jag är inget psycho. promise.

Ni kanske tycker att det blir mycket sånt här nu, men alltså, jag kan inte låta bli att tycka att det är så himla in i bomben roligt att titta på hur folk hamnat här på bloggen.

Sedan jag började skriva om ögongodiset Tobias Viklund har ett flertal sökningar lett till att folk (tjejer, naturligtvis) i olika delar av Sverige (Uddevalla, Umeå och Göteborg, för att nämna några städer) hamnat här hos mej.

De senaste dagarna har följande sökord guidat tjejerna hit;

Den sista sökningen där kom i dag, för bara några minuter sedan och jag börjar undra om det kanske är Elisabeth själv som är här och kikar, för personen i fråga är uppe i åtta sidvisningar i skrivande stund. Och därför är det kanske dags för mej att vara lite seriös.

Jag tycker förvisso att Tobias är en mycket fager människa, men det har bara blivit till en rolig grej här på bloggen. Jag är inget psycho, jag stalkar honom inte på riktigt och jag skulle aldrig någonsin ta kontakt med honom i verkligheten. Vi skulle förmodligen inte kunna spendera många timmar ihop eftersom vi är sällsynt omatchade som personer. Han är liksom bara fin att titta på, precis på samma sätt som jag tyckte om Brian i Backstreet Boys när jag gick i sexan.

Ingen fara på taket alltså. Men jag kommer fortsätta skriva om honom. Ibland. Basånivet.