Tisdag den åttonde december 2009

Klockan är snart halv sex på morgonen. Jag kan inte sova. Jag sover inte. Inte i närheten. Jag har tittat på Sex And The City, filmen alltså, och jag bara kan inte sova. Jag vill det, för då kanske jag drömmer om nåt som inte finns, men jag vill inte somna för jag vet att det kommer bli så jobbigt att vakna om några timmar, med alldeles för lite sömn i kroppen.

Det är så mycket jag vill och inte vill.

Jag vill kyssa mjuka läppar som vet hur man gör. Jag vill dra med mina fingrar längs en perfekt ryggrad. Jag vill känna pirret i magen och fingertopparna. Och läpparna. När allt bara domnar bort. Jag vill känna ärlighet.

Jag vill inte gå på fler nitar. Jag vill inte gråta mer. Jag vill inte måla upp en helt ny värld så fort en kille låtsas att han gillar mej. Jag vill inte känna att jag vill hälla ut en öl över någon. Jag vill inte bli bitter.

Jag önskar att det var lättare att somna. Jag önskar att det var lättare att leva. Jag önskar att jag inte kände mej så trygg i gråten.

Sov gott, Maria. Sov gott.