Om ni minns det så var jag ju iväg först till Stockholm och sen Göteborg i helgen som gick och för att ta mej dit åkte jag naturligtvis tåg. På tågen finns SJ's egna tidning - Kupé - och i den var det en intervju med Andreas. Jag har alltid gillat Andreas, men efter den här intervjun...
Jag blev helt betagen. Jag typ älskar honom. (Förra veckan älskade jag Martin Stenmarck, men det var då det.). Han är så jädrans snygg, speciellt när han skrattar.
Jag pratade med mamma om det här och sa "Åhh, jag bara måste få honom, jag vet bara inte hur jag ska träffa honom? Hur? Hur!!?" (Ja, precis på samma sätt som jag sa om Hugh Grant när jag var yngre.).
Mammas svar? "Öhh. Sök till Idol, kanske?".
Ja, just det ja.
Men i alla fall. Andreas. Om du läser det här, så är följande meddelande till dej;
"Singel, 24 år (ahh, lammkött?), lång och rätt snygg om jag får säga det själv, kan ärligt talat ge upp mina klackar om du tycker att det är jobbigt att jag är för lång (fast det tror jag inte, du verkar så självsäker). Jag tror att jag har humor, men det vete 17 egentligen, det kanske bara är jag själv som tycker det. Jag älskar så klart musik och jag kan sjunga litegranna, men inte lika bra som du. Kanske kan vi ändå spela in en duett ihop? Du har väl lite kontakter, kan jag tänka mej.
Äh, riktigt svårt att försöka beskriva mej i text så här. Jag är bättre live. Skriv en kommentar eller släng iväg ett mail så styr vi upp nåt."
Håll tummarna nu, gott folk. Kan behövas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar