Självmålsmåndag (rip off, I know)

Ok, jag vet inte varför jag skriver en jäkla massa inlägg om fotboll nu för tiden. Jag tycker ju inte att det är särskilt kul. Inte alls. Men när man umgås med mamma och Challe så blir det lätt en fotbollsmatch eller två. Och i går såg vi naturligtvis Självmålet i matchen Bolton-Blackburn.

I tidningarna framställs backen som syndaren. "Se hur han lurar sin egen målvakt" och dylika rubriker finns att läsa.

Min undran... Är det bara jag och mamma som tycker att alltihop är målvaktens fel? Målvakten borde definitivt ha stannat i målet, han ser ju att backen kommer hinna upp bollen. Och att han skriker på backen, ja, det ser man ju på repriserna. Men ärligt... Ljudnivån på en Premier League-match är knappast i nivå med sorlet på en tunnelbanevagn tio över två en tisdageftermiddag. Den är något högre.

Nej. Nu lynchar vi målvakten istället. På tre. Ett, två, tre!

(Och precis innan publicering av detta inlägg kollade jag förstås in upphovsmännen till Självmålsmåndags blogg för att se om de också skrivit om detta. Naturligtvis hade de det. Och de håller av allt att döma med mej och mamma. Bra. Då vet jag att vi hade rätt. Och Aftonbladet! Sluta snooooo.)