Jag - förlossningsläkaren

Hahaha. Jag håller på och dör av garv här borta. Jag kom nämligen just på vad jag drömde i natt.
En kompis till mej är gravid och ska föda i mitten av december, dvs väldigt snart. I drömmen åkte jag i samma bil som henne och jag skojade med henne lite. "Tänk, helt plötsligt ba 'splaaaff' så går vattnet, här i bilen liksom!". Jag var på väg till Stena Line, för jag skulle till Danmark (eller Tyskland), vart hon skulle har jag ingen aning om.

Helt plötsligt händer just det. Vattnet går. Och sen går allting väldigt fort. Hon har inga värkar eller nånting, men bebisen kommer. Den kommer! Ut alltså. Den kommer ut! Jag, som är självlärd förlossningsläkare efter diverse filmer och dokumentärer, försöker att hålla in ungen med en hand för att den inte skulle komma rakt ner på bilgolvet, utan vi ville ha tillgång till alla teknologi och shit som finns på sjukhuset, som ju fanns alldeles runt hörnet. (Vi befann oss på Älvsborgsbron när bebisen började titta ut.)

Så jag sitter där, i baksätet, och håller bebisen inne med ena handen och klappar min kompis i pannan med den andra. Bebisen kom dessutom ut med en arm ihop med huvudet och jag tänkte att det kanske var lite farligt eller så, så jag sa åt min kompis att "Krysta inte! FÖR GUDS SKULL, krysta inte!!!".

Väl framme vid sjukhuset så bar jag ut min kompis i mina armar. In på sjukhuset, hysterisk ena sekunden, kolugn i nästa. Ingen verkade bry dej. INGEN brydde sej om en gravid kvinna med en bebis halvt hängandes utanför. Jag sprang tillbaka till receptionen där Serenas mamma från Gossip Girl stod och hon sa att "Herregud, du kan väl inte bara springa in här hursomhelst, du måste ju anmäla dej först.". Jag höll på att koka över och slängde upp min kompis på disken och skrek "Men hon föder ju i vilken jävla sekund som helst!". Hon tittar på min kompis, himlar med ögonen, drar ut ungen och klipper navelsträngen. "Så... Det var det det.".

"Klarar du dej nu?" frågade jag min kompis, varpå hon nickade glatt. Jag var ju tvungen att skynda mej till Stena Line. Men bilen jag hade åkt med var borta och däri låg alla mina grejer, inklusive mobiltelefon. Nånstans i allt letande tog drömmen slut och först nu, när jag såg en gravid kvinna på nätet kom jag ihåg hela denna fullt normala dröm. För den är väl det? Fullt normal?