there is a first time for everything, yes?

Nu sitter jag på tåget, bakåtvänd. Naturligtvis. Därför ska jag försöka skriva så fort jag bara kan, innan jag blir åksjuk. Är på väg mot Stockholm nu och skriver jag inget mer innan jag är framme 10:45 är detta det sista ni får "höra" av mej tills på fredag.

Jag har väl sovit gissningsvis 2,5 timme. Det var totalt ömöjligt att somna i natt. Gick och la mej strax efter tolv. Nånstans kring kvart över tre-halv fyra kom flodhästen som delar ut tidningar i vårt hus och då var jag, om inte tidigare, så åtminstone när hon kom, fullständigt klarvaken. Det är som om hon anstränger sej för att låta så mycket som möjligt. Sanslöst.

Ändå kunde jag hoppa upp ur sängen med enkelhet när klockan ringde klockan tio i sex. Detta trots att jag drömde att jag var i Thailand med en av de snyggaste killarna jag vet för tillfället. Vad fan, liksom? Vem har sagt att jag vill drömma sånt där? Kan ju få för mej saker, för bövelen... Mot alla odds hade jag sen en riktig kvalitetsmorgon med min fina mamma. Vi brukar väl egentligen bara kunna fräsa och spotta eld på varandra på morgnarna, men icke denna morgon.

Glädjande nog har jag dessutom i startat dagen med Mensvärken från Helvetet. Två Alvedon har hjälpt, i det stora hela, ingenting. Fantastiskt. Men vem bryr sej? Jag ska ha det så jävla roligt nu.

Oh well. Bloggen ska inte vara död ändå. Ni får se.

Puss.