söndag 28 februari 2010

en lördag i februari plus lite av en söndag

Ha! Nu är filmen klar. Men inte hockeyn, för det blev förlängning. Vilket innebär att jag fått se filmen plus att jag får se avgörandet. Hur gytt är inte det då? Välplanerat, liksom. Mamma, däremot, hon har somnat för längesen. Lite pill i håret på henne så är hon så gott som död.

Jag har ju inte talat om det för er, men gårdagen spenderades i Vänersborg. Det var därför jag inte bloggade. Min kusin, som bor i London, hade flugit hit med sin familj, hem till mor och far (min morbror med fru), för att döpa sin son. Det var alltså dop som gällde. Dundergulligt, förstås. Superdupergulligt. Den biologiska klockan tickade vidunderligt högt, det var nästan pinsamt. Inte lika pinsamt som allt Jesus-snack i kyrkan, but still. Pinsamt.

I alla fall. Där var vi, alltså. Mat, barn, bebis, släkt, kramar, vin, Melodifestivalen, Anna Bergendahl, tårta, cider, mer kramar och mer bebis. En himla fin dag. Och när dagen var slut och det nästan var natt så åkte vi bilen hem till Göteborg igen. Och då åkte jag hem till Matilda-finingen. Och så gick vi ut. Och jag såg ut så här;


Nu ska jag titta på hockeyn. Och förresten så har jag namnsdag i dag. Jag och typ resten av världen.

lite så där ett, två, tre bara

Underbart, Johan Olsson! Fullkomligt underbart. Brons i femmilen, kanske hur bra som helst. Heja!

Jag och mamma trotsar årets hockeymatch, dvs OS-finalen mellan Kanada och USA, och tittar på Inside Man på trean istället. Helt sjukt, jag vet. Man kan tro att jag har feber eller nåt. Men det har jag inte. Jag orkar bara inte med verklighet nu. Fiction är bättre.

Förresten så vet jag förstås att livet inte är över för att man är 25. Men det lär ju vara bra om livet åtminstone har börjat vid det laget.

i don't wanna stay here, but i have nowhere else to go

I am a total wreck. Jag är så skadad, så fel, så tung, så i en obrytbar bubbla, att jag inte vet vad jag ska ta mej till. Det finns ingen väg ut längre, så känns det. Som att det är för sent för allting. Som att jag snart är 25 och har kommit precis ingenstans. Jag är skyldig så många så mycket, men det enda jag gör är att ta. Jag vill så gärna ge, men jag har ingenting att ge. Jag har min kärlek, men den vill ingen ha.

Min identitet är borta och jag måste hitta en ny. Det är lättare sagt än gjort, för det har ingenting med ett pass eller id-kort att göra. Jag vill inte vara avundsjuk längre, jag vill göra. Uppleva. Leda. Styra. Men det känns så otroligt långt bort att jag inte ens vet om det är möjligt att göra det till en verklighet. Är det möjligt?

Jag har nog aldrig känt mej så här hopplös tidigare. I hela mitt liv.

Det suger.

lördag 27 februari 2010

stora saker för mej

Jag försvann visst där ett tag, ja.

Befinner mej just i detta nu hos min kusin och hennes familj i deras underbara hus i Torslanda. Detta är ett av de ställen i världen där jag trivs allra bäst.
Vi har just sett filmen The Ugly Truth och jag fetdiggade den. Gerard Butler, liksom. GE MEJ! Sen att jag känner att jag bara vill ha en kille (nu!!!) som jag kan leka lite med, det är en helt annan grej. Såna där filmer är inte bra för mej...

Någonting som är fullständigt underbart är att mitt lag i dag spöade mitt gamla lag med 24-22. Helt fantastiskt! Är så stolt över mina lagkamrater. Jag visste att de skulle vinna. Wehoo!

Men nu. Nu ska jag nog gå och lägga mej i soffan och titta på Bröllopsfotografen med mitt kusinbarn och hennes kompis. Klockan är faktiskt fyra minuter över tolv, så det är snart läggdags. Fredagkväll. Jeezez.

Hur ska jag nånsin träffa en karl...

torsdag 25 februari 2010

ave maria

Minns ni när jag la upp en video på min gamla klasskamrat när hon sjöng och spelade en egenkomponerad låt? Jag tror nog att ni minns, även om inte en enda av er brydde sej om att säga hur fantastiskt grym hon är.

Anyhows.

Här har ni henne igen, med en Beyonce-låt. Ave Maria. Njut.


no snow, no show

Det har regnat snöbollar här hela dagen. Det går typ inte att komma utanför dörren.

Två frågor;

  1. Har folk verkligen jobbat i dag?
  2. Hur fan ska jag komma till träningen?

why do we do some things?

Jag sov till ett ungefär. Somnade vid tio. Så tre timmars sömn har jag lyckats trycka i mej. Min käre lillebror, däremot, han sover fortfarande. På soffan.

När jag kom in i vardagsrummet, eller till och med när jag låg kvar i sängen, hörde jag volymen från tvn. Först undrade jag om han spelade PS3, men jag insåg när jag kom in i vardagsrummet att han sov och att volymen kom från filmen Snatch. (Grym film, btw.)

Det var bara minuter kvar av filmen och jag tittade färdigt innan eftertexterna rullade och här! Här skulle en normal människa stänga av filmen. Slå på någon tv-kanal istället. Men inte jag. Nej, nej. Inte jag.

Istället har jag suttit här nu i snart en timme och lyssnat på den trudilutt som spelas till menyn på dvdn. En slinga på ca 30 sekunder som spelas om och om. Och om. Igen. Varför? För att min lillebror, han får typ andningsuppehåll när han sover och det låter fullständigt för jävligt. Jag får panik. Inte för att jag tror att han ska dö av andnöd utan för att jag tror att han ska dö av att hans syster (jag alltså) ska slå ihjäl honom för att hon (jag) inte står ut längre.

Trudilutten överröstar honom nästan. Nästan. Så jag står ut.

mitt i all misär

Ja, ni vet väl att ni kan följa min blogg via bloglovin'? Då missar ni aldrig några smaskiga hemligheter. Då missar ni aldrig några utskällningar, bekännelser, lackleggingsbilder, ironiska utspel, gapskratt, hån, hyllningar, ja, men fattar ni konceptet eller? Ni missar helt enkelt inte ett skit då.

Tror inte ni vill det nämligen.

Se så. Klicka här nedan nu. Bara gör det.

(Åhhh, snälla ni! Jag spelar bara tuff och självsäker, men jag är inte det egentligen! Egentligen är jag bara en osäker liten flicka som vill att ni ska läsa min blogg och det gör ni ju bäst om ni klickar på länken! Snällarååååå. Puss!)

Följ min blogg med bloglovin

det är ju så det är

Jag tycker att det är kul att Alfie (ja, Daniel Alfredsson i Tre Kronor, för er som inte vet) visar lite känslor i intervjun med Max Grindal här (och här) när Grindal frågar Alfie om det är ett fiasko, efter förlusten mot Slovakien i OS-kvarten, men

  1. De där känslorna kanske han och de övriga borde visat på plan istället och
  2. Det är ett fiasko.

utan överdrift - ett redigt jävla fiasko

Nej. Jag orkar inte med det här. Börjar grina nu.

Vilken jävla depp.

14 skott. Fyra mål. Var är guld-Henke när vi behöver honom? Han kanske bara kan klandras för ett av målen, men Henke är inte Henke om han inte tar sånt han inte borde.

Kul start på dagen. Jag går och lägger mej nu.

vakna med airam

JAG PALLAR INTE DET HÄR!!!

Fan, Sverige! Visa hjärta nu. Visa kämparglädje. Jävlar anamma. Kriga. Fighter spirit. Glöd. Svarta ögon. EXPLODERA!

Det finns inget som helst utrymme för lättnad, mättnad, duttande, ja, åka runt och fisa, helt enkelt. Det finns inte! Släpp alla hämningar och, fan, KÖR!


Vi ska vinna, vi vill och vi ska, vi ska vinna i daaaaaaaaaaaag! NU TAR VI DOM!

ryssland fick en lektion i rysk klapp-klapp-hockey - av kanada

Vilken jädra match!

Nu ska jag väl sova lite. Med betoning på lite. Uppstigning igen 05:55. Då ska Sverige krossa Slovakien. Måhända att vi inte har 4-1 efter första perioden, men vinna ska vi göra lik förbannat. Gaborik, vem är det?

Är det här förresten inte det löjligaste ni sett på väldigt länge? Jag skäms ögonen ur mej när jag läser det. En mamma... Herregud. Vad. Skämmigt.

Tjipp!

ironi och internet

Hey! I'm back! Internet och datorer samarbetar inte riktigt med mej för tillfället. Jobbigt att de tu typ är mitt liv.

Det har ju hänt lite grejer hos AbsolutJohan i dag. Tänk att det faktiskt fanns de som trodde att detta var på allvar. Man tycker ju att vissa grejer är så uppenbart ironiska att det inte borde finnas en människa i världen som går på det. Men, jodå. Tydligen. Väldigt underhållande!

I kväll har vi upplevt en magisk skidkväll. Sverige vann guld på herrstafetten, det kan ju inte en människa i detta avlånga land ha missat. Alla, ja, verkligen alla fyra gjorde det alldeles perfekt. Rickardsson på förstasträckan överraskade verkligen, Olsson imponerade åter igen. Södergren, åh älskade Södergren, han befäste skiten. Och Hellner. Hellner knäckte denna gången inte bara Northugs stav. Han knäckte hela Northug. (Mammas line.)

Anders Södergren har länge varit en favorit hos mej, men detta OS har han ju växt ut till något som inte är av denna värld. Han måste ju vara Sveriges, i särklass, mest sympatiske idrottare. Eller människa över huvud taget. Han är väldigt lätt att tycka om. Skulle vilja ge honom en jättekram, men hur fan skulle det gå till?

I brist på annat har jag installerat mitt gamla Rollercoaster Tycoon 3 på datorn. Haha. Skoja min doja, vad roligt det är. Är lite ringrostig för tillfället, men det tar sej nog efter hand. Tänkte egentligen spela Caesar III, men fodralet var tomt(!!!). Förmodar att det är Ivve som tjuvat skivan. Fyyyyy.

Jaha. Vad har ni gjort i dag då?

onsdag 24 februari 2010

Eftersom min blogg fått fullständig pippi och jag inte kan skriva någon annanstans än i rubrikfältet så kanske vi kan köra en sån häringa frågestund? Ni får alltså göra jobbet i dag, om det inte är för besvärligt. Fråga vad fasen som helst. Kör!

MIN BLOGG FUNKAR INTE!!! PANIKEN.

if only i was a man



Jag ska berätta en sak för er. En sak som är lite, lite pinsam. Eller, vad vet jag. Kanske ganska mycket pinsam till och med. Hursomhelst, så är det så att på nätterna, då är jag ju vaken. Eftersom jag gillar att sova på morgnarna, så blir det svårt att somna på nätterna. Ganska logiskt. Och på nätterna går det roligare tv-program än på dagarna, även när det inte är OS, jajamän.

Kom till sak nån jävla gång!

Ok. så här är det. Runt fem i halv två varje natt, dvs right about now, börjar Torchwood. Det är en manusmässigt rent usel serie. Skådespelarna är inte heller de bästa vi sett. Nej, egentligen är programmet en dålig kopia av Arkiv X. Handlar om utomjordingar, tidsmaskiner, övernaturlig shit helt enkelt.

Men det är lite som en bilolycka. Man får inte titta, man borde inte titta - men man gör det ändå.



John Barrowman som spelar Kapten Jack Harkness är ju fullkomligt gudomlig att vila ögat på och varje natt säger jag till mej själv att "Han är ju SÅ lik Agent Gibbs i Navy CIS, han MÅSTE vara hans son. MÅSTE.".

Det är han inte. Men titta bara!



Jag kan inte sluta titta på serien. Den är så oerhört fascinerande på något sätt. Hur normalt är det att huvudkaraktären i en serie är odödlig, råsnygg och dessutom superbög? I like it. Det är sexigt. Och, ja. Han är visst bög IRL också. Kul då. Helvete.

Slut erkännande. Nu återgår jag till tittandet. So long.

guys dressed like girls

Jag höll alldeles nyss på att trilla ur soffan när jag såg vad någon sökt på för att komma in på min blogg.

"killar i lackleggings"

Det är inget hittepå, true story! Jag kan bara inte printscreena det nu, för jag har mammas dator och internet (eftersom mitt internet cpat sej sedan i går).
Väldigt, väldigt underhållande. Ska se med lillebror om han har lust att ställa upp på några bilder. Om han nu får för sej att någonsin komma hem igen, dvs...

Min käre storebror och hans kära Ollie kom hit på middag förut och det gjorde att jag inte begav mej till vår match. Har hyfsat dåligt samvete för det vill jag lova, men just nu är mitt liv som det är och de få stunder jag kan få med familjen är ganska väldigt mycket värda.
 

Ja. Som ni kanske förstått vid det här laget, så är min säsong slut. Ingen mer handboll. Mitt ben läker ju inte och sista utvägen lär bli operation. Det suger, det suger, det suger. Alla dessa skador. De tar verkligen knäcken på mej. Och jag vill inte bli patetisk. Vill inte tramsa runt på nån seminivå. Jag vill kunna spela fullt ut. Så jag kastar in handduken för den här gången. Tungt, men nödvändigt.

Det får mej att gråta...

tisdag 23 februari 2010

en redig fläskfilé

Jaha. Nähä. Nu var det slut på tv-tittandet, för nu är husmor på väg hem.

Ut med fläskfilén ur kylen och börja strimla. Bara gör det. Okej.

woke up and wished that i was dead

Ligger och slötittar på Grey's Anatomy, repris, förstås. Det är det där avsnittet, ni vet, när Meredith har handen på en bomb. I en patients öppna bröst. Och hon måste hålla kvar, annars utlöses bomben. Och man vet ju att hon kommer överleva, delvis för att man redan sett avsnittet, men delvis för att serien ju inte vore någonting utan henne.

Och där, någonstans mitt i alltet, så kommer den där jättebraiga låten. Den är inte så jättekänd, men jag lyssnar på den varje dag. Och av någon konstig anledning har jag aldrig tipsat er om den. Den får bli dagens låt. The Weepies - World Spins Madly On.

it's not over, it never is

Någonting helt sanslöst håller på och hända och jag ska inte skriva om det närmare, det är helt enkelt inte värt det. Men jag kan skriva så mycket som att, ja, man tror man känner folk. Det gör man sällan, ska ni veta. När ni minst anar det får ni en kniv i ryggen och när ni tror att det är över? Då får ni en till.

Men det ska gudarna veta, att jag skulle kunna skriva långt om det här. Väldigt långt. Kanske gör jag det vid ett senare tillfälle, men inte nu. Hur mycket jag än vill. Nej, inte nu.

Jag skrek nyss, rakt ut. I förbannelse. Jag har gjort det någon gång förut i mitt liv, men kanske bara en eller två. Nu gjorde jag det. Det behövdes. Det behövs fortfarande.

Jag får skrika ut det på läktaren i kväll. Mitt fina lag möter Heid i ÖHK-Hallen 19:00. Jag tänkte att vi kanske skulle vinna då. Det blir bra.

always look your best?



Jag blir lite road när jag ser bilderna i artikeln om studenterna som räddades från livbåtar utanför Brasiliens kust efter att deras segelbåt förlist. Inte för att det på något sätt är roligt att de ju faktiskt kunde dött, nej, det är ju förstås jättehemskt. Utan för att det mer ser ut som, ja... Ett skepp kommer lastat. Med supermodeller.

De såg, med andra ord, inte så värst medtagna ut.

De två tjejerna i mitten. Står de och posar? På riktigt? Modebloggs-posar? Dagens outfit-posar? Gör de det? Jeezez.

hej hå, skynda på

Jag tycker det är fint att vakna av ett sms från en vän som vill bjuda en på lunch. Speciellt när livet i övrigt är lite tungt.

So that's what I'm doing. Lunching vid Saluhallen. Det enda han ville ha i utbyte var att jag hjulade på Avenyn. Det grejar vi!

So long, suckers...

att sova i ett badkar



Jag måste ju berätta det helt sinnessjuka som jag drömde förut när jag gjorde en Jakobovic och sov i badkare,t emellan mina två sjukhusbesök. Varför jag sov i badkaret? För att jag frös pattarna av mej, that's why. I alla fall...

Förutom att jag drömde att jag försov mej och missade återbesöket på sjukhuset, så drömde jag nämligen att jag var hos min vän Roland och att jag när jag var där upptäckte vissa "biverkningar" från det radioaktiva spårämne jag fått insprutat i kroppen. Biverkningar i form av att jag fick utslag och blåsor på hela överarmen. I form av... Wait for it! Kaffebönor. Kaffe. Bönor. Hudfärgade.

Mycket obehagligt, som ni nog förstår?

Efter ett kort tag började bönorna smälta och det fräste liksom till i huden. Kändes lite småjobbigt, kan jag ju tillägga. Lite som att jag kanske, kanske var lite nojjig över det här med att kanske vakna upp som Stålmannen. Eller Super Maria Bros. Vore kanske rätt coolt, iofs...

Men nä. Mest obehagligt.

Nu vet ni det!

måndag 22 februari 2010

i'm amazed

Ibland tror jag inte mina ögon. Det som hänt i dag är fullständigt osannolikt. Men mer om det senare.

Men Kalla och Haag tog ju medalj i alla fall! Silver. Inte guld, men silver. Det var gott nog, tycker jag. Riktigt gott.

Jag ska sätta mej och skriva ett brev nu, men jag återkommer efter det.

Pyss!

nuf said

Vissa grejer orkar inte ens jag kommentera.

Jag genomlider en halvt som halvt pissig dag. Mina ögon svider och kliar, mitt hår börjar i det närmaste likna dreads, jag är så trött att jag känner mej sjuk (men vet att jag inte är det) och Theodor Petersson trillade just omkull på sprint-stafetten. Ingen bra kväll alls. (Fast Kalla och Haag impade ju tjockt mycket.)

Lite så här känns det;

inte visste jag vad kärlek var förrän...



Alicia Keys - Empire State of Mind (Part II)

Seriöst, något av det bästa jag hört. Jag älskar den här låten med Jay-Z, men den här versionen är överlägsen och ger mej rysningar av välbehag i hela kroppen.

Hon är fantastisk, den där Alicia.

små problem och stora problem

Titta! Aj, aj, aj! Stackars lilla pysslingen. Tur man inte är rädd för sprutor.
Men. Vet ni vad jag är rädd för? Eller kanske inte rädd, men är allergisk mot? Det är jag mot att stå i 25 minuter i 300 minusgrader, ellervaddetnukanvara, och vänta på en buss som helst inte vill varken komma eller gå. Mina tår är seriöst blåa. Mina fingrar saknar känsel. Jag kunde inte ens slå portkoden när jag kom hem.

I övrigt går alla mina tankar just nu till min fantastiska farmor, som ligger på sjukhus igen. <3

Nu ska jag sova. Minst en timme.

tjernobyl är det nya svarta

Snart dags för isotopundersökning alltså. Radioaktivt strålämne, pang! Rakt in i kroppen med det bara! Sen får vi se precis hur många sprickor jag har i mitt ben egentligen.

Min gissning är sju.

Vad gissar ni på?

vad gör man inte för idrotten

Jädra sopa jag är då, som försover mej och missar första perioden av hockeyn. Men till min stora förtjusning ledde Sverige med 1-0 efter 20 minuter och nu är den målskörden fördubblad. Henke håller tätt i målet, trots just drygt tre minuter i numerärt underläge. Och nu, efter tre raka Tre Kronor-utvisningar, är det dags för kompensationsutvisning på Finland. Klagar inte.

Och USA piskade Kanada.

Jag är så trött att det enda som håller mej vaken är att jag fryser som om jag vore på expidition på Nordpolen. Inte skönt nånstans.

Snart är det periodpaus, då blir det frulle. Baj, baj, nederbörd.

Titta där! 3-0. Tackar, tackar!

grant my last request and just let me hold you, don't shrug your shoulders, lay down beside me


Jag kom innanför dörren ganska nyss. Eller för kanske 40 minuter sedan. Jag öppnade lite post, jag drack lite mjölk, slog på tvn, läste lite på Engla´s Showroom och kollade en video på facebook. Och där. Där sprack det. Där kom floden. Allt som hållits inom mej sedan i torsdags runt tolv... Det kom ut nu.

Men jag orkar inte gråta. Jag orkar verkligen inte. Jag tycker inte att det är skönt, bara jobbigt. Den här gången hjälper det inte alls, det känns inte bättre. Det blir inte bättre.

Mina fina, glittrande örhängen ligger på soffbordet här bredvid mej. De är verkligen fina och jag köpte dem av en särskild anledning, för att jag skulle vara fin för någon. Och jag var det. Jag var jättefin för någon, men det räckte inte. Det känns som ett mönster, ett mönster som går igen och igen och igen. Det räcker aldrig. Jag räcker aldrig.

Det är alltid något som fattas.

Jag önskar att jag inte behövde vara ensam nu...

söndag 21 februari 2010

för jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det till

Nej. Det var ju inte så smart. Men jag har aldrig påstått mej vara smart när det kommer till kärlek. Så, nej, det var inte smart slå på Spotify och lyssna på musik som innehåller rader som "so why do I try, I know I'm gonna fall down" och "To think I might not see those eyes makes it so hard not to cry and as we say our long goodbyes I nearly do" och "Förstör inga minnen, du vill inte se mej så här" och "För när man ser att det blöder, ja, det är först då det gör ont".

Inte smart alls. Det gör lite ont, nästan.

Men det ska gå över. Det kommer gå över. För jag är tuff. Inte alltid så stark, men tuff. Jag fixar't, som man säger.

det här med krav

Det är en intressant känsla jag har i kroppen nu. Det är nämligen så att vi stod bara still i Örebro i 30 minuter. Vanligtvis hade det känts länge, men i jämförelse så är ju 30 minuter rätt lugnt. I övrigt har vi rullat på bra, är strax i Laxå. Strax, brax, lax.
I alla fall.
Känslan jag har är stolthet. Jag känner mej stolt över SJ för att de gör sitt jobb. Att det går bra. Att de är duktiga, som ser till att vi rullar. Transporterar oss. Ja, gör sitt jobb, alltså.

Vi är 4,5 timme försenade.

Jag är stolt.

en fråga bara

Hittade du det du sökte?

jag längtar efter snön

16:09

Det är det klockslag då mitt tåg hem i dag skulle gå.

19:49

Det är det klockslag då tåget i verkligheten lämnade Västerås.

21:00

Det är det klockslag då vi får beskedet att vi blir stående i Örebro (av alla ställen, ödets fuckin' ironi) på obestämd tid eftersom de skottar bort snö i Hallsberg.

06:00

Det är det klockslag då jag ska vara klarvaken i morgon bitti för att se Sverige klämma finnar i OS-hockeyn.

08:15

Det är det klockslag då jag ska befinna mej på Sahlgrenskas Universitetssjukhus för att få ett radioaktivt spårämne insprutat i kroppen.

11:45

Det är det klockslag då jag igen ska befinna mej på SU. för att då göra en isotopundersökning på mitt ben. Det stressfrakturerade benet, alltså.

Jag undrar, jag. Om något av det där ska bli av. Med tanke på det här.

a song about mourning

Min gamla klasskamrat som jag satt och sjöng med varje dag efter skolan under hela mellanstadiet. Som jag spelade in mixtapes med, när vi sjöng Robyn-låtar. Som jag skrev egna låtar med.

I dag hittade jag henne på youtube. My Lord, hon är så duktig. Den här låten har hon dessutom skrivit själv. En oerhörd talang. Lyssna bara;

lördag 20 februari 2010

den här veckan kan stoppa upp sej själv i röven

Nä. Matchen inställd. Igen. Förstås. Snön, den vitförklädda skiten från helveteshimlen, ställer till det så pass att bussen inte kan rulla uppåt i landet och jag måste ta mej hem på egen hand i morgon. Lättare sagt än gjort då det typ inte går några tåg över huvud taget. Så förmodligen blir det Swebus för mej.

Tåg och bussar är inte det enda som krånglar nu. Även Spotify har drabbats av snökaoset och vägrar, bara vägrar(!!!), leverera musik till mina festlängtande öron. Istället får jag lyssna till Måns-Mannen när han pratar med sej själv samtidigt som han spelar Dragon Age på Playstation. Det är i och för sej underhållning som heter duga, det också. Plus moms, typ.

Nu är det Anja-dags. Men i dag kör hon nog ur. Skulle jag tro.

aa, just det. i dag ser jag ut så här

bosse här!

Ni förstår, att det är en "sån där" dag i dag. Ni kanske tror att jag menar att det är en dålig dag, men det menar jag defintivt inte. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag menar, men jag kände verkligen för att skriva att det är en "sån där" dag i dag. Och nu är det så.

Jag har nyss trillat in hos Måns-Mannen igen. Han är fortfarande i E-tuna och bara Gud (och kanske apg29) vet när tågen bestämmer sej för att föra min vän tillbaka till mej igen. Tills vidare sitter jag är i soffan och tittar på OS-hockey (Finland-Tyskland) och lyssnar på mej själv när jag sjunger på youtube. Egot bara växer.

Jag kan väl passa på att skriva, om det nu undgått någon, att Johan är ett för jädra trevligt sällskap. Jag grät kanske tre eller fyra tårar i går, när vi lyssnade på en fin låt, men i övrigt var det gapskratt - rakt över disk. Typ. Johan är 13 år äldre än mej (förlåt, Johan, men det är faktiskt sant), men vad fan gör det? Visst att jag är barnslig och således blir ännu mer yngre (kan man skriva så?), men Johan är ju också barnslig. Jättebarnslig! Så vi har ju barnsligt kul ihop. Och det blir ju bara ännu skojsigare av att låtsas att man går bakom ryggen på AnnaPannaStekteFläsk. Humor.

I vilket fall som helst, så tänkte jag ju skriva om anledningen till att jag faktiskt är i Västerås för tillfället. Det är ju så att i dag klockan 14:noll noll skulle vi, alltså Önnered, ha spelat match mot IVH, här i Vässan alltså. Jag skulle inte varit med även om jag inte varit skadad, för det ingick i dealen när jag gick till Önnered, att jag inte fick lov att spela matchen mot IVH. Men jag åkte hit för att se matchen, så klart, och samtidigt hälsa på de fina hjärtanen jag har kvar här i Gurkstan.

Men så blev matchen inställd. Vädret ringde. Snön svarade. Så matchen sköts upp. Ända till i morgon. Perfa, om ni frågar mej. Då åker jag ju med mina tjejer tillbaka till Götlaborg. Så nu vet ni det.

(Åt nyss en Big Tasty Bacon-meny på Donken. Är hungrig nu.)

you give me something... not

Seriöst, ni är fan sämst i Sverige.

Skäms!!!

with or without you



Jaaaa, vi skaaa gå och lägga oss. Det ska vi. Men vi fastnade lite vid youtube, om ni förstår varför? Om ni inte förstår varför så saknar ni öron. Tror inte att ni saknar öron.

God natt.

no matter how dumb you are - if you search enough, you will always find something

Hahahahahahaha...

Nånstans. Mittemellan skrattet. Hahaha. Ska jag hitta. Haha. Andetaget där jag kan.. Hahaha. Berätta för er om... haha. Den här dåren.

Hade jag varit nykter nog, välartikulerad nog, smart nog, okristlig nog, inspirerad nog, lång nog, pigg nog, lycklig nog, överfantastisk nog - då hade jag skrivit en lång krönika om denna uppenbart störda människa. Uppenbart. Störda. Människa. Ja, han är uppenbart störd.

Jag har ingenting emot troende människor. Eller, jo, nånting har jag nog emot dem, men inte officiellt. Men i alla fall. Jag har ingenting emot troende människor, men dessa fanatiska fullkomliga idioter - de har jag någonting emot. De som hyllar Carola när hon ger bort en parfym värd sex års skolgång och som säger att alla som svär åkallar djävulen. De. De har jag någonting emot.

Men. Jag är lite för full. Jag är för lång. Jag är inte tillräckligt smart. Jag är lite för ofantastisk. Jag svär lite för mycket. Jag tror inte på Jesus, inte på Gud, men lite på Buddha. Jag är inte GOD NOG helt enkelt. Så kanske har jag ingen talan.

Men, ni vet att, jag skiter i det? Jag känner AbsolutJohan, jag gillar Jonas Karlsson, jag tycker att Niklas Folkeson är snygg, jag tycker att Marie-Louise Broström är världens bästa mamma och jag tycker att Anders Bros Broström är världens skönaste pappa och Jakob och Steffe är två väldigt speciella bröder och Camilla och Jessica är två grymma vänner, min dator är den finaste som finns, min mobil likaså (även fast den är jättedålig) och jag kan egentligen få nästan vilken kille som helst om jag bara försöker, så jag kan väl få tycka vad jag vill om kristna människor som är dumma i huvudet?

Men jag tänker ju aldrig skriva långt om det. Aldrig en krönika.

För snygg för ett fuck

"Majoriteten av killar vill inte vara ihop med snygga tjejer. De vill SYNAS med snygga tjejer, men de vill inte vara IHOP med snygga tjejer".

Oj, nu gjorde Lettland 2-4.

/AbsolutJohan


- Posted using BlogPress from my iPhone

in the head of an ölburk

Vi tänkte köra en typ av "liveblogg" här nu. Den är totalt o-live, men blir säkert bra ändå. Ni kommer fatta konceptet så småningom.

Msn med Tyskungen

Roxette - The Look

Tyskungen vill komma från Stockholm till Vässan, men tvekar eftersom det inte finns nån sprit.

Roxette - How do you do

Tyskungen är en barnunge och går och lägger sej 01:20 på en fredagkväll. Skyller på gammal "sjukdom".

Gyllene Tider - Min tjej och jag

Johan ger mej tips om hur man länkar.

Tyskungen ändrar sej och vill kanske visst åka till Vässan.

Gyllene Tider - Går och Fiskar

Fattaru - Mina Hundar

Tyskungen "tar sitt förnuft tillfånga" och stannar hemma.

Johan visar upp nånting roligt på sin Ajfån.

Tyskungen meddelar att vore det inte för snöstormen ute så hade han åkt till Vässan. Bara för att jag är "så jävla snygg".

The Offspring - Pretty Fly For A White Guy

Jag föreslår att jag ska städa upp mitt inre med en handgranat.

Lighthouse - High

Jag börjar använda musplattan istället för musen och undrar vart musen tagit vägen.

Tjeckien-Lettland.

ALLA undrar varför just jag inte fått förfrågan om att vara med i Playboy. (Något jag naturligtvis skulle tacka nej till........)

DJ Bobo - Everbody

Tyskungen lusläser min blogg.

Jag får en liten kom-kom i byxan över hur bra Everybody är. (Hej pappa! Älskar dej ändå!)

2-0 till Tjeckien.

Taio Cruz- Break Your Heart (Hahahahaha. KAN. INTE. SLUTA. SKRATTA.)

Jag har bästa självförtroendet under hela 2010. Unstopable. Så kan man visst skriva.

Tyskungen får en liten knäck när han får veta hur lång jag är. (1,81)

3-0 till Tjeckien.

Born to be bad and bad to the bone.

Älg-öl! Kom alla tyskar!

R. Kelly - Ignition (Remix)

Fellows to the left, honeys on my right

"Varför köpte vi inte mer öl?" "Otrooooligt orutinerat." "Otrooooooooligt orutinerat!"

Skeelo - I Wish

"Jag är ju en kille med f***a liksom, vilken kille vill ha en sån?" (Förlåt igen, pappa, men det är sant...)

Wheatus- Teenage Dirtbag

Tyskungen kaxar upp sej och tror att han är Peter North.

Facerape på Johan.

Johan killar sej i skrevet med hårpillaren.

Johan går på toa. (WTF???)

Journey - Don't Stop Believing

Tove Styrke - Hot N' Cold

Jason Derürlo - Watcha Say

Tyskungen länkar till Johan, men inte till mej och jag funderar över hur jag fortast tar mej till Stockholm för att mörda nån. Via bil, tåg eller flyg? Eller genom att långfärda kontaker fixa en missil???

Johan drar värsta sköna gästinlägget på min blogg. THÄNK JO, loverboy!

Karl Wolf - Africa

REKLAM  PÅ SPOTIFY. JAG HATAR REKLAM PÅ SPOTIFY.

Outlandish - Feels Like Saving the World

Johan går på toa. IGEN.

Jag stoltar mej med att jag aldrig lämnat en kritisk kommentar utan länk till min blogg.

"Är det slut snart, det här inlägget, eller? Nää, det är inte tillräckligt långt..."

Jag ska få en komplimang...

"ojojoj vilka ögon du har"

MEN TACK!!! =)

"Maria Beiersdorf.. Ja varför inte..??"

Men ni ser. Varför ska man dumpa mej? Tvek på det ingripandet....

"Vill du skaffa katt med mej?" "I'm more of a dog person."

Outlandish - Rock All Day

"Har du sett A Night Att Roxbury?" "ÖHHHHH? Har jag sett A Night At Roxbury????"

Kanye West - All Falls Down

Haddaway - What is love

Tyskungen: "jaha, och varför blev du lämnad då?
 vad lider ditt ex av för allvarligt problem i huvudet, eller är han bara blind?"

Games People Play

Del två följer....

På med dumstrut och skäms!

Här skriver den vackra, roliga, humorfyllda, eminenta och alltigenom goda människan Maria en blogg.

En blogg som är bra mycket bättre än någon blogg ni någonsin läst (förutom min dårå) och lägger ner tid, känsla, hjärta och själ för att ni varje dag ska få läsa bra saker.

Vad gör ni gott folk? Ni kan inte ens kommentera hennes eminenta blogg?

Skäms och ställ er i skamvrån alla ni som läser här dagligen och inte kommenterar.

Skärpning!

Nu.

/AbsolutJohan
- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 19 februari 2010

konversation

Johan: "Är Marit Björgen snygg?".
Jag: "Jaa, hon är så där friluftssöt. Jag tycker det. Men tjejer och killar brukar ju tycka olika.".
Johan: "Men hon ser lite tjock ut."


- Posted using BlogPress from my iPhone

What friendster do

Blogging från en ajfån, sketcoolt. Sverige krossar Belarus, med eller utan Tommy Salo. Jag och Johan har det bra, rapar och så. Det räcker så.


- Posted using BlogPress from my iPhone

you have to follow through

Jag, gårdagens smink och mitt otvättade hår drar till Johan nu.
Vad ni ska göra har jag ingen aning om, men om ni får för tråkigt kan ni ju kika på den här;




Puss, hej!

wawawawaowsers!

Vad gör en vän när en vän är lite uppochnervänd, fast ändå glad, men inte jätteglad och behöver muntras upp?
En vän säger "shall we åka till hälla, hämta food p Ibbes o dra hit?". Översättning; "Ska vi åka till Hälla (och köpa öl), hämta mat (pizza) och dra hit (till honom och kolla på OS)".

Om vi ska? ATT vi ska.

Vännen? AbsolutJohan. Ni hittar honom här.

call up a boy that i used to know, fake love for an hour or so



John Mayer - Who says

Fan-freakin-tastic song. Om man säger så. Litegranna önskar jag att jag var en superstar som kunde göra lite hursomhelst med mina oräkneliga dollars just för tillfället. Men jag är ingen superstar som kommer undan med vadsomhelst och jag har definitivt inte oräkneliga dollars. Det är dumt.

Och nu är jag tjock också. Dumma, dumma Ballerina kladdkaka.

recept för att vända uppochner på ledsenheten

Ett paket Ballerina kladdkaka

+

Ett glas iskall mjölk.

Doppa, möla, tugga, drick, mosa, blanda. Upprepa.

herre min gud, vad korkad hon är

Det måste väl stå utom rimligt tvivel nu, va? Att Carola är Sveriges mest puckade människa?

Läs artikeln om hennes besök på Haiti här. Hon tyckte att en parfym värd sex års skolgång på Haiti var en bra gåva att ge till sitt fadderbarn.

Vilket. Jävla. Stolpskott.

uteslutningsmetoden

Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller om jag bara ska skaka av mej det. "Jag är värd bättre" och allt det där, ni vet. Men faktum är att gårdagen kändes bra - i dag känns det jobbigare. Har liksom ett litet tomt hål i min mage, som gör lite ont, och jag vet inte än om det är för att jag är ledsen eller bara för att jag är hungrig.

Jag är i Västerås nu. Hos Måns-Mannen. Och han är alltid ypperligt bra på att få mej på gott humör. Så även denna gång.

Men jag önskar ändå att jag bara var en isprinsessa i en gudomlig liten söt sak till klänning, med fin håruppsättning och skimrande smink. Kanske lite strass härochvar. En isprinsessa känns som en bra sak att vara när man har lite ont.

torsdag 18 februari 2010

anybody could've told you from the start it's about to fall apart, so rather than hold on to a broken dream, i'll just hold on to love. and i could find a way to make it, don't hold on too tight. i'll make it without you tonight.



Alicia Keys - Try sleeping with a broken heart. Kan en text vara mer pricksäker?

Jag vet inte om det är så broken dock, hjärtat, det hann kanske inte gå så långt. Men för varje gång det här händer blir jag mer cynisk. Jag kommer inte tro på er till slut, ni förstår väl det? Ni fattar väl att jag inte kan lita på er?

Och ni fattar nog att jag kommer göra det ändå.

För jag är så godtrogen, så naiv, så patetisk, så desperat och jag har så jävla mycket som vill ut, men som alltid måste hållas tillbaka. Jag vill inte hålla tillbaka. Men jag får väl göra det ett tag till då.

Nån blommig eller regnig eller snöig eller blåsigt vacker dag kommer det kännas mycket bättre för mej, för jag vet att det finns en speciell där nånstans bakom knuten. Och nån av er kommer ångra sej.

Det kommer inte jag.

precis så

Vad vill du säga när allting blitt sagt?
Vad vill du känna när någon tagit din makt?
Du vill att jag ska sjunga men bara om sånt som hör till sitt
Men ska jag sjunga så ja då ska det finnas tid att sjunga fritt

Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Och hur vill du leva när tiden går för fort?
Du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mitt
Men ska jag känna ja då ska det finnas tid att känna fritt


Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Och hur ska du våga chansa du som aldrig haft nån tur?
Du vill att jag ska älska någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska ja då ska det finnas tid att älska fritt


Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla, ja, då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla, ja, då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ska det finnas tid att falla fritt

onsdag 17 februari 2010

alla från norge är dopade

Och alla från Sverige har otur.

Inte kul. Inte kul.

sångmåndag försvann och in kom spontansångdagar



Ja, här sjunger jag alltså The man who can't be moved, en mycket fin sång gjord av The Script. Gillar ni?

det är synd om folket

Tack vare en vän på facebook hittade jag till vad som kan vara en av de bästa bloggarna jag någonsin läst. Dagens lokaltidningsbesvikelse heter den och den handlar, som namnet antyder, om lokaltidningsbesvikelser. Ni vet alla vad som menas, visst? Människor som tycker synd om sej själva och "går ut" med det i tidningen. Mycket, mycket underhållande läsning.

Här har ni min favorit. Det är väldigt synd om den människan, det förstår ni va?

even if you cannot hear my voice i'll be right beside you dear

tisdag 16 februari 2010

två os-guld på två dagar

Sverige är inte så darriga som man kan tro.
Men det är visst norrmännen.

Hahaha.

i shot for the sky, i'm stuck on the ground. why do i try? i know i'm gonna fall down. i thought i could fly, so why did i drown?

måndag 15 februari 2010

god natt

Jag längtar efter onsdag.

Och jag längtar efter dej.

goodbye my lover, goodbye my friend

Det är lite jävligt tungt nu bara.

Men det ordnar sej, kanske?

söndag 14 februari 2010

en liten fråga bara

Varför sålde jag inte lite av mitt hår på loppisen?
Man kan ju tycka att jag har lite överflöd av den varan, so to speak.

Nä. Nu skiter jag i det här. Jag drar hem till ett hjärta som alltid är ett hjärta, oavsett tid, oavsett plats och oavsett hur långt det går mellan gångerna vi hörs. Matilda. Ett stort jävla hjärta.

you can't bring me up even if you try


Jag sa ju det. Jag hatar den här jävla skitdagen. Jag är helt övertygad om att det är Alla Hjärtans Dags fel att vi förlorade mot Spårvägen i dag, med 21-25. Jag är övertygad, det spelar ingen roll vad ni säger.

Jag hatar den här dagen. Ingen har någonsin gett mej skäl att göra något annat och inte heller i dag blev det så.

Jag önskar att jag kunde sälja mitt liv på loppis. För en femma, typ.

rock all day, it makes you feel good



I konkurrens med min födelsedag är den 14:e februari, så kallad Alla Hjärtans Dag, årets sämsta dag.

Vi får väl se om det blir ändring på det i år.

Nu loppis - sen svarta ögon. Glöm inte. Avkast 14:30 i ÖHK-Hallen - Önnered-Spårvägen.
Svarta ögon.

i will give it my all cause i take nothing for granted

Det är lördagkväll. Det vet ni. Klockan är runt tolv. Det vet ni också. Jag ligger i sängen redan. Och det! Det är bra, det. I natt sov jag lite drygt fyra timmar och det har varit en väldigt lång dag i dag. I morgon är det dags för ytterligare ett par loppis-timmar och sen är det dags för årets viktigaste match.




14:30 i ÖHK-Hallen. Önnered-Spårvägen. Vid vinst har vi fortfarande chans att hänga kvar i elitserien. Vid förlust är vi i praktiken ett allsvenskt lag nästa säsong.
Jag älskar att spela såna matcher och jag hoppas att jag kan vara så bra som jag vet att jag är. Jag vill verkligen hjälpa mitt lag i morgon. Jag ska det.
Heja Önnered!

God natt.

lördag 13 februari 2010

hjärndödheten som ringde


Melodifestivalen. Pauline var bra och hade kvällens, i särklass, sötaste klänning. Manboy-killen var ganska duktig. Andreas Jonsson är alltid en favorit. Och Lady Gaga-tjejen var inte helt värdelös. Helt värdelösa var dock resterande artister. Herregud. Hur dåliga är de låtar som inte kommer med?

OS. Backhoppning? Glädjen över att OS startat dog ju nästan på en gång. Damkronorna? Mycket upphetsande. Men snart, snart. Om 30 minuter, knappt. Då är det OS på riktigt. Skidskytte. Gillar't!

Jag och mamma är något sargade. Det tar på skallen att stå och pruta uppåt en hel dag. Får se om jag återkommer här senare. Det är ju knappast så att ni bryr er ändå.

känns som mina ord

Var det Amanda Berg som skrev det här, eller var det jag?

Känns som det var jag.

billigare än ullared!

Drygt fyra timmar senare är jag mer än 1.500 spänn rikare. Helt otroligt att man kan få ihop så mycket på att bara sälja saker för 5-10 spänn, ja, ibland lite mer förstås.

Nu luktar jag loppis. Måste tvätta mej.

flee market

Nu åker jag och mamsen och säljer skit. Vår skit. Special price for you, my friend.
Ni hittar oss mellan 10-15 på Kommersen, Masthuggstorget. Kom och köp, kom och köp!

tio gånger - minst

Rubriken? Vad den betyder? Det är antalet gånger mamma slickat popcornskålen ren på salt. Saltoman, saltoman, saltoman.

Mamma, du vet att salt ger celluliter, va? Hahahahahaha.

erin brockovich - my fucking idol

Julia Roberts som Erin Brockovich.

The real Erin Brockovich.

Jag hade nästan glömt hur grym den filmen är. Herremingudihimmelen, hon är så grym. Jag vill vara som henne. (Minus hennes outfits. Men gärna hennes kropp. Julia Roberts alltså.)

fredag 12 februari 2010

vila i frid

Gick nyss in på Aftonbladet och möttes av det här. (Tv-bilder här.) Nodar Kumaritasjvili kraschade på rodel-träningen borta i Whistler, Vancouver, i nästan 145 km/h. Han studsade mellan betongstolparna och dog bara minuter senare. Precis efter att jag läst artikeln kommer Sportnytt på SVT2 och jag ser hela skiten live. Det känns som att varje ben inom mej gör ont, som att andetagen inte vill samarbeta med mej längre. Det är hemskt, tragiskt, oerhört sorgligt.

Fruktansvärt.

Vad fan gör betongstolparna där över huvud taget? Vem är snillet som byggt skiten? Usch. Så jävla onödigt. Usch...

återkommer senare

Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan, Solsidan.

jag ger bara folket vad folket vill ha

Redo för träning. Redo för att se herrarna vända på trenden och vinna för första gången på flera veckor. Redo för fredagsmys. Iklädd....

Jamen.. Lackleggings, så klart.

det är löjligt och pinsamt men inte desto mindre sant - jag älskar den här låten

friday, i'm in love

Ni kanske är fumiliära med det faktum att jag är "mellan två arbeten", som det så förfinat heter. Arbetslös, som är dess korrekta beskrivning. Nåja, jag "har" ju ett jobb, på Donken. Men att få rycka in en gång i månaden räcker inte riktigt - nästan - men inte riktigt.

Så jag sitter dag ut och dag in på Arbetsförmedlingens hemsida och letar och letar och letar. Ibland tror jag att jag hittar nåt, kanske ett receptionsjobb eller så. Men nädå, man måste visst ha B-körkort för att jobba i reception. Mobil reception, eller vad? Anyhows. Jag hittar faktiskt rätt ibland. Nån gång om dagen. Jag har nog sökt fem eller sex jobb denna veckan. Jag och 800 andra, per jobb då. Typ. Förhoppningsvis inser någon av arbetsgivarna att jag är något alldeles utöver det vanliga. Förhoppningsvis.

Men det jag vill komma till är följande - I dag börjar OS. Vinter-OS, alltså. I Vancouver, Kanada. Och är det någon gång det är fantastiskt underbart att vara arbetslös så är det när det är OS.

Det var bara det jag ville säga.

bad turns good


Drömde en sjuk, sjuk, sjuk dröm under morgonkvisten. En dröm innehållandes otrohet och bortrövande av spöken och slutade med att jag såg hur en falsk Maria tog över mitt liv samtidigt som jag gick omkring bredvid - osynlig, bortrövad av spöken - ingen visste att jag var borta. Hemskt.

Så jag har haft en kass känsla i kroppen hela förmiddagen och fram till ungefär tio i ett. Då blev allting bra igen och nu är jag som en liten busunge som springer omkring och lyssnar på fjantigt barnkärleksmusik. Taylor Swift alltså, haha.

Nåväl. Jag ska äta fiskbullar med äggsås och potatis nu. Återkommer efter det, pråmiss.

torsdag 11 februari 2010

we love you arsenal, we do

Jag vet inte riktigt vad er spontana tanke blir när jag berättar hur min spontana tanke lät inne i mitt huvud när jag läste att Ashley (förlåt, CASHley menar jag, naturligtvis) Cole brutit foten och blir borta säsongen ut. Jag tänkte; "Hahaha, fan va gött.". Men jag kan ju inte hjälpa att det bara blev så. Hade jag kunnat göra om min spontana tanke så hade jag gjort det, men då skulle den ju inte vara spontan, utan korrigerad. Jag är inte ond, egentligen. Men nu är det ju som det är, jag kan inte direkt göra hans fot hel igen.

Synd, Cashley! Synd, Chelsea!
Go Gunners!

i'm in love with a fairytale


Jag slog visst i den i dag. Också.

I dag var det roligt med handboll. Riktigt roligt. Även om mitt skott är långt ifrån vad det varit, så lyckades jag scora lite utifrån och det är alltid skönt för självförtroendet. I dag dissar jag att benet gjorde ondare än på länge.

Så jag var på ganska bra humör på vägen hem från träningen. Och blev det sämre när jag kom hem? Svar nej? Nej! För jag kände det direkt på lukten. Fiskbullar med äggsås och potatis! Käre gode GUD, det var flera år sedan sist! Hur kan det ha gått så lång tid utan barnmat! Åh. Jag förbannar min magsäck för att den inte är större. Jag åt tills jag mådde illa. I morgon ska jag äta det till frukost, lunch och middag. Lätt!

Min kropp är svullen och blå och den gör ont.

seriöst, jag tror jag lyssnade på den här 20 gånger i rad tidigare i dag

jag vill ha sommar och varmt eller i alla fall vår. eller egentligen skulle jag nöja mej med plusgrader och snöfritt.

Jag behöver motivation i dag. Solen lyser ute, men det är fortfarande kallt. Jag vill ha kvar solen och så tar vi bort snön och så har vi det så här fint, ok?












En av de bästa sommardagarna under 2000-talet. Så. Nu känns det bättre.
På med kläderna och ut i... snön... FAN!