status

Stillastående i fakkin Vingåker, mitt ute in the middle of nowhere. Det tog oss ungefär tre timmar att komma hit. Normalt tar det drygt en liten timme. Lägg därtill de 90 minuter som vi redan var sena när vi startade, så fattar ni att mitt humör - det är på topp. Verkligen på topp. Lägg därtill att jag fajtades med mamma på telefon för att hon tog det personligt att jag hatade SJ, så fattar ni att jag är skiiiitglad nu. Skiiiitglad.

Fortsätter vi i den här takten är jag hemma om... sju timmar?

Men det är ju ändå tur att personalen på SJ talar om för oss i högtalarna att de "gör sitt bästa för att fixa till felet med växlarna, men att vi får roa oss så gott vi kan så länge".

Lätt för dem att säga. De får ju betalt för skiten. Vi? Vi får betala.

(Fast bortom SJ är jag skitglad, bara så ni vet. Förutom att vi förlorade mot Kärra i dag, med två bollar. Det suger. Hårt, hårt, hårt.)