just embrace it

Lite halvgammal bild (en månad), men den duger.

Klockan är kvart över sprickan i glaset, halvt förbannad, snart slår den. Jag sitter vaken, i soffan hemma hos Challe-Balle, och kan inte riktigt somna alls. Jag har svårt att omfamna det faktum att jag ska vara med på tv om några dagar (eller är med på tv i nästan varje reklam-paus på Kanal5 numera) och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mej till detta.

Tidigare trodde jag att jag skulle tycka att det skule vara skitkul att vara med på tv. Nu? Not so sure... Hur kommer de klippa? Ingen aning. I programmen hittills har de ju klippt som riktiga f**tor, rent ut sagt. Så visst ligger jag risigt till, även fast jag inte gjort något som någon normal människa skulle skämmas för. Vi får hålla ut till på tisdag och se, helt enkelt. Men sömnproblemen lär fortsätta tills dess.

Jag kan väl avsluta med att tala om för er att de 78-79 kilona jag var uppe och nosade på för ett kort tag sedan - is no more! När jag vägde mej i kväll, för första gången på ett par veckor, så vägde jag 74,7 kg. Det är vad jag kallar "underbart". Äntligen är jag på väg dit där jag hör hemma. Äntligen.

Vi hörs i morgon! Puss.