några tankar om blondinbella

Alex Schulman, min store idol, var i går med i Bella & Tyra Show. Vet inte om ni sett det, men det var andra gången jag såg det och jag tycker att de gör ett helt okej jobb, Blondinbella och Tyra. Nu tittade jag ju dock bara för att Alex medverkade.

Först och främst vill jag säga att Alex åter igen visar att han är en högst respektabel och mänsklig människa. Jag tycker jävligt bra om honom och även om jag ibland inte håller med honom över huvud taget om det han skriver, så är han den i Sverige som skriver den absolut bästa bloggen. Människan är extremt begåvad när det kommer till att nå ut till människor.

Sen vill jag säga att Tyra verkar vara en sketgo tjej, en människa som jag verkligen skulle kunna ha som vän. Alldeles precis perfekt i mina mått mätt.

Men nu till det som detta inlägg egenklien (ja, jag tänker fortsätta stava det så, det är min hyllning till Vikto) skulle handla om, nämligen Blondinbella.

Ja, jag respekterar att hon är otroligt framgångsrik trots sin ringa ålder, 19 år. Ja, hon är sanslöst driftig och allt det där. Absolut. Men jag klarar inte av henne.

Hon startade sin bloggkarriär genom att vara precis likadan som Kissie, om inte värre. Nu är hon "äldre" och "visare" och kämpar emot alla bloggare som bantar på sina bloggar och hon tycker att man ska få vara som man är och allt det där, men det känns ju så ofantligt genomskinligt, dubbelmoraliskt, skenheligt, ja, vad ni vill, när hon sitter i programmet och snackar om Robert Aschberg som en "tjock och flintskallig gubbe". What? Vad hände där? Big mistake.

När Alex frågar tjejerna om vem som är Sveriges snyggaste man svarar Blondinbella Björn Skifs. Björn. Skifs. Ett typiskt Blondinbella-svar. Folkligt, moget, vuxet. Men snälla? Det känns inte verkligt och det är förmodligen inte verkligt heller.

Hon behöver stiga ner från de höga hästarna lite och vara ung. Hon säger själv i programmet att hon känner sej gammal, trots att hon bara är 19. Att hon känner sej som "världens yngsta 40-åring". Ja. Vad ska man säga? Igen - det känns inte verkligt. Bakom bloggen och kamerorna tror jag att hon är precis som vilken tonåring som helst. Jag tror att hon snackar skit, precis som alla andra storbloggare, det är bara det att hennes påklistrade smile tydligen går hem hos alla ändå. Alla vill ju vara Blondinbellas vän.

Nej. Skulle jag någonsin svara Björn Skifs på frågan om vem som är Sveriges snyggaste man, om jag så vore 55 år gammal, myself... Var vänlig skjut mej.

one year 13 me

Ha! Vet ni vad vi gör? Bara för att den här bloggen inte ska vara en sablarns dagbok bara. Vi gör så här. Eller jag gör så här. Jag ska gå igenom min webcam och publicera en bild från varje månad ett år tillbaka. Sen kan ni ju skriva om jag är ful som stryk eller om jag är ganska söt. Eller konstig. Your choice. Eller så kan ni ju hålla käften, som ni brukar. Hint, hint.

Vi börjar från början. Det brukar man göra.

8:e april 2009

Sjuk och trött i Västerås.

8:e maj 2009

Förfest hemma hos mej innan en karaokekväll i Västerås. Två dagar innan Thailand.

28:e juni 2009

Hemma i skokartongen i Västerås innan grillkväll på Björnön.

5:e juli 2009

Spännfest framför webcamen. På den tiden då jag hade muskler.

1:a augusti 2009

Hemma på besök i Göteborg, strax innan U2-konsert nr 2. Nu med ny hårfärg.

28:e september

En helt vanlig dag. Nu med ny hårfärg. Igen.

23:e oktober 2009

Innan en kväll som karaokevärdinna i Stockholm.

25:e november 2009

Jag vill bränna huvudet av mej med en pistol efter att ha sett matlagningsprogram på tv samtidigt som jag körde Cambridge (dvs inte fick äta).

11:e december 2009

Hemma hos Emma-sötisen i Jönköping. Förberedd på en superkväll.

30:e januari 2010

Luggen kom tillbaka och blev för lång ganska snabbt.

19:e februari 2010

Mitt hår var jättelångt och fint när jag var i Västerås.

23:e mars 2010

Jag och min docka, My, som vi hittade i källaren. Henne ska jag berätta mer om någon dag.

14:e april 2010

Bikinipremiär på Kullegatan.

Klart slut.

eller så kan någon bara få ge mej en lavett?

Känner att jag är en skrämmande tråkig/dålig bloggerska nu för tiden. Så jag tänkte att vi gemensamt kan komma fram till ett passande straff för mej, som kanske kan få mej att skärpa till mej? Vad säger ni?

• Äta lever till middag någon gång under helgen. Lever, som alltså är det typ äckligaste jag vet. Lever, som man alltså tuggar och tuggar och tuggar och tuggar.
• Äta en hel påse chips av smaken Holiday, som jag antingen skulle kräkas upp av ren ångest, eller av att de är de äckligaste chipsen som någonsin gjorts.
• Besöka stan under helgen - utan smink! Och dokumentera detta.
• Festa så hårt någon gång under helgen att till och med jag blir bakfull.

Vad röstar ni på? Jag röstar på den sista.

ett, två, tre

Nu ska jag springa iväg till bussen och åka till Backaplan. Ska till Intersport. See ya latero.

i natt jag drömde

I natt drömde jag tre saker;

1. Att Jessica tjötade hål i huvudet på mej om att vi skulle åka till Italien. Helst i morgon. Det faktum att jag inte hade några pengar tyckte hon inte var något problem - hon betalade gärna för mej. Jag påpekade att vi kunde åka om några veckor, när jag hade fått lön, men då tjurade hon och stampade med fötterna i golvet, som ett barn som inte får godis. Så visst kunde jag väl åka i morgon då. Den drömmen var inte kul att vakna ifrån.
2. Att jag fallit in i godisträsket igen. Att jag köpte godis när jag kände för det - dvs hela tiden. Och min kropp såg ut därefter. Jag kunde inte vända tillbaka det och sluta med godiset igen och jag var helt förstörd över det. Tröstade mej med godis. Den drömmen var riktigt skön att vakna ifrån.
3. Att jag spelade handbollsmatch och jag var hur grym som helst. Jag spelade i och för sej helt hänsynslöst, som vanligt, och hade ont precis överallt, som vanligt. Men vad bra jag mådde. Vad stor jag kände mej. Den drömmen kändes ledsam att vakna ifrån.

Jag tycker om att drömma. De drömmar som är hemska är sköna att vakna ifrån och de som är grymma, ja, de kan jag vara glad över att jag fått "ta del av" i alla fall en liten stund. Det känns ju verkligt när man drömmer, så då kan man ju låtsas lite att det är sant ibland.

Nu är jag dock äckligt sugen på tårta. Det är inte bra.

hahaha. den här är till dej, vikto

mycket hinner hända på 365 dagar

Jaha! Så blev det helt plötsligt för kallt för att sitta på balkongen. Vad är det för jävla stil? Vad ska jag nu göra? Har bara lite tvätt kvar i torkskåpet, disken är diskad och allt det där. Och nu sitter jag är som ett fån. Inomhus. Igen. Skittråkigt ju.

Nu kändes det helt plötsligt vedevärdigt långt kvar till sommaren.

Men! Nu kom jag på att det är handboll på tv i kväll. Semifinal nr två mellan Lugi och Sävehof. Damer. 20:00 på någon av SVT-kanalerna, tippar på 24:an. Så då får jag sitta där och njuta och våndas på samma gång. För bara ett år sedan spelade jag själv SM-semifinaler och gjorde det grymt bra. Och nu är jag inte ens handbollsspelare längre.

Har ni förresten hört om snillet som spelade cp-skadad och fick massvis med pengar av Försäkringskassan? Hahaha. Där sitter de på F-kassan och jagar folk dag ut och dag in och så kan de inte ens märka om någon är cp eller inte. Grattis!

sommaren har kommit till mej

Min slemmiga hals i kombination med att jag visst hade tvättid i dag gjorde att promenaden uteblev och jag istället slog mej ner på balkongen med en burk makrill i tomatsås och en shaker full med iskallt vatten. Iklädd - bikinitopp och sommarshorts. För på min balkong är det nämligen sommar nu. Titta bara;

I högtalarna dånar Markoolio och Tomas Ledin. Tvättäkta sommarmusik i alla fall. Man kan säga att jag tjuvstartat lite. Jag är på gott humör, för livet har vänt. Som fan också. Det här ska bli en så jädra bra sommar. I'll tell you why;

1. Jag kommer för första gången i mitt liv ha tid och friheten att göra vad jag vill med min fritid. Visst saknar jag handbollen, ibland så mycket att jag börjar grina på stående fot, men just sommaren ska bli skön att få ha "i fred".
2. Jag kommer i och för sej inte kunna göra vad jag vill på dagarna, eftersom jag kommer jobba. Först på Intersport och sen på Skatteverket. Men jobb innebär ju pengar, något som det varit bristvara på det senaste halvåret (eller vad sägs om hela mitt liv?). Nu kommer jag kunna somna om nätterna och kunna slappna av och leva på riktigt igen.
3. Jag kommer för första sommaren sedan 2003 att spendera hela sommaren i Göteborg. Förstår ni? Det är sju år sedan. Sju år. Nu kommer jag ju inte bara vara hemma i två veckor och varva fyra dagars festande med stenhård träning. Nu kan jag ta allt lite pö om pö och hinna träffa alla jag vill träffa.
4. Jag har gjort ett avtal med min vän Solen och den kommer medverka hela sommaren. Därmed kommer alla människor omkring mej vara superglada och solkyssta mest hela tiden och glada människor är ju det kanske bästa som finns, håller ni inte med?
5. Grillkvällar, båtturer, uteserveringar, vänner, jobb, kärlek - vi ses!

180 grader

Bilden har absolut ingenting med texten att göra, förutom att det finns sol på bilden och sol i texten. Men jag känner för Thailand nu, ok?

Rethostan från helgen har nu övergått till slemhosta (fräscht att skriva om, jag vet). Jag sitter och försöker harkla mej precis hela tiden. Tur att det inte sitter någon i närheten, för då skulle jag väl få huvudet nerkört i toaletten, eller dylikt straff man utför på någon som beter sej outhärdligt jobbigt.

I dag hade jag planer klockan tre, men de sköts upp till i morgon, så nu har jag ingenting planerat på hela dagen. Bu, så tråkigt. Men jag kan informera er om något stort, det kan jag.

Det blir förmodligen inget Norge för mej. Det har hela tiden varit mitt mål att åka upp, jag har längtat jättemycket efter att få komma till fina, underbara Fredrikstad och hitta mej ett jobb, så jag kan börja känna mej som en riktig människa igen. Inte en arbetslös parasit som lever på alla utom mej själv. Men så i går fick jag erbjudande om ett jobb här hemma i Göteborg och vad fan..? Då känns det ju som att den största anledningen till att jag skulle dra inte längre finns. Vilken jädra twist på det hela. Planen var ju att åka upp i dag, så får jag jobberbjudande dagen innan. Ödet? Who knows.

Solen dansar omkring på andra sidan fönstret och det känns som att jag är oerhört korkad som sitter inne, så nu blir det ändring på det. Hopp in i duschen, på med ansiktet, kläderna och skorna, sen blir det promme.

Vad ska ni göra i dag?

sommaren i city, 1990, kommer du ihåg mej?

Kvällen började så här. Eller början av kvällen började så här. Det var liksom inte riktigt kväll än. Klockan var ju bara typ fem. Camilla hade med sej rosé-vin på tetrapack och där satt vi vid kajkanten vid Kungstorget och sörplade rosé som vilka snygga lodisar som helst. Lite av vår grej. Förra sommaren i Stockholm. Denna våren i Göteborg. Chill.

Jag har saknat Camilla. Hon åker ju till Abbe i Stockholm hela tiden. Eller så är han här. Eller så är de i Sälen och åker skoter och snowboard. Men hon är sällan med mej. Det är tråkigt. Men jag hoppas det ska bli bättre i sommar, för jag saknar henne. Fast allt är roligare när båda är singlar. Eller när båda är upptagna. Vi lyckas inte matcha varandra så bra nu för tiden. Dumt som fan. Jag får väl skaffa nån, så vi kan par-hänga. Men det kommer när det kommer. No rush.

No rush.

min kväll

Nä. Inte Alice i underlandet. Det var inte vad det blev. Nej. Det blev The Bounty Hunter. Och den var... njaaa. Om man säger så här. Hade inte Gerard Butler (I love you, I love you, I love you) varit med, så hade den sugit, BIG TIME! Men nu, efter lite vin och gott Camilla-company, så dög den. Den var förutsägbar as hell. Men den dög.

Nu har jag lite tråkigt och då händer det att jag leker med webcamen.

Det blir sällan bra...

i'm spinning around

Det händer ju saker i livet hela tiden. Varje sak, stor eller liten, kan bli stor nog att ändra riktning på hela livet. I dag hände en sån sak. Och nu vet jag ingenting. Eller jag vet. Men det blev lite krångligt, allting. Eller inte krångligt alls. Va fan. Jag måste sluta skriva så kryptiskt, ni fattar ju ingenting.

Jag har i alla fall haft en bra dag med Vikto. Han är fin han. En riktig vän. Och jag kommer sakna dej, Vikto. Hör du det? Vad hör du inte... Egenklien.

Nu ska jag strax ner på staden igen, för jag och Camilla ska gå på bio. Vet inte vilken än, men det lutar åt Alice i underlandet. I 3D då. Kan nog bli bra.

Vad gör ni i kväll?

you'll get by with a little help from your friends

Halvbrådis. Lunch med en hjärtekrossad vän som ju står mej så nära. Kramar och tröstord i massor är vad som väntar.

Hörs senare!

k a r a k t ä r

Det där med att gå och lägga sej. Det.... Gick. Ju. Bra.

Men nu. Nu jävlar. Nu är det sov-time. Hopp i säng, ni också. Se så.

Puss!

tre bilder, tre texter

Tidigare i kväll var jag biosugen som bara den och hörde av mej till en vän för att dra med honom. Men istället åkte jag hem till honom och som vanligt slutade det med att vi satt och snackade livsfilosofier i all evighet istället. Det är vår grej. Sen tittade vi på mitt avsnitt också. Och det får det nästan vara bra med nu, alltså. Haha. Jag klarar inte av att se mej själv mer nu...

Nu är jag hemma igen och jag stör ihjäl mej på den jäkla rethostan jag har. Vill inte väcka mamma heller, därför sitter jag och försöker kväva hostan hela tiden. Alla som någonsin haft hosta, dvs varje levande människa, vet hur jävla lätt det är. Inte alls. Toaborste i min hals - nu tack.

Trillade precis in på min bloggmail (somenoppenblogg@hotmail.com) och fick se något så fint. Det gjorde mej jätteglad och nu ska jag ta mej tid att svara. Så nu ska jag skriva och så ska jag hosta. Kanske dricka ett glas mjölk med. Sen ska jag bannemej sova. Jag känner mej trött och har huvudvärk och mår illa. Fortfarande sviterna från svimningen i går som sitter i. Dum grej.

om man inte frågar får man inget veta

Jag fick en kommentar häromdagen. I torsdags, närmare bestämt. Här på bloggen, alltså. Det var en lång, lång kommentar, med massvis av frågor i. Sånt gillar vi, visst? Frågorna var många och intressanta, därför besvarar jag dem i ett helt eget inlägg, så att de inte göms i något kommentarsfält långbortiingenstans. Hoppas att den anonyme inte misstycker.

Då kör vi;

1 Hur många gånger har du varit kär och vad fick dig att bli kär i just dom killarna?
Svar; Jag har varit förälskad många gånger, men riktigt kär kan jag, så här i efterhand, nog säga att jag bara varit två gånger. Det går aldrig att sätta fingret på varför jag faller för någon, men den ene av dem var väldigt självsäker och fri i sinnet och det fann jag attraktivt. Den andre var egentligen raka motsatsen och var väldigt öppen med sina känslor och det var lika fint det.


2 Varför funkade det inte med någon av dom?
Svar; Den förste ville inte ha något förhållande, så även om han tyckte väldigt mycket om mej, så visste jag inom mej hela tiden att det aldrig skulle bli någonting. Han är nog fortfarande lite av min Mr Big. Den andre var jag tillsammans med i två år och åtta månader och det som hände där var väl helt enkelt att vi växte ifrån varandra och ville olika saker till slut. Sånt händer.


3 Har du kontakt med någon av dom killarna än, trots fortsatta känslor?
Svar; Jag har kontakt med båda i dag, men det finns inga kärlekskänslor med i bilden. Mitt ex kan jag dessvärre inte höra av mej till när jag känner för det numera, eftersom hans nya flickvän har problem med det. Men jag är av den åsikten att så länge man fortfarande tycker bra om varandra och ingen mår dåligt av det, så tycker jag att man kan hålla kontakten. Man har ju fortfarande spenderat en stor del av livet tillsammans och har mycket gemensamt.


4 Hur gick det med lägenheten på vasaplatsen?
Svar; Det undrar jag med. Det är upp till killen som har lägenheten där. Vi håller fortfarande tummarna. Lägenheten var verkligen grym.


5 I vilket område i din utveckling har förbättrats de senaste två åren?
Svar; Väldigt bra och intressant fråga. Jag skulle nog säga att jag blivit tryggare i mej själv. Tidigare var jag livrädd för att vara ensam/själv. Nu för tiden är jag fortfarande livrädd för att känna mej ensam, men jag tycker om att vara själv. Jag behöver inte alltid ha någon annan för att må bra. Det är viktigt för mej. Sen har jag fått mycket bättre självförtroende när det gäller det yttre.


6 Du sa på tv att dina tjejkompisar är sötare. Tycker du dig verkligen vara mindre söt?
Svar; Ja. Jag blev mobbad mycket när jag var yngre och sånt där hänger kvar. Jag vet att jag är vacker för somliga, men jag är fortfarande inte kommersiellt snygg, dvs är inte en person som majoriteten av killarna tycker är snygg. Inte i min verklighet i alla fall. Tror att det är fler tjejer än killar som tycker att jag ser bra ut.


7 Hur är ditt självförtroende från skala 1 till 10?
Svar; Mitt självförtroende är bra, så jag skulle svara en 9:a på det. Däremot är min självkänsla fullständigt usel.


8 Finns det några beslut som fått dig att ångra det idag? I sådana fall vilka?
Svar; Jag har skrivit om det för längesedan, på min gamla blogg. Jag ångrar aldrig någonting jag gör, för alla val jag gjort i mitt liv har fått mej att hamna där jag är i dag och det finns ingen anledning att önska att saker vore annorlunda. Däremot kan jag ångra något jag inte gjorde och det är att jag inte tog tillvara på gymnasietiden och skaffade bättre betyg.


9 Skulle du vilja delta i fler dokumentärer och i fler avsnitt?
Svar; Jag är inte främmande för att vara med i tv igen. Det är nog ingen hemlighet för folk som känner mej eller läser den här bloggen att jag tycker om uppmärksamhet. Jag sökte ju till Idol i helgen, till exempel. Jag skulle kunna tänka mej att vara med i Robinson. Det vore den ultimata utmaningen för mej som människa.


10 Är göteborg staden du nu och i framtiden kommer att vara bosatt i?
Svar; Jag har alltid sett mej själv bilda familj i Göteborg, för det är staden i mitt hjärta. Men sånt där är så svårt att styra när man alltid följer sitt hjärta, som jag gör. Jag skulle kunna hamna nästan var som helst i världen om det bara kändes rätt. Men tills vidare utgår jag ifrån att det är i Göteborg jag i framtiden kommer fostra mina barn.


11 Hur ofta tränar du nuförtiden?
Svar; Haha. Fan. Alldeles för sällan. Varannan vecka typ. Det skulle blivit mer om jag fick lov att springa (vilket jag fortfarande inte får pga min stressfraktur), men nu är jag för lat för att ta mej till gymmet. Jag har lagt om min kost istället. Har slutat äta godis och annan skit, samt äter väldigt lite kolhydrater över huvud taget. Därför är min kropp snyggare nu än den varit på många år, trots att jag inte tränar. Det är jag glad för. Haha.


Du var otroligt bra på Dating in the dark. Inga pinsamheter alls! Tycker om dina raka frågor, något många saknar i egenskap. Vilket jag fann väldigt sött hos dig var den när du satte ett pekfinger på din näsa när du skulle ställa frågorna! Urgulligt!


Jag tackar för en fin kommentar och många intressanta frågor. Hoppas att du som skrev dem är nöjd med svaren och hoppas att alla ni andra också fann nöje i att läsa mina svar.

Tjofaderittan lambo!

för jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det till

Klockan är 09:30 och klockan ringer. Jag trycker på snooze för att få de där extra tio minuternas sömn som jag "aldrig skulle klara mej utan". Klockan blir 09:40 och jag trycker en gång till. Samma visa 09:50. Klockan 10:00 går jag upp. Jag tar en dusch, men innan det reser jag mej långsamt, långsamt för att inte svimma. Det lyckas jag bra med. Efter duschen känner jag mej varm och mer levande. Jag tar en tallrik vaniljyoghurt och tittar på Efter Tio med Malou på TV4. Hon är iklädd motorcykelställ och de pratar om motorcyklar. Och där är jag nu. Om 20 minuter går vagnen, så jag borde kanske klä mej och sminka mej. Inte sitta här. Vi hörs senare. Jag är ganska less, ska ni veta, men den där solen är ute och leker, så det här ska bli en bra dag.

raka ryggar

Än en gång. Än. En. Gång. Är det bevisat. Jag och tjejer (över lag) = dålig idé.

Det krävs ibland bara att jag råkar finnas till, så går det åt helvete alltihopa. Oavsett hur mycket eller hur lite jag gjort, det spelar ju ingen roll när människor (tjejer) hittar på saker rakt precis ur tomma intet. Hur skyddar man sej mot sånt? Det går ju inte.

Jag orkar inte skydda mej och jag orkar inte lösa någonting heller. Det handlar ändå inte om mej. Ändå kom allt att handla om mej. Nej. Jag orkar inte. Lös det själva.

En vacker dag kan jag vara vän med vem fan jag vill, tjej eller kille, och ingen ska bry sej.

Säger vi! Ha de!

alive, but just barely

Sitter i soffan. Slökollar på Wipeout. Filosoferar med mej själv. Är det värt att leva vidare nu när AIK åter är ett elitserielag i hockey? Tveksamt. Jag läser på Alex Schulmans blogg. Han älskar Amanda så sablarns mycket. Tänk när någon känner så för mej. Då kan jag dö lycklig. Jag har ont i mitt bakhuvud, det är en stor bula där huvudet slog i byrån i morse. Men byrån mår bra. Mamma har ryggskott och jag är ledsen för hennes skull. Hoppas hon blir bra snart. Och i dag skulle jag ju egentligen ha åkt till Norge, men det har jag inte gjort. Det blir av nästa vecka istället. Viktigt möte i morgon, nämligen.

Men nu har jag tråkigt. Vad göra?

jag är i alla fall inte idol 2010

Den här dagen är lite upp och ner kan man säga. Den började med att jag svimmade (igen) i hallen och i fallet slog jag huvudet i byrån och som resultat av det pissade det blod från mitt bakhuvud. Bra start. Sen blev dagen bara sämre. Då kan ni väl räkna ut hur det gick på Idol?

Oh well. Nu är det gjort och jag har åter igen fått det bekräftat att jag inte är av Idol-material.

Men! Solen skiner och nu är jag hos Mowgli och ska strax kolla in reprisen av Dating in the Dark, för han har inte sett det än. Till programmet ska det drickas Brämhults apelsinjuice. Succé!