Without it we would be nothing

Ibland känner jag att det finns så mycket bra musik i världen att jag blir alldeles till mej och jag kan knappt lyssna på nån musik alls, för att jag inte vet vad jag ska välja. Jag kommer hela tiden på nya låtar jag vill lyssna på och för att inte glömma bort dem så byter jag låt en minut in i varje låt.

Men just för tillfället har jag fastnat lite. Eller från och med i kväll, faktiskt.

Min älskade storebror spelade denna låten för mej, med The Avett Brothers. Och sen denna. Och sen? Sen var jag fast. Lyssna på texten i den första låten. Hur kan man inte börja grina? Hur kan man inte...?

Musik är något av det absolut finaste som finns i denna värld. Jag vet inte vad jag skulle tagit mej till utan musiken. Med den kan man fly iväg och låtsas att allting är bra, om man vill. Man kan låtsas att man är med i en film och att en kille säljer allt han äger och reser över halva jordklotet för att allt han egentligen vill äga är ens hjärta. Sen kan det hända att man blir lite ledsen när låten är slut och snön fortfarande inte lägger sej på marken där utanför och allt är precis som det var för tre minuter och femtitvå sekunder sen, men då må det vara hänt. Man har ju i alla fall fått låtsas en stund.

Och en dag kanske något sånt där film-aktigt händer. En dag kanske man träffar någon på ett jättemörkt stället och från en onsdag till en torsdag är allting annorlunda. Samma, fast annorlunda.

Tack vare musiken, så klart. För utan musiken lever vi inte.

Jag ska sova nu. Dröm sött, söta.