hahaha. den här är till dej, vikto

i'm spinning around

Det händer ju saker i livet hela tiden. Varje sak, stor eller liten, kan bli stor nog att ändra riktning på hela livet. I dag hände en sån sak. Och nu vet jag ingenting. Eller jag vet. Men det blev lite krångligt, allting. Eller inte krångligt alls. Va fan. Jag måste sluta skriva så kryptiskt, ni fattar ju ingenting.

Jag har i alla fall haft en bra dag med Vikto. Han är fin han. En riktig vän. Och jag kommer sakna dej, Vikto. Hör du det? Vad hör du inte... Egenklien.

Nu ska jag strax ner på staden igen, för jag och Camilla ska gå på bio. Vet inte vilken än, men det lutar åt Alice i underlandet. I 3D då. Kan nog bli bra.

Vad gör ni i kväll?

det var som om vi vann sm-guld fyra gånger i kväll

Om man säger så här... Jag var laddad i dag. Jag hade Frölunda-vinst på känn. Jag hade till och med på mej en matchtröja och det händer inte särskilt ofta. Den här matchen är det hemskaste och skönaste jag varit med om på mycket länge. Fan, jag var så engagerad att jag till och med fått feber igen.

Linköping tog ju ledningen ganska så tidigt i matchen, trots att Frölunda hade spelet. Och Frölunda fortsatte sedan vara bäst genom hela matchen. Det är bara det att det aldrig kändes riktigt farligt när de var i Linköpings zon. Inte ens när vi hade fem mot tre i två minuter åstadkom vi något riktigt farligt. Christian Bäckman är för långsam och Niskala skjuter för lite. När LHC kom in i Frölundas zon, då kändes det farligt - varje gång.

Så gjorde Linköping 2-0 genom svinet Jämtin. Trodde han. Trodde LHC. Men vi såg ju på reprisen på en gång att det inte skulle vara mål. Varför det tog domaren ungefär ett decennium att kolla med videodomaren är obegripligt och varför de beslutade att dubbelkolla skiten för att Magnus Johansson gnällde lite har jag ingen aning om, men jag antar att Magnus sa nånting om att "Jag var med i OS, det var inte du. Jag bestämmer.". Tyvärr får man ingen dispens för att man var i Vancouver och lallade, Mangan. Bättre lycka nästa gång. Första gången domaren dömer bort målet kommer SM-guld-vrål nummer ett. Andra gånger kommer SM-guld-vrål nummer två.

Jag sa flera gånger under matchen att "Vi kan ju bara inte låta Engstrand hålla nollan. Vi får inte det. En andramålis får inte hålla nollan. Det är bara Frölunda som lyckas med sånt.". Men jag trodde ändå att vi skulle göra mål. Med ca fem minuter kvar av matchen började lite folk här och var i Scandinavium gå hem och jag muttrade nåt i stil med "De som går hem nu behöver aldrig mer bemöda sej att komma tillbaka. Jävla medgångssupporters..." och med fyra minuter kvar konstaterade jag att det nog inte skulle bli nåt mål för mitt kära Frölunda.

Men. Så när klockan står på 19:32 så står jag och Vikto upp, eller egentligen hoppar vi väl mest. Och skriker. Och klappar händerna. Janne Niskala har satt kvitteringspucken bakom Christian Engstrand och där har vi SM-guld-vrål nummer tre. Min puls var uppe i 180 eller nåt.

Sen satt vi och pinade oss igenom förlängningen. Ja. Det var verkligen en pina. För så många chanser vi hade och så som den jädra Engstrand briljerade mellan stolparna. Herrejävlar, man blev ju gråhårig. Frölundas dominans var total, ändå kände man att snart kommer Hlavac, Hlinka eller Mårtensson och bajsar in en puck i mål och då börjar jag lipa. Men de gjorde inte det. För med bara 38 sekunder kvar av fjärde perioden gjorde han det igen. Niklas Andersson visade igen att gammal är äldst och seger för Frölunda - SM-guld-vrål numero fyra. Fantastiskt. Och vilken TV-puckshög killarna bjöd på. Mums, för Frölunda-hjärtat.

Sen började några nollor i LHC-klacken slåss med några nollor från Göteborg och när LHC-fansen sen slussats in i sin buss som stod inne på Svenska Mässan, bara några meter från sektion M, där de stod, så gick jag förbi tre killar som stod runt hörnet precis utanför Scandinavium. De såg ut att vänta på någon eller några, så jag sa att "Om ni väntar på Linköpings-klacken så gör ni det i onödan. De har redan gått på sin buss.". "Va? Är inte detta deras buss?" sa den ena av dem och pekade på en buss utanför. "Nej. Den står där inne och de sitter redan på den.". En diskussion uppstod, dock en väldigt lugn sådan, och när en av killarna sa "Du är för söt för det här, gå hem nu." sa jag som det var, att om de vill slåss så kan de väl vara snälla och gå på fotboll istället. "Vi har redan varit där och slagits.". Jamen, då så. Nöj er med det och gå hem då, jävla spån.

Ja. Vilken jävla kväll. Jag har tagit ut mej fullständigt. Så fullständigt att jag alltså har feber igen. Så nu är det läggdags. Ses i morgon.

"du måste fylla ditt hjärta med grönsaker!!!"

Jag är ganska missnöjd med min kropp för tillfället. Förkyld som fan, men det får jag skylla mej själv för. Det som stör ordentligt är dock mitt vänsterknä. Jag vet inte vad som hänt, men helt plötsligt gör det mer ont än någonsin förut och det är dessutom väldigt svullet. Nu har jag fått linda det jättehårt för att kunna gå ordentligt över huvud taget. Ja, för i går när jag och mamma nästan var hemma efter att ha firat storebror på Star Bowling (fråga mej inte hur det gick), så undrade mamma om jag var full eller nåt. En befogad fråga i fredags eller lördags, dock inte i går, så jag undrade vad hon menade. "Ja, du går ju helt snett" sa hon och härmade mej. Så bra kan jag gå för tillfället. Kul värre.

Tyvärr har jag inte fått tag på Herr Roos än, så det blir inget lära-mej-att-bli-producent i kväll. Istället får jag se matchen med Vikto, från sektion K. Minst lika bra det. Då kan jag skrika hur mycket som helst utan att skämmas. (Vikto kanske får skämmas, men det kan inte hjälpas.) Har vi riktig (o)tur så hamnar vi på jumbotronen, precis som sist. "Give us a kiss"... Haha. Gapskrattet som ringde.

Nu ska jag väl klämma i mej lite käk. Har inte känt någon hunger på väldigt länge nu, så det är lätt att glömma av maten ibland. Synd bara att det inte syns nånting på min kropp. Oh well. Later!

att stalka tobias viklund

Vikto, han är snäll han. Han gav mej en länk som skulle göra mej gladare när jag är sjuk och visst hade han rätt i det. Jag blev gladare. Jag fick ju läsa en oändligt lång intervju med den enda killen jag kan tänka mej att vara två med. Ja, men Tobias Viklund, så klart.

Men det står fel där, i slutet. När han ska välja mellan blondin och brunett. Det står att han valde blondin, när han egentligen valde brunett och det står att hans flickvän heter Elisabeth. Det vet vi ju alla, att så inte är fallet. Men det är ju lätt hänt, att man säger fel ibland. Ingen skada skedd. Nädå.

VEM FAN ÄR ELISABETH!!???

(För nytillkomna läsare - på denna blogg brukas ironi samt skämt. Polisanmälan undanbedes.)