man måste ju skydda sej

I dag är en jävligt bra dag, ska ni veta. Jag fick för bara några sekunder sen ett besked som fick mej att hoppa högt av glädje och dessförinnan har jag varit på Backaplan och hämtat ut något som ska skänka mej glädje redan i kväll. Nämligen det här;

http://www.litetskydd.com/?? Haha. Nåja, bara det funkar så är jag glad.

Så i kväll ska jag alltså få träna handboll igen för första gången (igen) på flera veckor. Jag kommer ju vara trött som en tjockis av stora mått redan efter uppvärmningen, men förhoppningsvis kan adrenalinet och viljan få mej att springa igenom hela passet ändå. Jävlariminlillalåda, vad roligt det ska bli.

I övrigt försov jag ju mej lite i dag. Normalt att vakna halv tolv och inte ens ha märkt att klockan ringt. Jag somnade strax efter tolv i natt, så jag hade alltså sovit, i runda slängar, elva timmar. Positivt. Så jag fick lov att lämna lägenheten utan smink i dag igen. Två gånger på två dagar. Det är väl ungefär så många gånger som jag sammanlagt lämnat hemmet utan smink på de senaste tio åren.
När jag var på väg hem från Backaplan hoppade min lillebror på bussen vid Vasaplatsen. Jag vände mej om och tittade på honom och vinkade för att han skulle komma fram. Han reagerade först inte, men såg sen förvånad ut och kom fram. "Jag undrade först vem fan det var som glodde på mej, jag såg inte att det var du." Ifall ni undrar varför jag inte går ut utan smink, liksom...

Nu - operation "Packa upp väskorna från Stockholms-trippen". För det hade jag visst inte gjort än, nä.