Har ni läst i Aftonbladet om kvinnan som är fullständigt förlamad och inte ens kan andas själv? Hon vill dö. Hon vill att de ska stänga av alla livsuppehållande maskiner. Och jag kan inte annat än att tycka att det är precis vad som borde göras. De borde följa hennes önskan.
Att det finns människor som tycker annorlunda är skrämmande för mej. Människor som tycker att det kvinnan befinner sej i är ett liv. Det är inte ett liv. Inte för henne. Hon är bara ett skal av den människan hon var, enligt henne själv alltså. Att någon annan ska bestämma ifall om måste fortsätta vara fången i sin egen obrukbara kropp känns, för mej, helt absurt och fullständigt, fullständigt omänskligt. Hade hon kunnat hade hon förmodligen tagit livet av sej på egen hand. Nu kan hon inte det, hon vill ha hjälp. Att neka henne det är som att förbjuda självmord. Och vad vet jag, det kanske är olagligt med självmord, men vad fan ska man göra åt saken?
Jag hoppas verkligen att ett vettigt beslut tas i den här frågan och att kvinnan får det värdiga slut hon önskar och är värd. Det slut alla människor är värda. Jag lider verkligen med henne och hennes anhöriga, för när man kommit dit att det inte längre finns något hopp, när ingen annan utväg finns, när allt lidande känns omöjligt att ta sej förbi - då har det gått långt. Så. Jag hoppas. Och om beslutet inte går hennes väg hoppas jag att någon tar saken i egna händer och beviljar hennes önskan ändå.
Hur ser ni på aktiv dödshjälp?
onsdag 17 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är för eutanasi. Jag kan inte tänka mig en mer grundläggande rättighet än att bestämma om man vill leva eller inte. Och livet har faktiskt bara ett värde om det är FYLLT av något värdefullt. Kvinnan i fråga saknar just detta värdefulla i sitt liv, varför hon begripligen alltså inte vill leva längre. Det hade inte heller jag gjort.
Skicka en kommentar