En röd bil av det utrotningshotade märket Saab färdas på motorvägen någonstans i närheten av Alingsås. Tre medlemmar ur en splittrad familj sitter däri - två kvinnor och en man. Mannen och den ena kvinnan är föräldrar till den andra kvinnan. Mannen kör.
Det är mörkt ute, för klockan är bara knappt tjugo i åtta på morgonen och vi är mitt i den mörkaste tiden på året, det är bara den nionde januari än så länge. Men det hjälper litegranna att det är snö ute, för det gör att det blir lite ljusare. "Det är så fint med all snö" säger dottern. "Det är inte så fint när man ska köra" säger pappan. "Eller fint är det ju, men inte så roligt" fortsätter han, innan han säger "Vad gör alla bilar ute? Kan de inte vara hemma och sova?".
Mamman är den som får sitta i baksätet, för hon är kortast. Hon klagar över att hon inte hör vad de i framsätet säger och ber dem sänka, alternativt stänga av, musiken. Pappan går henne tillmötes och sen blir det helt tyst i bilen, för de hade ändå pratat klart.
När klockan blir prick tjugo i åtta så börjar det ljusna lite i horisonten och pappan undrar vad som händer. "Vad är det som händer, snöar det eller?" "Alingsås ligger där framme" säger dottern. "Ja, det kan väl inte snöa när det är så här kallt. Eller kan, kan det väl, men det är ju inte så vanligt" svarar pappan. Förmodligen är det nog bara så att solen har vaknat och tycker att det är dags att kliva upp och värma folket.
Dottern är glad över att hennes föräldrar är snälla nog att åka med henne i dag, för hon har en jobbig uppgift framför sej. Hon är rädd att de inte vet hur mycket hon uppskattar att de ställer upp så mycket för henne och hon skäms väldigt ibland. Hon vet inte riktigt hur hon ska visa för dem att hon verkligen är tacksam, men hon hoppas att det märks av den ovanliga tystnad de möts av. Dottern har nämligen alltid svar på tal annars, men är väldigt ödmjuk och tillmötesgående nu.
Hon vet inte, hon är inte säker alls. Men hon hoppas att det märks.
"Ni ska se om en stund, när solen går upp. Då blir det tre grader kallare." säger pappan. "Jaså? Varför blir det så?" undrar dottern. "Ja du, bra fråga." säger pappan och suckar "Gud..." åt bilen framför som kör långsamt nog att till och med den försiktiga pappan ska reagera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar