bosse här!

Ni förstår, att det är en "sån där" dag i dag. Ni kanske tror att jag menar att det är en dålig dag, men det menar jag defintivt inte. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag menar, men jag kände verkligen för att skriva att det är en "sån där" dag i dag. Och nu är det så.

Jag har nyss trillat in hos Måns-Mannen igen. Han är fortfarande i E-tuna och bara Gud (och kanske apg29) vet när tågen bestämmer sej för att föra min vän tillbaka till mej igen. Tills vidare sitter jag är i soffan och tittar på OS-hockey (Finland-Tyskland) och lyssnar på mej själv när jag sjunger på youtube. Egot bara växer.

Jag kan väl passa på att skriva, om det nu undgått någon, att Johan är ett för jädra trevligt sällskap. Jag grät kanske tre eller fyra tårar i går, när vi lyssnade på en fin låt, men i övrigt var det gapskratt - rakt över disk. Typ. Johan är 13 år äldre än mej (förlåt, Johan, men det är faktiskt sant), men vad fan gör det? Visst att jag är barnslig och således blir ännu mer yngre (kan man skriva så?), men Johan är ju också barnslig. Jättebarnslig! Så vi har ju barnsligt kul ihop. Och det blir ju bara ännu skojsigare av att låtsas att man går bakom ryggen på AnnaPannaStekteFläsk. Humor.

I vilket fall som helst, så tänkte jag ju skriva om anledningen till att jag faktiskt är i Västerås för tillfället. Det är ju så att i dag klockan 14:noll noll skulle vi, alltså Önnered, ha spelat match mot IVH, här i Vässan alltså. Jag skulle inte varit med även om jag inte varit skadad, för det ingick i dealen när jag gick till Önnered, att jag inte fick lov att spela matchen mot IVH. Men jag åkte hit för att se matchen, så klart, och samtidigt hälsa på de fina hjärtanen jag har kvar här i Gurkstan.

Men så blev matchen inställd. Vädret ringde. Snön svarade. Så matchen sköts upp. Ända till i morgon. Perfa, om ni frågar mej. Då åker jag ju med mina tjejer tillbaka till Götlaborg. Så nu vet ni det.

(Åt nyss en Big Tasty Bacon-meny på Donken. Är hungrig nu.)