Lila-gult hav.
7:ans spårvagn på Vasaplatsen.
Vad som kan bli min nya adress.
Allén.
En vit duva.
En kvinna med röda byxor på en cykel i Allén.
Tre sötnosar som spelade och sjöng Håkan Hellström-liknande sånger. Jättefint.
En fiskmås.
fredag 23 april 2010
torsdag 22 april 2010
bilder från en promenad, 22/4-10
Det här trädet tror på sommaren.
Någons lyktstolpe.
Ottos tavlor.
Blått.
Gult.
En dröm.
Klockrent ställe. Arresten.
Här kommer jag bara visa bilder i fortsättningen. Min ordinarie blogg hittar ni på http://metrobloggen.se/somenoppenblogg
måndag 19 april 2010
jag har flyttat
Så här är det.
Om ni är här för första gången i dag, så föreslår jag att ni scrollar ner lite och läser de inlägg jag skrivit i dag innan ni läser klart här. Ni vill ju inte missa nåt, liksom. Men sen kan ni klicka här. Då kommer ni tillbaka till min gamla blogg på metrobloggen. Det är där jag kommer blogga i fortsättningen, nämligen.
Ja. Det är fulare där. Men det är mindre ensamt. Här är det som om jag står mitt ute på savannen. Inte en levande själ finns i närheten. Inte ens giraffer och sånt där. Men på metrobloggen, där är det som vårt gamla radhus på Runslingan, i Torslanda. Dörrarna står öppna och man kan hälsa på hos varandra när man vill. Man behöver inte ringa först. Det är ett grannskap. Här bor man på landet. Och jag vill inte bo på landet, jag vill ha spontana besök från folk som bara råkar trilla in. Så blir det på metrobloggen. Inte här.
Det kanske inte är definitivt och kanske inte för all framtid, men just nu är det stället jag vill "bo" på. Några av er kanske tycker det är dumt, men flera av er vet jag blir glada. Det är ju mycket lättare att kommentera där. Och när ni kommenterar så blir ju jag glad. Fin cirkel, det där.
Vi ses! På metrobloggen. Puss!
Om ni är här för första gången i dag, så föreslår jag att ni scrollar ner lite och läser de inlägg jag skrivit i dag innan ni läser klart här. Ni vill ju inte missa nåt, liksom. Men sen kan ni klicka här. Då kommer ni tillbaka till min gamla blogg på metrobloggen. Det är där jag kommer blogga i fortsättningen, nämligen.
Ja. Det är fulare där. Men det är mindre ensamt. Här är det som om jag står mitt ute på savannen. Inte en levande själ finns i närheten. Inte ens giraffer och sånt där. Men på metrobloggen, där är det som vårt gamla radhus på Runslingan, i Torslanda. Dörrarna står öppna och man kan hälsa på hos varandra när man vill. Man behöver inte ringa först. Det är ett grannskap. Här bor man på landet. Och jag vill inte bo på landet, jag vill ha spontana besök från folk som bara råkar trilla in. Så blir det på metrobloggen. Inte här.
Det kanske inte är definitivt och kanske inte för all framtid, men just nu är det stället jag vill "bo" på. Några av er kanske tycker det är dumt, men flera av er vet jag blir glada. Det är ju mycket lättare att kommentera där. Och när ni kommenterar så blir ju jag glad. Fin cirkel, det där.
Vi ses! På metrobloggen. Puss!
jag vill inte se arg ut för jag är inte arg
Jag har ett problem. Ett problem som gör att jag kommer åldras i förtid. Ni förstår... På balkongen, där jag sitter, där är det sol. När det är sol använder jag, till följd av mina ögons absoluta nolltolerans mot ljus, solglasögon. Alltid. Men pga det ljus som solen ger så blir det svårt att se något på dataskärmen, i synnerhet med solglasögon på. Då ser jag, rätt och slätt, ingenting. Så. Jag sitter här utan solglasögon. Och vad gör man när det är för ljust? Man kisar, helt riktigt. Och då. Då får man två stycken arga rynkor mellan ögonbrynen. Likt de ni kan beskåda nedan.
Jag har försökt platta till rynkorna nu, genom att klappa dem, men de vägrar låta sej charmas. Vad gör jag? Det är ett sånt jävla dilemma. Och nej. Att lämna datorn inomhus och helt enkelt bara njuta av solen är inte ett alternativt. Jag är ju gravt databeroende, för bövelen.
jag vill måla en tavla
Jag sitter på balkongen och tittar in genom den halvöppna balkongdörren. Jag ser igenom vardagsrummet och bort och igenom köket. Ut genom köksfönstret. Det jag ser där vill jag måla av. Det är ingenting speciellt. Lite träd och grenar, lite gräs. Något barn som går förbi då och då. Något barn som gungar. Men det är fint och jag önskar att jag kunde måla av det. Men jag kan inte måla. Så det blir ingen tavla.
fail
1.Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom dina mottagna meddelanden.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Saknar dig med. Puss
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Svimma låter sådär. :-S
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Du är underbar och har inget att skämmas för.
4. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Hahaha tack men jag tänkte typ lång mörk å vältränad typ...
5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Om du är nervös så gör det mig ännu mer nyfiken.
6. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Japp, ja har köpt en snöskoter.
7. Vad vill du höra mest av allt?
Du kan ringa när du vill, glöm inte det :)
8. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Usch kan inte sluta sakna dig.
9. Din romantiska replik?
Vad ville fröken Broström mig i natt? :)
10. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Faan, såg nu att ja hade ju fått ett MMS av dig förut idag.
Jaha? Det här var ju fan inte kul alls. Dags att rensa sms i min inkorg, för det är var ju rent av sövande.
when the lights go ON
Den 24:e april. Det är på lördag. Då smäller det.
Jag vet inte om ni missat det, men jag har ju nyligen varit med i årets pinsammaste tv-program, Dating in the Dark. På tisdag sänds sista avsnittet och då är vi sammanlagt 48 personer som medverkat i programmet. Så. På lördag. Då är det dags för reunionfest, i Stockholm. Exakt precis alla kommer inte kunna komma, men runt 40 personer blir vi i alla fall som först ska träffas i hotellbaren på Anglais, dit även Kanal 5 kommer och filmar (grattis....), och sen bege oss till Undici för käk och krök.
Vissa deltagare har redan träffats flera gånger efter inspelningarna, jag har till exempel träffat de flesta från Göteborg, samt Herr Tilly från Malmö. Men annars blir det första gången folk träffas och sanna mina ord - det kommer spåra fullständigt. Det lär nog hånglas hej vilt bland diverse deltagare som fattat tycke för varandra allt eftersom att avsnitten visats.
Även om vi inte träffats innan, så är det som om vi känner varandra. Vi har sedan första programmet haft en privat grupp på facebook där vi snackat och lagt upp bilder m.m. Det är en samling riktigt sköna människor och ytterst få är såna som de framställts i tv. Jag tycker att det är alldeles fantastiskt att vi är så många olika typer av människor som förenats i den här upplevelsen. Det är så mycket större än själva programmet.
Snopp-Tomas är ett bra exempel på deltagare som satsade mer på att göra bra tv än på att hitta kärleken. Han kommer liva upp stämningen rejält.
Isabelle från mitt avsnitt ska jag bo hos. Vi är två helt olika personer, det märks om inte annat på våra bloggar, men hon är en söt och go tjej som gör mej glad.
Beata från förra veckans program har jag kommit ganska nära. En fantastiskt fin tjej som jag tror att jag kommer hålla kontakten med länge.
Herman - the one and only - var vi hemma och festade hos förra lördagen. Han är precis lika speedad och rolig i verkligheten som på tv.
Sen kommer så klart Nick, Jenny och Tilly också.
Och jag får träffa Rickard för första gången sedan jag var och hälsade på honom i Örebro i februari. Men den här gången blir det inga pussar.
Så på lördag. Då tänds ljuset. Och det kommer smälla ordentligt. Är ni nyfikna får ni hålla utkik på kanal5.se under lördag kväll och söndag.
"han är ju inte bög eller nåt, han är ju bara så jävla galen"
Sitter och tjötar lite med lillebror på facebook-chatten. Följande skrivs;
Det, mina vänner, är vardagshumor. Är ni några som inte förstår kanske? Kolla här;
Jag vet inte hur många gånger jag sett den här nu, men jag tröttnar aldrig.
Jag vet inte hur många gånger jag sett den här nu, men jag tröttnar aldrig.
himlen
Man skulle kunna säga att jag vaknade upp i himlen. För så vackert är det här. Stukaturerna i taket, de gamla möblerna, spegeln med guldram. Och så femte våningen med stora fönster och solen som dansar rakt in. Det ljuset jag möttes av när jag öppnade ögonen gjorde det nästan omöjligt att inte vilja vakna.
Nästan omöjligt.
Jag vill ju alltid sova lite till. Alltid. Men nu måste jag kliva upp, för klockan tio kommer det någon hem till oss och ska kolla kranen i köket. Den läcker. Så nu är det bara för mej att hoppa i gårdagens kläder och ta bussen hem. Och denna gången ska jag betala.
Moi önskar toi en sketansbra dag. Laterooo!
Nästan omöjligt.
Jag vill ju alltid sova lite till. Alltid. Men nu måste jag kliva upp, för klockan tio kommer det någon hem till oss och ska kolla kranen i köket. Den läcker. Så nu är det bara för mej att hoppa i gårdagens kläder och ta bussen hem. Och denna gången ska jag betala.
Moi önskar toi en sketansbra dag. Laterooo!
sex år igen
Erase and rewind. Skriv, sudda, skriv, sudda. Två steg fram, ett bak. Ibland tvärtom.
Alla sover, utom jag och tvn. Katterna sover och liknar gosedjur mer än nånsin. En känsla finns där. En oro. Som om jag inte får vara i fred. Jag försöker värja mej, men den står där ändå och nyper mej i örat och ibland i kinden. Jag blir less och börjar vifta med armarna, men ingenting hjälper. En känsla, en oro, den går ju inte att ta på. Den finns, men ändå inte och frustrationen växer.
Borde lära mej hur jag blockerar den när jag ändå inte kan göra något åt den. Hur gör man något åt något klockan ett på natten? Jag vill att den sover åtminstone till morgondagen, annars blir natten lång för en som tänker mer än vad som är bra för en människa. En som jag. Känslan och tanken kommer fräta inom mej och bringa drömmar av det mindre trevliga slaget. Jag slipper helst. Spyr ur mej detta och hoppas det räcker.
Men om det inte räcker då? Ska jag ligga här då, utan tillflykt? Utan räddning? Ja, jag får väl göra det, vad har jag för val? Svaret är inget. Jag har inget val. Men jag vet att bara jag härdar ut till i morgon så blir det bättre. Då kan jag göra allting bättre. Men även fast måndagen ju är här nu, så är det fortfarande söndag. Det har det varit hela dagen, men jag har inte märkt det förrän nu. Söndag - vilodagen. Söndag - ångestdagen. Söndag - helvetet.
Jag tänker på pengar, på mamma, på pappa, på jobb, på kärlek, på sanning, på lögner, på vikthets, på vänner, på sprit och jag tänker på dej. Jag tänker på dej så att det värker i mina knän. Du har beslagtagit en stor del av min kropp och du bad inte ens om lov först.
En kavalkad av meningsfulla och meningslösa ord i en salig röra. Från en tuff, men skadad tjej i sen sexårings prinsessrum där stjärnorna lyser i taket. I ett palats. I en dröm. Om man ändå vore sex år igen.
en redig käftsmäll
Nej, det blev aldrig något Park Lane i afton. Alla är för trötta och vi blev kvar hemma istället. Hos Sara & co alltså. Jag är fortfarande kvar och ska slagga i lilla Tindras säng i natt. Dock inte med Tindra, det hoppas jag att ni förstår.
I dag hände förresten någonting väldigt dumt och tråkigt. 19-bussen som går från oss ner till stan, ja, den besöks sällan av några kontrollanter. Trots det brukar jag skicka sms-biljett, för jag är liiivrädd för kontrollanter. I dag skickade jag ingen. I dag besöktes bussjäveln av kontrollantjävlar och jag fick en bot på... wait for it... 1.200 spänn. Ett tusen två hundra kronor. Hur gillar ni den käftsmällen? Jävla anus, så kände jag. Det kan liksom inte bara få vara så att livet, mitt liv, kan få vara felfritt ett tag. Nej då. In med kontrollanthelvetena och sprid lite skit, så att Maria inte tror att livet är enkelt nu helt plötsligt. Troligt att jag skulle tro det, liksom.
Det hugget i magen, när man ser kontrollanterna och vet "Nu är det kört". Det hugget.
I dag hände förresten någonting väldigt dumt och tråkigt. 19-bussen som går från oss ner till stan, ja, den besöks sällan av några kontrollanter. Trots det brukar jag skicka sms-biljett, för jag är liiivrädd för kontrollanter. I dag skickade jag ingen. I dag besöktes bussjäveln av kontrollantjävlar och jag fick en bot på... wait for it... 1.200 spänn. Ett tusen två hundra kronor. Hur gillar ni den käftsmällen? Jävla anus, så kände jag. Det kan liksom inte bara få vara så att livet, mitt liv, kan få vara felfritt ett tag. Nej då. In med kontrollanthelvetena och sprid lite skit, så att Maria inte tror att livet är enkelt nu helt plötsligt. Troligt att jag skulle tro det, liksom.
Det hugget i magen, när man ser kontrollanterna och vet "Nu är det kört". Det hugget.
söndag 18 april 2010
nu kommer kärleken!
I dag har vi varit (och är fortfarande) hos rara, underbara Sara (lillebrors tjej) som fyller 18 år i dag. Hon och hennes familj bor i den mest gudomliga av lägenheter. En åttarummare mitt i Vasastan. Takvåning. En inredning som inte är av denna värld. Och vilket sällskap sen! Och maten. Maaaateeeen! Jag har käkat 17 kycklingspett, till exempel. Jag mår lite illa nu, bör sägas. Eller stryk "lite". Ersätt det med "jävligt".
Gårkvällen blev en stor succé. En succé som toppades med lite uppstötningar i toaletten runt ett eller nåt. Lyckat. Men det var ett jäkla tag sen det hände senast, så det är väl bara att ta det. Acceptera och gå vidare, liksom. I kväll ska vi förresten till Spritluckan för att se på modevisning. Kan bli sköj.
Men nu kan jag inte sitta här. Jag har ju massa härliga människor att umgås med. Bl.a. lilla Tindra, sex år, som kallar mej Ekorren. Jag har visst ekorrtänder. Tack gumman.
Gårkvällen blev en stor succé. En succé som toppades med lite uppstötningar i toaletten runt ett eller nåt. Lyckat. Men det var ett jäkla tag sen det hände senast, så det är väl bara att ta det. Acceptera och gå vidare, liksom. I kväll ska vi förresten till Spritluckan för att se på modevisning. Kan bli sköj.
Men nu kan jag inte sitta här. Jag har ju massa härliga människor att umgås med. Bl.a. lilla Tindra, sex år, som kallar mej Ekorren. Jag har visst ekorrtänder. Tack gumman.
bakis
Det känns som att mina ben håller på och trillar av.
Nä. Jag måste somna om. Damien Rice hjälper till.
Pyss. (Tyck synd om mej.)
Nä. Jag måste somna om. Damien Rice hjälper till.
Pyss. (Tyck synd om mej.)
lördag 17 april 2010
en liten ballerina
Som sagt. Livet är nu. Och nu ska jag hem till min käre gamle vän Daniel, som har fest eftersom han nyss fyllt 25. Jag har haft väldiga problem med att hitta något att ha på mej. Det som började med jeans, vit skjorta och kritstrecksrandig kavaj slutade med porrig ballerinaklänning. Problemet är att eftersom jag losat massa vikt sedan jag hade klänningen senast (nyårsafton) så sitter den knappt uppe. Jag måste ha två bhar på mej för att den inte ska trilla ner. Detta kan sluta illa...
Ballerinaknut på huvudet och halsband från Tiffany.
Jag får vara beredd med händerna och dra upp klänningen om faran är framme.
Sen bör jag nog undvika att luta mej framåt.
Nu är jag färdig för fest!
livet är nu
Ord som motiverar, får mej att känna, tänka efter. Ser inom mej alla de känslor jag haft i alla tider, men som vilar nu. För att jag vill, för att jag trivs med det. De är inte undertryckta. De kommer nog tillbaka när jag känner för det. När jag behöver dem. Nu är det mer fladdrande känslor i starka färger som är där. Ni vet ju att jag gillar färger? Rosa är bäst, men alla funkar.
Jag ser skrattande elefanter och skojande älgar, för det är så jag tänker nu. Lekfullt och lätt. Inte så krångligt allting. Man behöver inte alltid tänka på pensionen, inte ens på vuxenlivet. Ibland kan man bara fortsätta vara barn, för att man vill det, lite till. Skratta så ofta det går och inte så mycket tänka på Pampers och Volvo.
Jag vill ju allt det där, men det är inte så bråttom längre. Inte så påträngande nära i min hjärna att det pulserar så att jag knappt ens kan prata när jag behöver. Slappna av, luta dej tillbaka, så känner jag. Och där fanns tryggheten. Med tryggheten kom utstrålningen och där nånstans är jag nu. Där trivs jag nu. Alla leenden som lämnar min kropp är på riktigt, för det är så jag är nu. Leende. Som ett stort, rött, saftigt äpple. Jättestort. Så känner jag mej.
Av alla dessa ord förstår ni kanske hälften, men det viktiga är att jag förstår. Jag åker inte offside nåt mer, jag är på rätt sida. Jag vet, för första gången i mitt liv, vad det är jag håller på med. Jag vet. Vad jag håller på med. Det känns tryggt.
Jag ser skrattande elefanter och skojande älgar, för det är så jag tänker nu. Lekfullt och lätt. Inte så krångligt allting. Man behöver inte alltid tänka på pensionen, inte ens på vuxenlivet. Ibland kan man bara fortsätta vara barn, för att man vill det, lite till. Skratta så ofta det går och inte så mycket tänka på Pampers och Volvo.
Jag vill ju allt det där, men det är inte så bråttom längre. Inte så påträngande nära i min hjärna att det pulserar så att jag knappt ens kan prata när jag behöver. Slappna av, luta dej tillbaka, så känner jag. Och där fanns tryggheten. Med tryggheten kom utstrålningen och där nånstans är jag nu. Där trivs jag nu. Alla leenden som lämnar min kropp är på riktigt, för det är så jag är nu. Leende. Som ett stort, rött, saftigt äpple. Jättestort. Så känner jag mej.
Av alla dessa ord förstår ni kanske hälften, men det viktiga är att jag förstår. Jag åker inte offside nåt mer, jag är på rätt sida. Jag vet, för första gången i mitt liv, vad det är jag håller på med. Jag vet. Vad jag håller på med. Det känns tryggt.
sportlördag
Nu är klockan lite över fyra. På Kanal 5 visas SM-final 2 mellan HV71 och Djurgården. Hockey, för er som legat under en sten i hela ert liv. På SVT1 visas SM-semifinal 3 mellan Skövde och Eslöv. Damhandboll.
Jag ska titta på handboll. Vad ska ni titta på? Ute kan man ju ändå inte vara.
en bra människa skrev det här och då slog han huvudet på spiken tycker jag
Vi vänder lätt på det och tror att vi förlorar med sanningen,
man blir rädd och vilsen när det egentligen är tvärtom.
wanna tell you just how good it feels when you look at me like that
Behöver jag tala om för er att jag mår bra nu för tiden? Knappast, va? Och vet ni vad det bästa är? Att jag mår bra av mej själv, inte någon annan. De gångerna i mitt liv då jag varit riktigt lycklig tidigare så har jag varit det för att jag varit lyckligt kär. Men jag har aldrig varit lycklig på egen hand. Inte förrän nu. Det känns så jävla bra.
Jag skrev något på min första blogg, den 21:e maj 2006.
Jag måste lära mej att bero på mej själv och inte på andra. Annars kommer jag aldrig bli en hel människa... Det bara är så.
Jag tror att jag är där nu. Det tog nästan 21 år innan jag insåg det och det tog ytterligare nästan fyra år att verkliggöra det.
Och nu trillar allting på plats.
saker jag gillar
Det har varit en ganska så jättebra kväll. Ingen alkohol, ingen fest. Bara chai latte och hallonpaj med vaniljsås (eller var det vaniljsås med hallonpaj?). Och lite extra trevligt sällskap till det. Jag röstar för fler såna här kvällar.
God natt på er, allihop! Vi hörs i morgon. Eller ses i alla fall.
Jag gillar er, det vet ni va?
fredag 16 april 2010
saker jag tycker är roliga 2
Hej alla (ingen, eftersom alla har ett liv och inte sitter framför datorn halv tio en fredagkväll, men hej när ni kommer tillbaka då)!
Jag sitter här och är lite rastlös. Ska strax ner till stan, men väntar på ett samtal på den jag ska träffa. Och vad gör jag när jag har tråkigt? Jo, jag 1. sjunger karaoke på youtube eller 2. tar bilder på mej själv i webcamen. Den senare sysselsättningen gör att jag får ett hum om hur fan jag ser ut egentligen. Spegel är ett annat alternativ till detta.
Nu har jag alltså fått tiden att gå genom att träna inför Top Model cycle whatever's next där borta i USA. Låt oss se hur det gick.
"Om jag drar i min örsnibb blir jag säkert fin. Lite sne om inte annat." Klick!
"Så här ser jag nog ut när jag är så där klämkäck och go. Tror jag." Klick!
"Outfitbild! Ja! Bort med armarna! Inte vara i vägen!" Klick!
"Snyggbild, framåtlutad, kan det va nåt?" Klick!
"Nej, armarna var ju i vägen. Bort med dem. Posa! Handen på höften! Fierce!" Klick!
"Och så åt andra hållet! Fierce!" Klick!
"Halsbandet fastnar inte på bild när det rör sej, jag måste hålla fast det och strypa mej själv." Klick!
"En normal också. Normal facebild." Klick!
saker jag tycker är roliga
Att jag halvligger i soffan och lyssnar på Van Morrisons sköninglåt Brown Eyed Girl på Spotify, kommer på att det är Så ska det låta på tv nu, slår på ettan, ser Alexander Rybak stå där och hojta, slår på ljudet och hör....
...Van Morrisons Brown Eyed Girl!
Sånt! Tycker jag är roligt. Basånivet.
...Van Morrisons Brown Eyed Girl!
Sånt! Tycker jag är roligt. Basånivet.
den som frågar får veta
Förra veckan fick jag massa roliga frågor från någon som var anonym. Frågorna och svaren från den gången hittar ni här. Nu har jag fått massa nya frågor från någon som heter/kallar sej Nellie och jag ska naturligtvis svara även på dem. Det här är ju jätteskoj, gott folk! Ni får lära känna er mer och jag får känna mej jätteviktig i mitt lilla huvud. Skoj!
Här kommer frågorna. Och svaren;
Måste först skriva att jag tyckte om dig i dating in the dark. Du är sjukt fin både till utseendet och sättet. Våga inte tro annat!
Jag har lite frågor till dig.
1: Du skrev på den förra anonymas fråga att den första du var kär i, inte ville ha något förhållande just då. Har han ett nu, eller ska du försöka få ett förhållande med honom till slut? Tänkte på att du skrev Mr Big. Mr Big ska ju vara en återkommande kärlekssaga.
Svar; Han har ett förhållande nu, så även om jag skulle vilja något med honom så skulle jag aldrig säga det till honom. Jag vill inte förstöra för någon annan. Men han finns i mitt bakhuvud och någonting säger mej att jag finns i hans. Men ja, som sagt. Jag kommer inte agera på det och det är heller ingenting som hänger över mej. Jag gillar honom, that's all.
2: Du tycks känna mer kärlek till din mor, än till din far. Någon särskild anledning?
Svar; Oj, det var verkligen en rak fråga. Jag känner inte mer kärlek till min mamma än till min pappa, men vi har helt olika relationer. Jag och mamma är varandras bästa vänner och vi kan göra precis vad som helst tillsammans. Pappa och jag har mer en far-dotter-relation, men vi kan fortfarande gå ut och festa ihop. Jag har en mycket bra och avslappnad relation till båda mina föräldrar och det är jag grymt glad över. Jag hoppas och tror inte att pappa är avundsjuk på mej om mamma.
3: Kan du vara kompis med killar du är intresserad av? Om ja, hur?
Svar; Jag inte bara kan, jag är expert på det. Jag har varit kompistjejen i hela mitt liv, vare sej jag velat eller inte. Jag ser på det som så att jag inte vill sluta umgås med någon bara för att han kanske inte känner samma sak, jag kan ju fortfarande tycka om honom. Till slut försvinner ju kärleks-känslorna. Eller så utvecklas hans känslor. Jag har varit med om båda. Men visst är det jobbigt när man är hemligt kär i en kompis och han är kär i någon annan. Då tar jag ett steg tillbaka.
4: Om du nu är kompis med killar du är intresserade av, vet de om det?
Svar; Just nu umgås jag inte med någon kille som jag är intresserad av på något annat sätt än som en vän.
5: Vad är det du älskar hos dig själv. Utseendemässigt, personlighet, egenskap och andra småsaker.
Svar; Hade du frågat detta för ett halvår sedan hade jag inte svarat någonting. Nu kan jag säga att jag älskar mina nya, smalare ben. Jag älskar mina ögon och mitt hår. Sen älskar jag att jag vågar visa känslor, att jag 99,9% av tiden är fullständigt mej själv och vågar stå för vad jag tycker, även om jag vet att jag kommer få skit för det efteråt. Jag älskar att jag skrattar mycket och att jag vågar tro på kärleken. Jag älskar att jag är rädd, men att jag vågar göra saker ändå. Det och mycket mer.
6: Vad har du för fobier?
Svar; Jag är pinsamt rädd för getingar, ormar och pirater. Getingar efter att ha trampat i ett jordgetingbo när jag var liten och till en följd av det blivit stucken över hela kroppen, bl.a. på läppen. Då var jag inte vacker. När det kommer till ormar kan jag inte ens tänka på ormar utan att lyfta upp fötterna från golvet. Ruskigt vidrigt. Usch. Pirater. Haha. Ja, de lär jag ju aldrig behöva stöta på, men skulle jag göra det skulle jag förmodligen hellre ta livet av mej än att bli tillfångatagen. Pirater har ingenting att förlora, såna människor är farliga.
7: Vilka personer fångar ditt intresse som vänkrets?
Svar; Jag vet inte riktigt om jag förstår frågan rätt, men jag antar att du menar vilken typ av personer jag gärna umgås med? I så fall är det ändå svårt att svara på den. Jag gillar inte att sätta folk i fack och jag har vänner ur alla kategorier människor. Men de som jag har allra närmst bör inte ha problem med öppna kort och ärlighet och ska kunna bjuda på sej själva och inte vara så up tight. Glada människor med mycket humor.
8: Vad för typer av folk stör du dig på. Nämn några exempel.
Svar; Jag har i allmänhet svårt för falska, egoistiska och snåla människor. Falska människor genomskådar jag på två sekunder och även om jag kan härda ut och vara vän med dem ändå, så kommer jag aldrig lita på dem. Annars stör jag väl mej på folk som inte har självdistans, som inte tycker att man kan skämta om saker bara för att just de kanske har problem med det. Man kan skämta om nästan precis allt, vid rätt tid och plats, förstås. PK-människor som jämt letar fel överallt för att ha något att gnälla på stör jag mej också något brutalt på. Gnällande människor över huvud taget, faktiskt. Haha.
9: Vad använder du för schampo, balsam?
Svar; Det är lite olika. Vanligtvis använder jag Head & Shoulders, eftersom jag har problem med mjäll emellanåt, men just nu använder jag TRESemmé. Det funkar skitbra, faktiskt.
10: Nämn en tjejkompis eller en tjej överhuvudtaget som du avundas?
Svar; Det finns många. Jag har en kompis i Stockholm, Vickan, som jag spelade handboll med för några år sedan. Hon är perfekt i mina ögon. Fantastisk personlighet och ett fördelaktigt yttre. Även fast jag vet att även hon har problem önskar jag ibland att jag var hon. Om jag ska välja någon känd så säger jag Heidi Klum. Hon verkar inte ha några problem över huvud taget. Hennes man, hennes barn, hennes kropp - allt är perfekt. Så vitt jag vet.
11: Hur är ditt morgonhumör?
Svar; Fullständigt uselt. Haha. Fråga min mamma. Får jag inte kill på armarna är jag tjurigare än tjurigast. Skulle vilja tro att jag blivit bättre med åren, men det vete tusan om det är sant. Jag känner typ för att dö vissa morgnar när jag måste gå upp tidigt.
12: Om du fick välja vilket etnisk bakgrund som helst, vilket hade du föredragit att vara själv? Förutom det du redan är. Motivera varför.
Svar; Vilken rolig fråga. =) Min första tanke var latino av något slag, men sen ändrade jag mej till ryska. Några av världens vackraste kvinnor är ryska.
13: Så du gillar filosofi? Kan du mycket om olika filosofer?
Svar; Njaa, jag kan inte påstå att jag gillar filosofi. Men jag gillar att filosofera. Det är två olika ting, enligt mej. Om sakämnet filosofi kan jag ytterst lite.
Nu kan vissa frågor tänkas vara alltför personliga. Men svara så gott du kan och om du vill förstås.
//Nellie som såg dig på Dating in the dark.
Kram
Tack för grymma frågor, Nellie. Jätteroligt att svara på dem. Om någon annan har en eller hundra frågor är ni alltid välkomna att ställa dem. Ha nu en hejdundrandes trevlig kväll. Allihop!
Här kommer frågorna. Och svaren;
Måste först skriva att jag tyckte om dig i dating in the dark. Du är sjukt fin både till utseendet och sättet. Våga inte tro annat!
Jag har lite frågor till dig.
1: Du skrev på den förra anonymas fråga att den första du var kär i, inte ville ha något förhållande just då. Har han ett nu, eller ska du försöka få ett förhållande med honom till slut? Tänkte på att du skrev Mr Big. Mr Big ska ju vara en återkommande kärlekssaga.
Svar; Han har ett förhållande nu, så även om jag skulle vilja något med honom så skulle jag aldrig säga det till honom. Jag vill inte förstöra för någon annan. Men han finns i mitt bakhuvud och någonting säger mej att jag finns i hans. Men ja, som sagt. Jag kommer inte agera på det och det är heller ingenting som hänger över mej. Jag gillar honom, that's all.
2: Du tycks känna mer kärlek till din mor, än till din far. Någon särskild anledning?
Svar; Oj, det var verkligen en rak fråga. Jag känner inte mer kärlek till min mamma än till min pappa, men vi har helt olika relationer. Jag och mamma är varandras bästa vänner och vi kan göra precis vad som helst tillsammans. Pappa och jag har mer en far-dotter-relation, men vi kan fortfarande gå ut och festa ihop. Jag har en mycket bra och avslappnad relation till båda mina föräldrar och det är jag grymt glad över. Jag hoppas och tror inte att pappa är avundsjuk på mej om mamma.
3: Kan du vara kompis med killar du är intresserad av? Om ja, hur?
Svar; Jag inte bara kan, jag är expert på det. Jag har varit kompistjejen i hela mitt liv, vare sej jag velat eller inte. Jag ser på det som så att jag inte vill sluta umgås med någon bara för att han kanske inte känner samma sak, jag kan ju fortfarande tycka om honom. Till slut försvinner ju kärleks-känslorna. Eller så utvecklas hans känslor. Jag har varit med om båda. Men visst är det jobbigt när man är hemligt kär i en kompis och han är kär i någon annan. Då tar jag ett steg tillbaka.
4: Om du nu är kompis med killar du är intresserade av, vet de om det?
Svar; Just nu umgås jag inte med någon kille som jag är intresserad av på något annat sätt än som en vän.
5: Vad är det du älskar hos dig själv. Utseendemässigt, personlighet, egenskap och andra småsaker.
Svar; Hade du frågat detta för ett halvår sedan hade jag inte svarat någonting. Nu kan jag säga att jag älskar mina nya, smalare ben. Jag älskar mina ögon och mitt hår. Sen älskar jag att jag vågar visa känslor, att jag 99,9% av tiden är fullständigt mej själv och vågar stå för vad jag tycker, även om jag vet att jag kommer få skit för det efteråt. Jag älskar att jag skrattar mycket och att jag vågar tro på kärleken. Jag älskar att jag är rädd, men att jag vågar göra saker ändå. Det och mycket mer.
6: Vad har du för fobier?
Svar; Jag är pinsamt rädd för getingar, ormar och pirater. Getingar efter att ha trampat i ett jordgetingbo när jag var liten och till en följd av det blivit stucken över hela kroppen, bl.a. på läppen. Då var jag inte vacker. När det kommer till ormar kan jag inte ens tänka på ormar utan att lyfta upp fötterna från golvet. Ruskigt vidrigt. Usch. Pirater. Haha. Ja, de lär jag ju aldrig behöva stöta på, men skulle jag göra det skulle jag förmodligen hellre ta livet av mej än att bli tillfångatagen. Pirater har ingenting att förlora, såna människor är farliga.
7: Vilka personer fångar ditt intresse som vänkrets?
Svar; Jag vet inte riktigt om jag förstår frågan rätt, men jag antar att du menar vilken typ av personer jag gärna umgås med? I så fall är det ändå svårt att svara på den. Jag gillar inte att sätta folk i fack och jag har vänner ur alla kategorier människor. Men de som jag har allra närmst bör inte ha problem med öppna kort och ärlighet och ska kunna bjuda på sej själva och inte vara så up tight. Glada människor med mycket humor.
8: Vad för typer av folk stör du dig på. Nämn några exempel.
Svar; Jag har i allmänhet svårt för falska, egoistiska och snåla människor. Falska människor genomskådar jag på två sekunder och även om jag kan härda ut och vara vän med dem ändå, så kommer jag aldrig lita på dem. Annars stör jag väl mej på folk som inte har självdistans, som inte tycker att man kan skämta om saker bara för att just de kanske har problem med det. Man kan skämta om nästan precis allt, vid rätt tid och plats, förstås. PK-människor som jämt letar fel överallt för att ha något att gnälla på stör jag mej också något brutalt på. Gnällande människor över huvud taget, faktiskt. Haha.
9: Vad använder du för schampo, balsam?
Svar; Det är lite olika. Vanligtvis använder jag Head & Shoulders, eftersom jag har problem med mjäll emellanåt, men just nu använder jag TRESemmé. Det funkar skitbra, faktiskt.
10: Nämn en tjejkompis eller en tjej överhuvudtaget som du avundas?
Svar; Det finns många. Jag har en kompis i Stockholm, Vickan, som jag spelade handboll med för några år sedan. Hon är perfekt i mina ögon. Fantastisk personlighet och ett fördelaktigt yttre. Även fast jag vet att även hon har problem önskar jag ibland att jag var hon. Om jag ska välja någon känd så säger jag Heidi Klum. Hon verkar inte ha några problem över huvud taget. Hennes man, hennes barn, hennes kropp - allt är perfekt. Så vitt jag vet.
11: Hur är ditt morgonhumör?
Svar; Fullständigt uselt. Haha. Fråga min mamma. Får jag inte kill på armarna är jag tjurigare än tjurigast. Skulle vilja tro att jag blivit bättre med åren, men det vete tusan om det är sant. Jag känner typ för att dö vissa morgnar när jag måste gå upp tidigt.
12: Om du fick välja vilket etnisk bakgrund som helst, vilket hade du föredragit att vara själv? Förutom det du redan är. Motivera varför.
Svar; Vilken rolig fråga. =) Min första tanke var latino av något slag, men sen ändrade jag mej till ryska. Några av världens vackraste kvinnor är ryska.
13: Så du gillar filosofi? Kan du mycket om olika filosofer?
Svar; Njaa, jag kan inte påstå att jag gillar filosofi. Men jag gillar att filosofera. Det är två olika ting, enligt mej. Om sakämnet filosofi kan jag ytterst lite.
Nu kan vissa frågor tänkas vara alltför personliga. Men svara så gott du kan och om du vill förstås.
//Nellie som såg dig på Dating in the dark.
Kram
Tack för grymma frågor, Nellie. Jätteroligt att svara på dem. Om någon annan har en eller hundra frågor är ni alltid välkomna att ställa dem. Ha nu en hejdundrandes trevlig kväll. Allihop!
skämmigheten i det
Jag kom nyss hem från staden, där jag uträttat ett ärende först, för att sen hänga med Camilla. Två gånger på en vecka. Nästan helt osant. Men det är sant! Och det är det som är så fantastiskt! (Haha.)
Vi satt i solen, i lä, för i vinden var det för kallt, och vi utförde den syssla vi älskar allra mest - titta på Andra Människor. Det vet ni väl, att det är väldigt roligt? Tycker i alla fall vi. Sen köpte Camilla ett par skor, sen åkte jag hem.
Så sitter jag här, på samma plats som vanligt, och ska ta dagens skörd av bloggbilder. Några blir fina, några blir fula och ytterst få når bloggen. På andra sidan bordet sitter lillebror och pratar i telefon med en kompis. "Nu sitter min syrra och tar kort på sej själv med sin webcam" säger han.
Den här bilden togs precis när jag hörde brorsan uttala meningen till sin kompis och det kan hända att det kändes ganska pinsamt. Faktiskt. För det är ju, i ärlighetens namn, inte särskilt tufft att sitta och posa och le och ha sej framför en webcam. Inte ensam och inte när någon ser på. Dvs aldrig tufft. Men utan bilder skulle ju den här bloggen bli ganska grå och eftersom min systemkamera fortfarande är hemma hos Emelie (efter två månaders lathet från min sida), så får vi nöja oss med webcam-bilder tills vidare.
Ok?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
