Ja, det är ju alltså så här nu då va, att mitt ben inte mår så värst bra. Ni fattade det i går, tror jag. Min stressfraktur, snackar vi nu alltså. Det kändes ju megabra första veckorna, kände ingenting i benet, men så för en vecka sen kom det smygande och jävlariminlillalåda, vad det eskalerade fort. Nu har jag tyvärr ondare än jag haft någon gång tidigare.
Så. Nu väntar jag på röntgen, som jag förhoppningsvis kan få redan i veckan, och sen får vi se vad som sker. Ni förstår nog att jag känner mej rätt misslyckad och att jag inte är så munter för tillfället. Men jag kanske kan vänta med gråtattacken tills vi har ett klart besked? Mm, jag kan nog det. Och så får jag köra hårt som fan på gymmet och motionscykeln under tiden.
Tills vidare kan vi väl roa oss med att läsa ett sms från min lillebror;
"Är på väg hem. Lägg papper på toaringen, sjung nationalsången och hälsa vår fürher, här ska det pissas!"
Ok.
tisdag 12 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Detta rör mig till tårar. Min mormor brukade skicka sådana sms.
Hoppas hoppas HOPPAS att ditt ben blir bra igen. Det förtjänar du! Kramis och hälsa din galna bror att jag skrattade ganska gott åt det sms:et
/Pelly
Björn - På något sätt har jag lite svårt att tro dej.
Pelly - Jag hoppas också det. Tack söta. Ska hälsa Jakobovic. Kram!
Skicka en kommentar