Mars 2009

Nu var ju Thailand-resan bokad och jag hade totala sönder-cravings.

Jag testade på ett litet experiment på bloggen. Ett framgångsrikt sådant.

Björn, Bön, The Björn hade etsat sej fast i min hjärna efter vårt möte och jag drömde sjuka drömmar om honom.

Jag gick loco och beställde hem massa grejer till Thailand-resan. Sen tog jag kort på mej själv iförd dessa grejer.

Efter en hjärnskakning fick jag äntligen tid hos en läkare och fick frågan av en läsare om handbollen blivit för tuff.

Min och Tele2:s kärleksfulla relation tog ännu ett steg.

För första gången i mitt liv köpte jag en biljett till Frölunda. De mötte Luleå i SM-kvartsfinal och jag gick dit med Vikto. Ja, han heter Vikto, inte Viktor. Han ä fån Småland. Man använde inte bokstaven r dä. Sen blev det fest efteråt och jag förgyllde/förstörde Viktos Tomi Kallio-signerade Frölunda-tröja. En av årets roligaste kvällar, definitivt.

Jag och mamma gick på grekisk restaurang och sen på Män som hatar kvinnor. Jag var lite besviken på filmen. I alla fall. Då såg jag ut på det här viset.

Jag hade inget vidare flyt, utan blev sjuk direkt när jag kom tillbaka från hjärnskakningen. Trots det lyckades jag kamma ännu en jobb-intervju i hamn.

Jag dumpade Tele2 och skaffade 3 istället. (Men fick förstås fortsätta betala för Tele2.)

Frölunda slog ut Luleå ur SM-slutspelet och jag gjorde så här fint.

Vi spelade borta mot Sävehof och förlorade, så klart. Sen stannade fin-Fia och Ankan kvar med mej i Göteborg och vi hade roligt, roligt.

Sen kom allt det där jobbiga. Och jag kunde inte blogga runt det. Ja, jag och Ivve gick alltså isär efter en tids problem och den som hjälpte mej fortast var fina Helena, men även alla ni läsare hjälpte mej massvis. Tack!

Men solen gick visst upp ändå. Fastän jag mest bara ville sova.

Det gjorde så ont. Men som tur var kom pappa och tröstade mej.

Vi vann mot Skånela med 30-19, på hemmaplan.

Det fortsatte göra väldigt ont.

Vi losade borta mot Önnered i seriespelets sista match.

Jag lärde känna en söt och vacker liten själ och vi stöttade varandra.

Jag började jobba med "de gamla".

Frölunda åkte ur i semi mot HV och jag grinade, så klart.

Mina dagar var nattsvarta, men det var ändå dags för SM-slutspel och kvartsfinal mot Lugi. Och den första matchen, på bortaplan, den vann vi med 23-21.

Sen fortsatte vi hjälpa varandra, jag och lilltjejen. Och jag försökte se något positivt med mitt liv.

Och det behövdes sannerligen under den jobbigaste månaden 2009. Som ni själva märkte, så var det inte mycket glöd i den månaden. Mest aska efter något som var och aldrig mer kommer bli.