måndag 30 november 2009
Puckat
Och jag är så bra på att plåga mej själv, därför går den på repeat nu. Om och om och om igen. Tills min mage bara är ett stort hål. Jag har mycket lite förståelse för att man vill såra en annan människa, men jag har absolut noll förståelse för att man vill såra sej själv. Vad fan håller jag på med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det gör ont för mig att läsa dina senaste inlägg, de om olyckligheten, dels för att jag tycker du förtjänar mer och inte behöver mer skit i livet just nu. Men också för att jag känner liknande känslor... Vill lixom också få det där brejket i livet att allt flyter på åtminstonde någorlunda och att det är i det stora hela bra och inte tvärt om..
Antar att vår tur inte kommit än, inte vår tur att ha det lätt just nu, men vet du.. Tror det kommer ;)
Kram
Ja, det känns verkligen som att ett f*kkin break skulle sitta fint, att allt flöt på som det gör för de flesta andra. Tack så hemskt mycket för din tröstande kommentar, jag hoppas det kommer, både för dej och för mej. =) Kram.
Skicka en kommentar