game on

Runt klockan tio i morse vaknade jag... till fågelkvitter. Jag undrade om jag drömde, om jag hade hamnat i Thailand, om det helt plötsligt var sommar igen, eller i alla fall vår. Men det var inte så. Det var väl bara nån fågel som inte fattat att vi är i helvetet. Och att helvetet frusit till is.

Snön är så mysig. När man är inomhus. Inte när man är ute. Inte när alla bussar och spårvagnar är sena. Inte när spårvagnar står här och var längs med spåren som tomma skal, utrymda eftersom de inte fungerar längre. Inte när en tågresa som normalt ska ta knappa tre timmar tar sex timmar. Inte när tåg med fina personer på är så sena att man inte ens hinner ses innan man måste åka till samlingen. Inte då. Nej, inte alls då.

Men, så här är det. GLVP. Gilla läget, var positiv. För i kväll är det match och det är den matchen som ska ha allt fokus nu. Det där fina får jag ta senare. Så från och med nu är det gameday only. Focus, focus, focus. Sävehof alltså. Inte längre oslagbara. Vi ska ge allt. Allt.

Och så här fint är det i dag. Inga konstigheter. Ehh.