Känns det så?

Vi tränade bra i dag, morsan och jag. Vi började med 25 minuter var på cykeln (mamma) och crosstrainern (jag) och sen blev det lite ben för mej till en början. Det har varit magert med det sedan beskedet om stressfrakturen kom för sex veckor sedan. Det kändes bra, men det vete tusan om jag kommer vidhålla det i morgon. Känner på mej att Träningsvärken kommer ringa kring nio-snåret och se till att jag går upp och tvättar.
Sen körde jag lite frivändningar, vilket jag inte heller gjort på många veckor nu. Verkar dock inte ha tappat så mycket. På bänkpress har jag tydligen inte tappat något alls, men det har jag ju i alla fall kört litegrann. Provade att maxa i dag och låg på samma som efter sommaren, 47,5 kg. Inte så bra, men inte värdelöst heller.

Det känns bra att jag gymmar nu, fastän jag inte "måste". Jag trodde inte det om mej själv. Jag trodde att jag skulle slappa till mej som fan den dagen jag la av med handbollen. Nu har jag ju inte lagt av, men ni förstår vad jag menar. Trots att jag festat lite mer än vanligt och hunnit med massvis med vänner och familj, så tar jag mej ändå tid att träna. Det känns som att jag har karaktär, trots allt. Känns det så? Ja, det känns så.

Silent Library på femman nu. Jag garvar ihjäl mej.