No fun at all

Åh, vad jag längtar tills skiten vänder. Dvs, när man inte känner sej så hungrig och trött, utan mer frisk och pigg. Som det är nu är jag ju en zombie med stort Z. Sanslöst.
Snart ska jag hinka i mej en shake och sen ska jag och Camilla, som sagt, åka till morsans jobb och simma och gymma. Duttigt. La dock märke till att jag i mina fem väskor jag hade med mej ner för en vecka sen inte packade ett enda par träningsbyxor. Begåvat. Får leta fram nåt i morsans lådor.

Vad gör ni då? Har ni tappat talförmågan? Är ingenting jag säger eller skriver intressant längre? Ha?