It's a mix of bad and good

Kvällarna är alltid de jobbigaste. Det är därför jag aldrig vill stänga av tvn och verkligen försöka sova. För jag vet att det inte går. För jag vet att då kommer alla jobbiga tankar. Paniken. Ångesten. Känslan av att ingenting nånsin kommer lösa sej. Jag blir helt knäckt, varje kväll. Vill inte...

Men jag måste försöka sova snart för morgondagen blir lång och produktiv. Alla som vill träffa mej denna veckan har frågat "På onsdag, blir det bra?". Ja, klart det blir.
Så. Först ska jag på en väldigt spännande intervju klockan tio. Sen ska jag träffa bossen på AlltOmHandboll och spela in ett litet program runt elva-tolv. Efter det ska jag träffa AWF och snicksnacka lite. Sen ska jag hinna med Ogge också. Och Jessi. Tur att jag inte behöver sätta av tid för mat...

Nu ligger jag på Camillas soffa. Igen. Bekvämheten i den här soffan går ej att beskriva i ord. Inte i teckenspråk heller. Den är grym. Och nu ligger jag här och kollar på bilder jag inte sett tidigare. Från i vintras, några dagar in på 2009. Vill ni se? Klart ni vill.

Typ... Var kom de smala benen och den snygga röven ifrån??

Love between friends.

Målade läppar was the shit. And still is.

Man kan ju inte alltid åka taxi. Man måste tänka på ekonomin och, framför allt, miljön. Så ibland tar man en urgammal spårvagn in till stan istället. Det skulle aldrig Blondinbella gjort.

På stan hamnade vi, som alla andra kvällar, på Push. Och lägg gärna märke till Camillas döläckra höftväska som jag fick låna kvällen till ära. Love.

Ibland kan det hända att man inte riktigt ser ut som sej själv utan som en galen Chucky doll. Ungefär som jag på den nedersta bilden. Ungefär.

Och den kvällen träffade jag min gamla klasskamrat och vän Caroline. Eller Chung, som hon numera kallas. Fin och, framför allt, väldigt duktig tjej.

Och det var väl den återresan det. Kanske kommer fler framöver. Om ni vill. Vill ni?

God natt.