Och

Vet ni? Vet ni? Vet ni?

Jag var ute och sprang i dag. 16 minuter. Utan smärta. Sexton. Minuter. Utan. Smärta. Ehh, grymt! Ja!
Sen fick jag ett sketansbra samtal under kvällen och nu är chansen stor att en viss liten(?) airaM ska spela handbollsmatch nästa vecka. Tänka sej, tänka sej, att livet vänder så fort ibland.

I morgon kommer Måns-mannen plus två av hans vänner ner till mej för att fira nyår här. Kan det bli dåligt då? Näh. Kan det inte. Så, ja, jag är manodepressiv, men nu känns saker djävulskt skoj igen.

Och snart kanske jag får krama någon sån där fin som jag gillar.
Och i kväll har mamma färgat mitt hår. Mörkt, igen, för ni gillade ju det. Och jag med.

Nu pussade mamma mej på kinden, och med det säger jag god natt.

Men först vill jag bara säga till söta Emma, som är korsbandsskadad och vill ha råd och tips om hur man tar sej igenom en så tråkig och elak skada, att jag har inte glömt bort dej. Jag vill hjälpa dej och jag ska hjälpa dej. Förhoppningsvis redan i morgon. Stor kram till dej!

Och stor kram till er andra.