en lång natts färd mot dag - hypotetiskt sett

Ord med vingar. De flyger ut och landar inte ens, de bara svävar här ovanför mina axlar och de skimrar lite också.
Det är mörkt i rummet, men det ljusa som finns är ändå så ljust. Det är som om det mörker som var så kompakt förut inte orkar längre, för ljuset börjar ta över. En lång bit kvar, kanske 15-85 nu. Men det är på väg nu, ljuset.

En glädje finns i allt, även det sorgliga och hatiska. När man ler så känns hela livet lite lättare. Leenden kan få någon annan att ändra på hela sin dag. Och få tindrande ögon, istället för svarta eller i alla fall gråa.

Det finns mer färg och mer ljus, fler vindar, fast av den mjukare sorten. Fortfarande snö, men mildare, inte lika kallt. En halsduk som går nästan ända upp till ögonbrynen och en mössa som sitter bättre än vanligt. Bakom halsduken blir det fuktigt av andetagen och det gömmer sej ett leende där. Men ingen ser, för det är så hemligt än.

Tacksamhet för chansen, chanserna. Glädje över öppenheten, viljan.

Och ingen förstår nånting. Eller så förstår alla allting. Inte vet jag.