Jag känner mej som norra Europas sämsta människa. Utan tvekan. Samtidigt som jag känner mej rakryggad och ärlig. Jobbig kombination, men den går, tro mej. Det här är något jag aldrig mer vill utsätta mej själv eller någon annan för. Jag vill aldrig mer vara på denna sidan. Jag står hellre utan valmöjligheter, utan chans och med bara en väg att gå, än där jag stod i dag. En av de absolut jobbigaste stunderna i hela mitt liv.
Tur att jag har mamma, som mötte upp mej och tog med mej för att köpa hårfärg och sen vidare till en grekisk restaurang där jag fick häva i mej en kopiös mängd med musslor i en limespetsad soppa. Ett glas vitt till det och jag kände mej, om inte som en ny människa, så åtminstone som en bättre version av den trasiga människa jag var en stund tidigare. Och nu ska vi färga håret på varandra och jag, jag ska klippa mej. Gah!
Det var jobbigt. Det är jobbigt. Men det kommer bli bättre. Kram.
2 kommentarer:
Vad är det nu då pompis?
Men, ja.. Kanske inte ska skriva mer än det jag redan skrivit. Men det är aldrig roligt att göra någon ledsen, om man säger så.
Skicka en kommentar