My head hits the pillow and boom it says

Jag gick och la mej i sängen för snart fyra timmar sedan. Jag kände mej stolt, för att jag låg innan klockan tolv. Det har inte hänt på väldigt, väldigt länge. Och nu, kvart i fyra, är jag fortfarande inte en människa av det sovande slaget. Vad fan, liksom. Alla tankar på allt det dåliga kommer så fort mitt huvud och lockiga hår träffar kudden. Pang! Hej, cp-tankar. Fans, fan, skitbajs.

Jag förstår att folk tar till desperata handlingar ibland, när det inte ser ut som att man har så många fler utvägar. Lyckligtvis har jag det denna gången, men om så inte var fallet hade jag nog varit helt knäckt nu. Istället är jag bara halvknäckt. Helst av allt skulle jag vilja nollställa alltihop och börja om från början. Gör om, gör rätt. Ja, precis så.

Jag är så oerhört trött på att skriva såna här inlägg, jag hoppas ni förstår det. Denna gången behövde jag det dock (precis som alla andra gånger). Ord behöver lämna mina fingrar för att jag ska få någon som helst tystnad i min utarbetade hjärna. Och nån jädra gång måste det väl vara bra?

Jobbheten i morgon.. 11:30-19:30. Kill me?