Ja, men förlååååt. Jag försvann visst i går. Camilla smsade mej under träningen och föreslog att jag skulle komma hem till henne efteråt och eftersom her wish is my command så blev det ju så. Väl hemma hos henne skrev vi kärleksbrev, tittade på bilder från Morbäck och kollade på Vinterspelen. Vi hade en väldigt bra kväll.
Träningen då? Nej. Den gick inte så bra. Nu står det utom tvivel att skyddet, the big ass skydd, inte fungerar för mej. Ett sånt grymt jävla bakslag, som ni nog förstår. Smärtan kom tillbaka redan förra veckan och släpper inte alls. Jag har bestämt mej för att köra säsongen ut, med skyddet då, och sen får vi väl se vad som sker.
I går fick jag i alla fall kliva av efter en dryg halvtimme och istället köra resterande timme på gymmet. Nej, usch, vad jag hatar skador...
Jag minns inte längre hur det känns att kliva in på en handbollsplan och bara köra. Bara köra, utan smärta. Jag minns inte. Det är sorgligt.
onsdag 10 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
TACK SÅ JÄTTEMYCKET :) Blev tacksam för svar. Jag ska verkligen ta till mig det du har skrivit. Men nu när jag läser det här inlägget undrar jag, är det ditt knä du skriver om? Har du fortfarande en fruktansvärd smärta ca 3 år efter operationen?
Kram.
Ingen orsak, jag är bara ledsen att mitt svar dröjde så himla länge.
Nej, detta inlägget handlar inte om mitt knä. Jag har en ny skada nu, en stressfraktur i höger smalben. =/ Men visst har jag ont i knät ganska ofta, det får man oftast räkna med efter en korsbandsskada, det blir aldrig 110% återställt.
Kram!
Skicka en kommentar