when the lights go ON

Den 24:e april. Det är på lördag. Då smäller det.

Jag vet inte om ni missat det, men jag har ju nyligen varit med i årets pinsammaste tv-program, Dating in the Dark. På tisdag sänds sista avsnittet och då är vi sammanlagt 48 personer som medverkat i programmet. Så. På lördag. Då är det dags för reunionfest, i Stockholm. Exakt precis alla kommer inte kunna komma, men runt 40 personer blir vi i alla fall som först ska träffas i hotellbaren på Anglais, dit även Kanal 5 kommer och filmar (grattis....), och sen bege oss till Undici för käk och krök.

Vissa deltagare har redan träffats flera gånger efter inspelningarna, jag har till exempel träffat de flesta från Göteborg, samt Herr Tilly från Malmö. Men annars blir det första gången folk träffas och sanna mina ord - det kommer spåra fullständigt. Det lär nog hånglas hej vilt bland diverse deltagare som fattat tycke för varandra allt eftersom att avsnitten visats.

Även om vi inte träffats innan, så är det som om vi känner varandra. Vi har sedan första programmet haft en privat grupp på facebook där vi snackat och lagt upp bilder m.m. Det är en samling riktigt sköna människor och ytterst få är såna som de framställts i tv. Jag tycker att det är alldeles fantastiskt att vi är så många olika typer av människor som förenats i den här upplevelsen. Det är så mycket större än själva programmet.

Snopp-Tomas är ett bra exempel på deltagare som satsade mer på att göra bra tv än på att hitta kärleken. Han kommer liva upp stämningen rejält.

Isabelle från mitt avsnitt ska jag bo hos. Vi är två helt olika personer, det märks om inte annat på våra bloggar, men hon är en söt och go tjej som gör mej glad.

Beata från förra veckans program har jag kommit ganska nära. En fantastiskt fin tjej som jag tror att jag kommer hålla kontakten med länge.

Herman - the one and only - var vi hemma och festade hos förra lördagen. Han är precis lika speedad och rolig i verkligheten som på tv.

Sen kommer så klart Nick, Jenny och Tilly också.

Och jag får träffa Rickard för första gången sedan jag var och hälsade på honom i Örebro i februari. Men den här gången blir det inga pussar.

Så på lördag. Då tänds ljuset. Och det kommer smälla ordentligt. Är ni nyfikna får ni hålla utkik på kanal5.se under lördag kväll och söndag.

om man inte frågar får man inget veta

Jag fick en kommentar häromdagen. I torsdags, närmare bestämt. Här på bloggen, alltså. Det var en lång, lång kommentar, med massvis av frågor i. Sånt gillar vi, visst? Frågorna var många och intressanta, därför besvarar jag dem i ett helt eget inlägg, så att de inte göms i något kommentarsfält långbortiingenstans. Hoppas att den anonyme inte misstycker.

Då kör vi;

1 Hur många gånger har du varit kär och vad fick dig att bli kär i just dom killarna?
Svar; Jag har varit förälskad många gånger, men riktigt kär kan jag, så här i efterhand, nog säga att jag bara varit två gånger. Det går aldrig att sätta fingret på varför jag faller för någon, men den ene av dem var väldigt självsäker och fri i sinnet och det fann jag attraktivt. Den andre var egentligen raka motsatsen och var väldigt öppen med sina känslor och det var lika fint det.


2 Varför funkade det inte med någon av dom?
Svar; Den förste ville inte ha något förhållande, så även om han tyckte väldigt mycket om mej, så visste jag inom mej hela tiden att det aldrig skulle bli någonting. Han är nog fortfarande lite av min Mr Big. Den andre var jag tillsammans med i två år och åtta månader och det som hände där var väl helt enkelt att vi växte ifrån varandra och ville olika saker till slut. Sånt händer.


3 Har du kontakt med någon av dom killarna än, trots fortsatta känslor?
Svar; Jag har kontakt med båda i dag, men det finns inga kärlekskänslor med i bilden. Mitt ex kan jag dessvärre inte höra av mej till när jag känner för det numera, eftersom hans nya flickvän har problem med det. Men jag är av den åsikten att så länge man fortfarande tycker bra om varandra och ingen mår dåligt av det, så tycker jag att man kan hålla kontakten. Man har ju fortfarande spenderat en stor del av livet tillsammans och har mycket gemensamt.


4 Hur gick det med lägenheten på vasaplatsen?
Svar; Det undrar jag med. Det är upp till killen som har lägenheten där. Vi håller fortfarande tummarna. Lägenheten var verkligen grym.


5 I vilket område i din utveckling har förbättrats de senaste två åren?
Svar; Väldigt bra och intressant fråga. Jag skulle nog säga att jag blivit tryggare i mej själv. Tidigare var jag livrädd för att vara ensam/själv. Nu för tiden är jag fortfarande livrädd för att känna mej ensam, men jag tycker om att vara själv. Jag behöver inte alltid ha någon annan för att må bra. Det är viktigt för mej. Sen har jag fått mycket bättre självförtroende när det gäller det yttre.


6 Du sa på tv att dina tjejkompisar är sötare. Tycker du dig verkligen vara mindre söt?
Svar; Ja. Jag blev mobbad mycket när jag var yngre och sånt där hänger kvar. Jag vet att jag är vacker för somliga, men jag är fortfarande inte kommersiellt snygg, dvs är inte en person som majoriteten av killarna tycker är snygg. Inte i min verklighet i alla fall. Tror att det är fler tjejer än killar som tycker att jag ser bra ut.


7 Hur är ditt självförtroende från skala 1 till 10?
Svar; Mitt självförtroende är bra, så jag skulle svara en 9:a på det. Däremot är min självkänsla fullständigt usel.


8 Finns det några beslut som fått dig att ångra det idag? I sådana fall vilka?
Svar; Jag har skrivit om det för längesedan, på min gamla blogg. Jag ångrar aldrig någonting jag gör, för alla val jag gjort i mitt liv har fått mej att hamna där jag är i dag och det finns ingen anledning att önska att saker vore annorlunda. Däremot kan jag ångra något jag inte gjorde och det är att jag inte tog tillvara på gymnasietiden och skaffade bättre betyg.


9 Skulle du vilja delta i fler dokumentärer och i fler avsnitt?
Svar; Jag är inte främmande för att vara med i tv igen. Det är nog ingen hemlighet för folk som känner mej eller läser den här bloggen att jag tycker om uppmärksamhet. Jag sökte ju till Idol i helgen, till exempel. Jag skulle kunna tänka mej att vara med i Robinson. Det vore den ultimata utmaningen för mej som människa.


10 Är göteborg staden du nu och i framtiden kommer att vara bosatt i?
Svar; Jag har alltid sett mej själv bilda familj i Göteborg, för det är staden i mitt hjärta. Men sånt där är så svårt att styra när man alltid följer sitt hjärta, som jag gör. Jag skulle kunna hamna nästan var som helst i världen om det bara kändes rätt. Men tills vidare utgår jag ifrån att det är i Göteborg jag i framtiden kommer fostra mina barn.


11 Hur ofta tränar du nuförtiden?
Svar; Haha. Fan. Alldeles för sällan. Varannan vecka typ. Det skulle blivit mer om jag fick lov att springa (vilket jag fortfarande inte får pga min stressfraktur), men nu är jag för lat för att ta mej till gymmet. Jag har lagt om min kost istället. Har slutat äta godis och annan skit, samt äter väldigt lite kolhydrater över huvud taget. Därför är min kropp snyggare nu än den varit på många år, trots att jag inte tränar. Det är jag glad för. Haha.


Du var otroligt bra på Dating in the dark. Inga pinsamheter alls! Tycker om dina raka frågor, något många saknar i egenskap. Vilket jag fann väldigt sött hos dig var den när du satte ett pekfinger på din näsa när du skulle ställa frågorna! Urgulligt!


Jag tackar för en fin kommentar och många intressanta frågor. Hoppas att du som skrev dem är nöjd med svaren och hoppas att alla ni andra också fann nöje i att läsa mina svar.

Tjofaderittan lambo!

behind the scenes

Roligt att ni är några som vill veta mer om programmet. Det ska ni få, i ett senare inlägg. Nu ska jag försöka att bibehålla mitt vanliga bloggande också, så att inte allt handlar om Dating in the Dark, men innan dess ska ni få se lite bilder som Isabelle tog under inspelningarna. Tyvärr hade jag inte med mej min kamera, då jag trodde att vi inte fick använda dem. Men lyckligtvis hade alltså Isabelle med sej sin.

Håll till godo!

Lilla, lilla inspelningsledare Frida och stora, stora jag. (Ja. Jag har naturligtvis klackar och ja. Frida är den pyttigaste människan som finns.)

Isabelle med sin iPod som hon hade i hela kvällen för att välja ut låt till danslektionen med Max. Jag är superchillad efter ett par öl och maxat Wii-spelande.

Jag... värmer upp? Flashar? Vilar? Whatever.

Inga kommentarer. Eller jo. En. Min. Röv. Är. Inte. Så. Stor. Egenklien.

Lilla, lilla Frida och stora, stora jag igen. Strax innan "avslöjandet" i ljuset.

Alla tre tjejerna är färdiga. För både avslöjandet och Wii-spelandet.

I bakgrunden ser vi bilden Max gav till Isabelle föreställande honom som soldat. Med övermålat ansikte, så klart.

Och det var det det. Roligt?

katten och jag

Jag älskar att Katrin Zytomierska väger mer än mej. Älskar. Jag skiter i att hon är gravid. Hon är typ 1,55 lång. Och hon väger mer än mej. Jag älskar det och jag tänker njuta av det så länge jag kan, för snart har hon klämt ut Ringo och börjat banta igen och fått en av Sveriges snyggaste kroppar igen och då är jag inte så jävla kaxig. Men nu! Nu väger snygg-Katrin mer än mej. Och, om ni missade det, jag älskar det.

Nu ska jag iväg och handla, för i kväll är det samling hos mej, för ni vet vad...

yta vs djup - what's my point?

Jag har funderat lite på det här med yta vs insida. Att det är så fullständigt oacceptabelt hos vissa att andra bryr sej mycket om utsidan. Att de vill operera sej, att de vill ha en pojkvän/flickvän som är snygg osv.

Varför är det så? Varför är det mer okej att klaga på någons personlighet än på någons utseende? Utseendet är något man bara får och "inte kan göra något åt" enligt vissa. Men det stämmer ju inte. Precis som man kan jobba på insidan på alla möjliga sätt och vis, så borde det väl vara okej att jobba på utsidan? Lika gärna som man kan lägga tusentals, tusentals kronor på insidan i och med att gå till en psykolog alternativt köpa självhjälpsböcker, så kan man väl få lägga tusentals kronor på smink eller operationer, om nu operationer känns som rätt väg att gå?

"Man ska vara nöjd med det man får" säger många om utseende-hetsen. Varför då? Undrar jag. Varför ska man inte vara nöjd med det man har på insidan också då? Ska man bara acceptera att man är en idiot eller ska man försöka ändra på det? Nej, man ändrar givetvis på det. Varför är det inte okej att göra det när det kommer till utseendet? Jag tycker att det är konstigt.

Nej, naturligtvis ska ju inte insidan neglegeras pga utsidan, det förstår ni nog, att det är inte så jag menar. Jag menar i princip bara att det borde vara okej att ändra på båda. Om det nu är det man vill. Jag menar inte heller på något sätt att de som inte vill bry sej om utseende är tvungna att göra det. Man kan dock inte kräva att ingen annan ska bry sej om utseende bara för att man inte själv gör det och sen använda "ytlig" som ett skällsord.

Jag ska utveckla mina åsikter i ett längre inlägg inom en snar framtid, ska verkligen få till ett riktigt bra inlägg, så att ni förstår precis hur jag menar. Inga krusiduller och inga missförstånd.

Ser fan fram emot det. Nu ska jag dricka ett glas mjölk och sen ska jag borsta tänderna och sen ska jag försöka sova. Klockan är mycket. Än en gång är klockan mycket.

en citatmaskin av högre rang

Jag älskar programmet Svenska Hollywoodfruar, för det får mej att skratta. Och. Det får mej att känna mej smart.

Uttalanden som "Minus one... Celsius... Är det kallt? Jag måste kolla med Sara om det är kallt..." och "Dammet försvinner in i dammsugaren... Simsalabim!" gör att jag känner att min intelligens typ borde räcka till att bygga en mindre rymdraket. Seriöst, alltså. Jag tänker att de måste vara smarta någonstans eftersom de "lyckats" om man ser till att de ju kan köpa precis vad fan de vill och aldrig behöver oroa sej på det viset, men de döljer det väl, det gör de.

Jag funderar över om jag kan hitta nån sån där karl som går med på att shoppa till mej när vi egentligen skulle shoppa till honom, men så kommer jag på att jag varken är tillräckligt blond, smal, snygg eller glatt blåst för det. Jag får nog se till att tjäna mina egna pengar, helt enkelt.

Skit också.