a year passes by so fast

Jag hade helt missat det. Men för tre dagar sedan, dvs den 16:e mars, var det exakt ett år sedan jag och Ivve gjorde slut. Ett år.

Ni som hängt med i bloggen ett längre tag känner ju till Ivve. Har sett honom på bild och allt det där. Han var ju litegranna en del av bloggen. Hur känner ni? Visst har året gått fort? Jag tycker att det har gått skitfort. Samtidigt som det känns som att det var hur längesen som helst sedan vi var ett par.

Ivve och jag trodde att vi var über-rätt för varandra i början. Jag tror vi märkte redan efter ett halvår-ett år att så inte var fallet. Ändå höll vi ihop i två år och åtta månader. Jag tror att det är ganska vanligt att man är ihop med sin partner "för länge", om ni förstår hur jag menar? En nära vän sa till mej en gång för många år sedan att "När man gjort slut med någon, så har förmodligen sista halvan av förhållandet varit dåligt. T.ex. om du varit ihop med någon i tre år, så har förmodligen sista 1,5 året varit dålig.". Så här i efterhand tycker jag nog att han hade rätt i det. I alla fall när det kom till mej och Ivve.

Jag höll ju för öronen och blundade, ville inte inse alla problemen. Jag älskade ju honom så mycket och ville verkligen att allt skulle bli bra igen, så att vi kunde gå vidare mot framtiden tillsammans. Ivve såg alla problem, men sa ingenting. Han ville inte såra mej. Vilket han naturligtvis gjorde genom att hålla käft.

Till slut bestämde jag mej för att det fick räcka och tog själv steget att göra slut. Det är förstås det jobbigaste beslut jag tagit i hela mitt liv och jag hatade mej själv ett tag, för att jag inte höll för öronen lite till, kämpade lite till. Men nu kan jag se att det jobbigaste beslut jag tagit också var det bästa. Vi var ju inte rätt för varandra. Vi drev varandra till vansinne. Vi höll fast vid den första bilden vi hade av varandra och intalade oss själva att det var såna vi var - egentligen.

Jag tror att det är oerhört vanligt i förhållanden där man blir ihop lite för snabbt. Man lär känna nya sidor - sämre sidor - hos sin partner först en bit in i förhållandet, men man avfärdar dem, låtsas inte om dem, för man tror att man ju hittat den perfekta människan för just en själv. Men man kan bara blunda for so long...

Jag är glad att både jag och Ivve gått vidare i dag, mot en framtid som är mer rätt för oss båda. Jag är glad att vi inte hann skaffa barn, något vi pratade om ganska omgående i vårt förhållande (ännu ett bevis på att vi gick alldeles för fort fram). Jag är glad att han har hittat en ny tjej som han tycker väldigt mycket om. Och jag är glad att jag kommit till insikten att jag inte behöver någon annan för att må bra. Jag hade aldrig kommit till den insikten om jag fortfarande hängt upp mitt liv på Ivve.

Det tog bara 24 år och exakt sju månader. Men bättre sent än aldrig.