måndag 8 mars 2010

även de största ska dö någon gång


Nummer 14. Legenden. En riktig Frölunda-själ. Ronald "Sura-Pelle" Pettersson dog i lördags, 74 år gammal.

När jag såg pappas statusrad på facebook, så kopplade jag först inte. Jag kunde inte ta in det. Att Sura, som jag stod och skojade med i baren på Scandinavium så sent som i slutet på november, inte är med oss längre. Han, som alltid varit så skojfrisk och levnadsglad. Ung i sinnet. Hur kan han vara död? Nej, det går inte att förstå.

Jag är naturligtvis för ung för att ha sett honom spela, men jag hann träffa Sura-Pelle många, många gånger i samband med Frölundas matcher på Scandinavium och även i Oldtimers-sammanhang med pappa och jag fick lära känna en människa, inte bara en hockeyspelare. Ronald var alltid lika go och kramade mej alltid hjärtligt när vi sågs. Han pratade med mej och om mej, på ett sätt som visade att han var genuint intresserad av hur det gick för mej i handbollen och övriga livet. En beundransvärd och fin människa, helt enkelt. En människa som brydde sej om andra.

När jag ser bilderna på honom, så ser jag bara all glädje han ständigt delade med sej av och min förhoppning är att han hamnat bland alla de andra stora hjältar som lämnat oss och att han är redo att hoppa in på den evligt blanka isen där uppe nånstans och ge allt han har, precis som han gjorde under sin för korta tid här på jorden. Men det känns inte rätt. Det känns långt ifrån rätt. Han borde haft lång tid kvar.

Med 252 matcher för Tre Kronor och 99 mål i samma lag, så är han en av de största vi någonsin haft, även om de flesta i min ålder är för unga för att minnas honom. SM-guld för Södertälje och Frölunda, samt VM-guld och förbundskaptensjobb för såväl Sverige och Norge är lite av vad han hann med under några fina år i mitten på vårt förra decennium.

På tisdag hoppas jag att alla som kan sluter upp i Scandinavium, för att hylla Sura-Pelle innan matchstart mot Timrå. Han är värd det. Han är värd allt det och lite till.


Jag gråter för dej, Sura, och jag gråter för de som finns kvar och som kommer sakna dej på ett större sätt än jag. Du kommer alltid vara odödlig för mej. Vila lugnt.

2 kommentarer:

pappa sa...

Min Ängel! Fint skrivet! Älskar dig! Din pappa!

Mamma sa...

Det skär i hjärtat. Svårt att ta in... Fint skrivet gumman.