the answers to everything you ever wanted to know

Häromdagen, när min blogg inte funkade så värstans bra, så utlyste jag ju en liten frågestund. Som vanligt var uppslutningen usel, men här kommer i alla fall svaren!

Sune...the girl; Du är fast på en öde ö och du har med dig EN person, vem?

Svar; Jag skulle utan tvekan ta med mej mamma. Min mamma är min bästa vän och utöver det är hon den människa i världen som vet mest. Kanske inte mest om något, men hon vet mycket om det mesta. Hon är otroligt bra att ha, helt enkelt. I synnerhet på en öde ö.

Sune igen;  Om du nu skulle kunna spela handboll igen men är tvungen att byta färger på era matchtröjor, vilka två färger skulle du då föredra att det var på dom? :)

Svar; Haha, nu har jag ju typ spelat i alla tröjfärger som finns. Men jag tycker grönt och svart är jädrigt fresh faktiskt, dvs Önnereds färger. Sen är vita tröjor jäkligt cleant också.


AbsolutJohan; Är du längre än jag är bred Maria eller är jag bredare än du är lång?

Svar; Mycket befogad fråga. Jag hoppas att jag är längre än du är bred, annars har jag inte mycket att komma med. Jag hoppas.

 Anonym; Varför lämnade du Västerås?

Svar; Ja, jag antar att det är dags att svara på den frågan nu. Redan efter förra säsongen kände jag att jag ville lämna IVH, för att jag och min tränare inte kom överens. Och då menar jag inte på ett personligt plan, utan handbollsmässigt. Jag tyckte inte att jag fick den speltid jag förtjänade, helt enkelt. Jag blev lovad en ändring och jag stannade kvar.
Redan på försäsongen, på en turnering på Åland, märkte jag dock att någon förändring inte alls var på g. Jag blev dåligt behandlad av min tränare, vilket bekräftades av vår ass-tränare när vi var tillbaka i Västerås. Ett möte genomfördes och jag sa att om det hände igen, så skulle jag dra hem. 
Något ingen av de inblandade sa sej vilja.
I november hade vi match borta mot Lugi och jag åkte naturligtvis med, trots att jag var skadad och inte skulle spela. Åtta-nio timmar i buss - enkel resa. För att jag ville stötta mitt lag. Vi hade en väldigt tunn trupp då och det medförde att det fanns tre lediga platser på bänken. För mej var det självklart att jag skulle sitta med på bänken under matchen, men min tränare meddelade mej att jag skulle se matchen från läktaren. Bänken var till för "laget". Ett lag jag tydligen inte var en del av, kände jag då.
Jag uttryckte mitt missnöje på bloggen och efter ett möte med tränarna, där jag stod på mej, ändrade de sej tvärt och ville visst ha med mej på bänken. När jag sen efter matchen fick ytterligare skit, obefogad sådan, så bestämde jag mej för att det fick räcka.

Det är svårt att återge allt, det skulle ta för lång tid. Men jag ville lösa ett problem som min tränare inte erkände fanns, trots att de flesta omkring såg det. De som höll med mej och som stöttade mej där uppe vågade dock inte stå fast vid det när det blåste och det får stå för dem. Jag är stolt över mitt beslut och är glad att jag är hemma igen.

Hoppas att du är nöjd med mitt svar.

Anonym; Vad tar du i bänkpress?

Svar; Haha, det är inte imponerande, men jag sa ju att jag skulle svara på allt. 47,5 kg. Mäktigt.

Anonym; Har du legat med Johan?

Svar; Ja, men hallå? Det är ju bara att läsa här. Klart jag har. Förmodligen.