. Fredagkväll. Jeezez.

Hur ska jag nånsin träffa en karl...

if only i was a man

Jag ska berätta en sak för er. En sak som är lite, lite pinsam. Eller, vad vet jag. Kanske ganska mycket pinsam till och med. Hursomhelst, så är det så att på nätterna, då är jag ju vaken. Eftersom jag gillar att sova på morgnarna, så blir det svårt att somna på nätterna. Ganska logiskt. Och på nätterna går det roligare tv-program än på dagarna, även när det inte är OS, jajamän.

Kom till sak nån jävla gång!

Ok. så här är det. Runt fem i halv två varje natt, dvs right about now, börjar Torchwood. Det är en manusmässigt rent usel serie. Skådespelarna är inte heller de bästa vi sett. Nej, egentligen är programmet en dålig kopia av Arkiv X. Handlar om utomjordingar, tidsmaskiner, övernaturlig shit helt enkelt.

Men det är lite som en bilolycka. Man får inte titta, man borde inte titta - men man gör det ändå.

John Barrowman som spelar Kapten Jack Harkness är ju fullkomligt gudomlig att vila ögat på och varje natt säger jag till mej själv att "Han är ju SÅ lik Agent Gibbs i Navy CIS, han MÅSTE vara hans son. MÅSTE.".

Det är han inte. Men titta bara!

Jag kan inte sluta titta på serien. Den är så oerhört fascinerande på något sätt. Hur normalt är det att huvudkaraktären i en serie är odödlig, råsnygg och dessutom superbög? I like it. Det är sexigt. Och, ja. Han är visst bög IRL också. Kul då. Helvete.

Slut erkännande. Nu återgår jag till tittandet. So long.

guys dressed like girls

Jag höll alldeles nyss på att trilla ur soffan när jag såg vad någon sökt på för att komma in på min blogg.

"killar i lackleggings"

Det är inget hittepå, true story! Jag kan bara inte printscreena det nu, för jag har mammas dator och internet (eftersom mitt internet cpat sej sedan i går).
Väldigt, väldigt underhållande. Ska se med lillebror om han har lust att ställa upp på några bilder. Om han nu får för sej att någonsin komma hem igen, dvs...

Min käre storebror och hans kära Ollie kom hit på middag förut och det gjorde att jag inte begav mej till vår match. Har hyfsat dåligt samvete för det vill jag lova, men just nu är mitt liv som det är och de få stunder jag kan få med familjen är ganska väldigt mycket värda.
 

Ja. Som ni kanske förstått vid det här laget, så är min säsong slut. Ingen mer handboll. Mitt ben läker ju inte och sista utvägen lär bli operation. Det suger, det suger, det suger. Alla dessa skador. De tar verkligen knäcken på mej. Och jag vill inte bli patetisk. Vill inte tramsa runt på nån seminivå. Jag vill kunna spela fullt ut. Så jag kastar in handduken för den här gången. Tungt, men nödvändigt.

Det får mej att gråta...

i won't back down, no, i won't back down

Det finns så många ord och känslor i min kropp nu att jag skulle kunna skriva en bok. Att jag kan sätta mej ner i en grå, nersutten, underbart bekväm soffa och skriva och skriva och skriva tills fingrarna inte längre lyder mej. Att orden bara går igenom mitt huvud, ner i axlarna, genom de bicepslösa armarna och smala handlederna ner till de handbollsslitna händerna och korviga fingrarna och bara kommer, kommer rakt ut, utan att jag behöver tänka någonting alls.

Jag läser också. Ord. Jag läser hos Märta-Li. Märta-Li är en så ovanligt fin människa och ibland känner jag mej ledsen över att hon inte finns där jag finns, för jag tycker att hon verkar vara en så himla bra vän, en sån som är blommig och kokar te. Även om jag inte gillar te, så tycker jag att det är mysigt med te. Och Märta-Li har precis blivit blåst, hennes prins har lämnat henne, kommit tillbaka med uppblåsbara löften och sen lämnat henne igen. Och Märta-Li är helt förstörd.
Hennes ord är så genomträngande äkta och jag blir alldeles bedrövad när jag läser. Jag känner allt det hon känner. För att hon beskriver det så bra och för att jag ju känt allt det där, både en och två och fyra gånger.

Vi är såna där, jag och Märta-Li, att vi inte sårar. Vi blir sårade. Det blir ju lätt så när man är naiv och tror på kärleken. Det finns ju inte så många som gör det nuförtiden. Inte så många som står för det i alla fall. För man framstår ju som oerhört löjlig när man tror att livet faktiskt kan bli som i en sockersöt Hollywood-rulle. Men jag tror det! Jag vill inte bli kall och grå, eller kanske till och med svart, för det räcker att jag är det mot en endaste kille, så kanske jag har missat han den dära som skulle älska att vakna bredvid mej varendaste morgon för resten av sitt liv, kanske till och med när jag är osminkad skulle han älska mej. Och jag vill inte missa något. Jag vill inte missa någon.

Kanske finns det ingen röd tråd i det jag skriver nu, men det skiter jag i, för det är ju bara ord som flyter ut ur min kropp utan att jag censurerar eller justerar. Det är ju bara tankar, mina tankar, och tankar är ju sällan strukturerade. Men det jag kanske vill ha sagt är att jag tycker att det är så oerhört sorgligt att vi ska behöva tänka så, jag och Märta-Li och säkert många miljoner andra människor, att man för en gångs skull vill såra och inte såras. Det skulle väl vara bättre om ingen sårade alls. Det skulle väl vara bättre om de varelser som kallar sej människor, men som beter sej som robotar, lärde sej att kärlek inte är ett spel utan en del av livet, kanske den viktigaste. Det skulle väl vara bättre om de tog en kurs i ärlighet och lärde sej hur man kan avsluta en relation utan att såra så mycket som möjligt. Ledsen kommer någon alltid att bli, men sårad är något helt annat.

Det skulle vara så fint om man kunde tro på det människorna säger och visar och man slapp tänka "vad menar han med det här?" och istället veta att det han säger är det han menar och sedan kunna leva utifrån sanningen. Och inte bygga upp ett helt luftpalats med guldknutar och diamantsmyckade tak på felaktiga grunder. Det skulle väl vara fint?

Men jag vet inte, jag. Jag tror och hoppas att det finns hopp kvar för såna som mej och Märta-Li, att världen slutar sin färd mot gråheten och fortsätter vara blå, grön och gul och lite röd ibland. För vi behöver färger och vi behöver friska vindar och hoppfullhet och naivitet och fjärilspussar och leenden över fånigheter som ingen annan bryr sej om en just den som ler.

Vi behöver det. Även när vi inte förstår det själva. Vi får inte bli gråare nu.

someone i like

Ge mej en butler? Gerard Butler? Tack.

Mars 2009

Nu var ju Thailand-resan bokad och jag hade totala sönder-cravings.

Jag testade på ett litet experiment på bloggen. Ett framgångsrikt sådant.

Björn, Bön, The Björn hade etsat sej fast i min hjärna efter vårt möte och jag drömde sjuka drömmar om honom.

Jag gick loco och beställde hem massa grejer till Thailand-resan. Sen tog jag kort på mej själv iförd dessa grejer.

Efter en hjärnskakning fick jag äntligen tid hos en läkare och fick frågan av en läsare om handbollen blivit för tuff.

Min och Tele2:s kärleksfulla relation tog ännu ett steg.

För första gången i mitt liv köpte jag en biljett till Frölunda. De mötte Luleå i SM-kvartsfinal och jag gick dit med Vikto. Ja, han heter Vikto, inte Viktor. Han ä fån Småland. Man använde inte bokstaven r dä. Sen blev det fest efteråt och jag förgyllde/förstörde Viktos Tomi Kallio-signerade Frölunda-tröja. En av årets roligaste kvällar, definitivt.

Jag och mamma gick på grekisk restaurang och sen på Män som hatar kvinnor. Jag var lite besviken på filmen. I alla fall. Då såg jag ut på det här viset.

Jag hade inget vidare flyt, utan blev sjuk direkt när jag kom tillbaka från hjärnskakningen. Trots det lyckades jag kamma ännu en jobb-intervju i hamn.

Jag dumpade Tele2 och skaffade 3 istället. (Men fick förstås fortsätta betala för Tele2.)

Frölunda slog ut Luleå ur SM-slutspelet och jag gjorde så här fint.

Vi spelade borta mot Sävehof och förlorade, så klart. Sen stannade fin-Fia och Ankan kvar med mej i Göteborg och vi hade roligt, roligt.

Sen kom allt det där jobbiga. Och jag kunde inte blogga runt det. Ja, jag och Ivve gick alltså isär efter en tids problem och den som hjälpte mej fortast var fina Helena, men även alla ni läsare hjälpte mej massvis. Tack!

Men solen gick visst upp ändå. Fastän jag mest bara ville sova.

Det gjorde så ont. Men som tur var kom pappa och tröstade mej.

Vi vann mot Skånela med 30-19, på hemmaplan.

Det fortsatte göra väldigt ont.

Vi losade borta mot Önnered i seriespelets sista match.

Jag lärde känna en söt och vacker liten själ och vi stöttade varandra.

Jag började jobba med "de gamla".

Frölunda åkte ur i semi mot HV och jag grinade, så klart.

Mina dagar var nattsvarta, men det var ändå dags för SM-slutspel och kvartsfinal mot Lugi. Och den första matchen, på bortaplan, den vann vi med 23-21.

Sen fortsatte vi hjälpa varandra, jag och lilltjejen. Och jag försökte se något positivt med mitt liv.

Och det behövdes sannerligen under den jobbigaste månaden 2009. Som ni själva märkte, så var det inte mycket glöd i den månaden. Mest aska efter något som var och aldrig mer kommer bli.

Twitter-like

Nu har jag och mamma gjort mat. Thai. Fläskfilé och sånt där gojs. Nu ska vi väl förtära det också. Sen ska jag på dejt. Hej svej!