måndag 19 april 2010

sex år igen

Erase and rewind. Skriv, sudda, skriv, sudda. Två steg fram, ett bak. Ibland tvärtom.

Alla sover, utom jag och tvn. Katterna sover och liknar gosedjur mer än nånsin. En känsla finns där. En oro. Som om jag inte får vara i fred. Jag försöker värja mej, men den står där ändå och nyper mej i örat och ibland i kinden. Jag blir less och börjar vifta med armarna, men ingenting hjälper. En känsla, en oro, den går ju inte att ta på. Den finns, men ändå inte och frustrationen växer.

Borde lära mej hur jag blockerar den när jag ändå inte kan göra något åt den. Hur gör man något åt något klockan ett på natten? Jag vill att den sover åtminstone till morgondagen, annars blir natten lång för en som tänker mer än vad som är bra för en människa. En som jag. Känslan och tanken kommer fräta inom mej och bringa drömmar av det mindre trevliga slaget. Jag slipper helst. Spyr ur mej detta och hoppas det räcker.

Men om det inte räcker då? Ska jag ligga här då, utan tillflykt? Utan räddning? Ja, jag får väl göra det, vad har jag för val? Svaret är inget. Jag har inget val. Men jag vet att bara jag härdar ut till i morgon så blir det bättre. Då kan jag göra allting bättre. Men även fast måndagen ju är här nu, så är det fortfarande söndag. Det har det varit hela dagen, men jag har inte märkt det förrän nu. Söndag - vilodagen. Söndag - ångestdagen. Söndag - helvetet.

Jag tänker på pengar, på mamma, på pappa, på jobb, på kärlek, på sanning, på lögner, på vikthets, på vänner, på sprit och jag tänker på dej. Jag tänker på dej så att det värker i mina knän. Du har beslagtagit en stor del av min kropp och du bad inte ens om lov först.

En kavalkad av meningsfulla och meningslösa ord i en salig röra. Från en tuff, men skadad tjej i sen sexårings prinsessrum där stjärnorna lyser i taket. I ett palats. I en dröm. Om man ändå vore sex år igen.

Inga kommentarer: